Bild: Wikimedia Commons

Dagens Nyheters nya chefredaktör Gunilla Herlitz har fått en tuff start. Kvinnan som gjort sig känd för att spara pengar åt Bonniers (på senaste chefsjobbet slimmades Dagens Industri) möttes av mediefarhågor om att hon är mer ekonom än publicist.

Herlitz själv vilade inte på lagrarna när det gällde att visa att det inte bara är de ekonomiska nyporna som är omvittnat hårda. Först lät hon frilansskribenten Linda Leopold förstå att hon aldrig mer skulle få skriva för DN i en intervju i Sveriges Radios Medierna: Leopold hade gjort misstaget att kritisera hur medlemmar i kungafamiljen klädde sig under Nobelmiddagen. Att likna Madeleine vid en gran och Silvias klänning vid gardiner ansåg Herlitz vara "otroligt nedsättande skrivet, som jag inte alls tyckte om överhuvudtaget."

Förra veckan var det dags för de Herlitzka fingrarna att kladda runt i den publicistiska syltburken ännu en gång. Herlitz stoppade då en annons från polska fackföreningen Solidaritet. Solidaritet, som en gång i tiden var med om att störta järnridån i graven, har i flera års tid kämpat för att det vaktbolag som Ikea i Polen anlitar ska tillåta sina anställda att vara med i facket. De vill dessutom att bolaget – som deras konkurrenter gjort – skapar en fond så att arbetarna kan få ersättning vid sjukdom eller olyckor. En väktare i Polen tjänar mellan 12 och 20 kronor i timmen och tillhör en av de lägst avlönade yrkesgrupperna i landet.

I annonsen, som ingick i en internationell kampanj som stöds av både Handels och Transport i Sverige och som publicerades i elva andra västländer, uppmanas Ikea att ta sitt ansvar och sätta press på vaktbolaget. I samband med kampanjen hölls dessutom demonstrationer mot Ikea:s flathet runt om i världen, däribland i USA, Australien och Nederländerna. Gunilla Herlitz kallade annonsen "vilseledande", eftersom hon inte anser att Ikea har med de polska arbetarnas kamp att göra.

Att Dagens Nyheter i det nya seklets första tid är en svajig produkt som innehållsmässigt har svårt att leva upp till de krav en läsare rimligen kan ställa på landets "största morgontidning", är inte Gunilla Herlitz fel. Det har hennes företrädare klarat av bra på egen hand. Men den väg hennes regim har slagit in på är inte bara oroande för de närmast sörjande på redaktionen i Marieberg.

För vad händer härnäst? Hur många är skribenterna som vaktar sina pennor för att inte bli av med sina uppdrag skulle de falla i onåd hos Herlitz? Och – framför allt – vilka nyheter kommer Sveriges största morgontidning att avstå från att publicera för att hålla de stora annonsörerna (som Ikea) nöjda i framtiden?