Ledare Någonting allvarligt har hänt med hur människor beter sig mot varandra. Ibland av idioti, allt oftare är det öppen rasism. Det är sorgligt, men det anmärkningsvärda är hur tandlös lagstiftningen är. 

Vad är det för fel på folk? Vad är det som saknas? Vett och etikett? Vanligt hyfs? Social förmåga? Någonting allvarligt har i alla fall hänt med hur människor beter sig mot varandra och det är uppenbart att de sociala koder som utgör kittet i de mellanmänskliga relationer som ett välmående samhälle behöver är kapade.

Ibland av idioti, allt oftare av öppen rasism.

Apotekskedjorna larmar om att »N-ordet«, muslimhat och kunder som kräver att få hjälp av enbart ”svenskar” är ett växande arbetsmiljöproblem för de anställda, berättar SVT.

Apotekspersonal får utstå kränkningar och hat för att de inte klär sig eller talar tillräckligt svenskt. »Även om jag tar av mig sjalen så är jag fortfarande svart. Jag kan inte ta av mig min hudfärg«, säger en av de apoteksanställda till SVT.

Aftonbladet berättar liknande historier från Avesta där man har tandläkarbrist, men istället för att invånarna hyllar de tandläkare som bestämt sig för att flytta dit och arbeta där, skriker de jävla apa åt dem eller säger att de luktar curry eller påtalar att de talar dålig svenska.

Kränkande handlingar omfattas inte av diskrimineringslagen, eftersom lagen endast skyddar individer och inte till exempel organisationer och företag

Det är bedrövlig och väldigt sorglig läsning.

Fenomenet är dessvärre inte nytt. I Stockholm gjordes förra året en studie om diskriminering inom stadens verksamheter. Studien visar att det är vanligt förekommande att personal blir kränkt och trakasserad av brukare.

Det kan vara biblioteks- och simhallsanställda som får utstå rasism, sexism och homofobi, förskolepersonal som avkrävs svar från vårdnadshavare på varför det finns för många invandrarbarn på avdelningen eller brukare som inte vill ha hjälp av hemtjänstpersonal med annan hudfärg än vit.

Det anmärkningsvärda är att lagstiftningen är så pass tandlös.

Ovanstående exempel på kränkande handlingar omfattas nämligen inte av diskrimineringslagen, eftersom lagen endast skyddar individer och inte till exempel organisationer och företag. Arbetsgivaren har alltså inte någon utrednings- och åtgärdsskyldighet om det är en kund eller en leverantör som utsätter personal för trakasserier.

Däremot kan det klassas som en arbetsmiljöfråga, som arbetsgivaren måste åtgärda.

Hur ska man då komma åt rasistiska kunder och brukare som förpestar livet för de yrkesgrupper som försöker sköta sitt jobb? Minsta möjliga krav är att varenda arbetsplats har riktlinjer för hur arbetsgivaren ska handskas med att personalen utsätts för hat och hot. Man kan och man bör i praktiken visa att det inte accepteras.

Folktandvården i Avesta har beslutat om nolltolerans mot rasism. De som inte kan uppföra sig civiliserat kommer att slängas ut. Kronans apotek har bestämt sig för att polisanmäla alla kunder som utsätter personalen för rasism. Det är utmärkt.

Och av oss kollegor och medmänniskor krävs det mer än någonsin civilkurage att protestera högt, att inte vika undan med blicken eller stänga av öronen, när rasismen visar sig eller gör sig hörd.