SD:s politik strider mot vårdens etiska kod att alltid sätta alla patienters behov i centrum. Därför skulle jag göra samma sak som vårdpersonalen i Umeå.

Det skulle kunna ha varit jag. Det ska vara jag. Om jag är där. Om Jimme Åkesson och Sverigedemokraterna kom till min arbetsplats.

Jag läser om läkaren i Umeå som för sina patienters säkerhet stoppade SD i dörren. Han fick efteråt ett allvarligt samtal med verksamhetschefen som tyckte att det var fel att ”blanda in politiska åsikter i arbetet”. Sedan blev läkaren mordhotad, och kan inte längre vara varken på jobbet eller i hemmet på grund av hoten.

Jag läser i den etiska koden för sjuksköterskor (ICN). Min och mina kollegors kompass i svåra situationer. I allt vårt dagliga arbete. Där står bland annat att ”I vårdarbetet främjar sjuksköterskan en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer, familjer och allmänhet respekteras” och att ”Sjuksköterskan ingriper på lämpligt sätt för att skydda enskilda personer, familjer och allmänhet när deras hälsa är hotad av medarbetare eller andra personers handlande.”

Läkaren bedömde att den oro som Jimmie Åkesson och hans entourage skapade på avdelningen ökade risken för att personalen skulle begå misstag och därmed var det patientfarligt att ha dem där.

Jag hade gjort likadant.

Om det parti som går till val på att tvinga mig och mina kollegor att polisanmäla papperslösa som behöver vård, kommer till min arbetsplats, ber den etiska koden mig att sätta patientens behov i centrum. Ber den mig att stå upp för att försvara allas rätt till vård, oavsett bakgrund. Ber den mig agera när någon hotar den.

Att vara vårdpersonal är i dag att vara politisk. Inte för att vår etiska kod förändrats. Men för att samhället runt omkring gör det. För att de grundläggande värderingar som vården vilat på, nu ifrågasätts från högsta politiska nivå.

För några år sedan var skrivningar och samtal om ”alla människors lika värde” nästintill opolitiska. Alla skrev under, även om det sällan gicks från ord till handling. Men vi hade ändå en uttalad konsensus.

Nu har vi i stället ett rasistiskt parti i riksdagen. Vars enda uppgift verkar vara att splittra det här samhället. Dela in oss i vi och dom. Förminska människovärdet. Ifrågasätta kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Försöka göra vårdpersonal till rasistiska poliser.

I en sådan tid, blir vårdpersonal som följer de etiska riktlinjerna, politiska. I en sådan tid blir vårdpersonal som står upp för alla människors lika värde så farliga att rasisternas fotfolk behöver hota och försöka tysta oss.

I en sådan tid vore det önskvärt och nödvändigt att sjukvårdens ledning valde att stå upp för sina patienter och sin personal, i stället för att försöka hävda att det är vi som gör fel när vi blandar in politik.

I en sådan tid är jag stoltare än vanligt, över den yrkeskår jag tillhör.

Torun Carrfors, frilansskribent och sjuksköterska