När fyra högt uppsatta mediechefer begav sig till Husby fick medborgarna lyssna till en rad långa försvarstal. Men något svar på varför berättelsen om förorten är så onyanserad fick de inte. Det skriver Shadé Jalali (människorättsaktivist).

När fyra högt uppsatta mediechefer begav sig till Husby fick medborgarna lyssna till en rad långa försvarstal. Men något svar på varför berättelsen om förorten är så onyanserad fick de inte. Det skriver Shadé Jalali (människorättsaktivist).

Jag hörde om Harakat[i]  samma dag som det skulle ta plats i Husby. ”I inbjudan framgick att högt uppsatta mediechefer från SR och SVT skulle medverka i en panel och diskutera följande:

”Standardsvar när man frågar unga i förorten vad som är det stora problemet i samhället och deras ort säger dom: “Att media har så mycket makt… och dom snackar bara skit om förorten”. Varför skapar de stora medierna denna bild av våra områden – tjänar dom på det, vet dom inte bättre eller skiter dom i det?  Men framför allt: hur kan smutskastningen av förorten stoppas?”

Inbjudan avslutas med:

”Kom och ställ frågor & krav på några av de mäktigaste i den svenska median.”

Jag har aldrig tidigare hört talas om att så många mediechefer [ii] (fyra från public service) på en och samma gång har ställt upp på ett medborgarsamtal i en förort. Det var bara att bege sig till Husby! Jag hade också några frågor med mig. Jag ville till exempel veta hur det kommer sig att man kallar Sverigedemokrater för invandringskritiska i diverse nyhetsprogram när det är tydligt att de är rasister/fascister. Jag ville också fråga varför berättelserna om förorten vs innerstaden är så onyanserad. Jag ville höra hur man har jobbat för att öka representationen i public service.

Jag kom till en fullsatt samlingslokal i Husby. Publiken var blandad ur alla aspekter. Unga, äldre, kvinnor, män, etniciteter, funktionaliteter, you name it!

En av de första frågorna som moderatorerna ställde till panelen handlade om förtroendet. Anja Hildén, chef för SVT-nyheter, öppnade med att påpeka att förtroendet för public service är högt och uppmanade alla som betalar tv-licens att räcka upp en hand. Jag och många med mig tittar lite osäkert kring oss och börjar halvt räcka upp en hand och lika snabbt dra ner handen på grund av frågans absurditet. Och så fortsatte det så kallade samtalet.

Fråga efter fråga studsade mot panelen och föll platt ner på oss i publiken. Duraid Al-khamisi som är reporter på SR och Rouzbeh Djalaie, chefredaktör för Norra Sidan, satt med i panelen. Även de fick möta mediechefernas tystnad blandad med försvarstal när de delade med sig av sina inifrån-erfarenheter. Så fortsatte det.

Varje gång det kom kritik blev det motattack. Det blev ett hetsigt ”ja, vad?” För inte var det ett möte. Publiken fick inte gehör. Innan pausen säger en av cheferna ”Men jag trodde vi var här för att prata om public service”. Ja, det trodde jag med.

Jag var inte där för att höra att SVT:s nyhetschef är en fjärdedels rom och andra etniciteter som hon räknade upp. Jag var inte heller där för att prata om VARFÖR representation behövs, utan HUR kan vår gemensamma public service bli ännu bättre.

Efter pausen fortsatte frågorna och försvarstalen. Jag åkte ifrån Husby utan att få ett enda svar från mediecheferna.

För att det ska bli ett möte, ett samtal, krävs det att man lyssnar på varandra och när fyra högt uppsatta mediechefer åker ut till Husby vill jag att de ska lyssna på medborgarna. Jag vill inte att de ska dra paralleller till alla andra som inte heller känner sig representerade. De ska lyssna, notera, ge en bild av hur det var när det blev fel och sedan lämna publiken med en känsla av att vi har blivit lyssnade på. Att vår gemensamma public service lyssnar på oss medborgare.

Jag uttryckte min frustration och besvikelse över det uteblivna mötet på Twitter under kvällen. Någon dag senare fick jag ett meddelande från en i panelen. Det var Marie-Jeanette Löfgren, chef för SR:s dokumentärredaktion som skrev: ”Allt är kommunikation. Vi vill inte bara sända ut i tomma intet. Vårt existensberättigande är att vi är hela Sveriges Radio”. Jag kan inte annat än att hålla med.

Jag blev ändå hoppfull av hennes korta meddelande så jag satte mig och skrev ett långt mejl till Marie-Jeanette Löfgren om hur public service kan bli bättre. Nu har det gått två veckor. Jag har inte ens fått ett svar om att hon har mottagit mitt mejl.

Shadé Jalali, människorättsaktivist


[i] Harakt är ett medborgarcafé för diskussion och utbildning om samhället, orättvisor och motstånd.” och att arrangeras av Megafonen  och Rädda Barnen

[ii] Mediecheferna: Louise Welander, redaktionschef SR Samhälle,  Marie-Jeanette Löfgren, chef P1 Dokumentär

 Anja Hildén, Nyhetschef SVT,  Geronimo Åkerlund, redaktionschef och ansvarig utgivare regionala nyheter ABC