I går landade Kinas premiärminister Wen Jiabao i Sverige. På programmet står besök på numera Kinaägda Volvo Personvagnar, en miljökonferens och audiens på Stockholms slott. Wen ska också medverka på en miljökonferens. Han ledsagas av näringsminister Annie Lööf.

Det kinesiska statsbesöket ger en särskilt relief åt Lööfs märkliga uttalanden om Kina i Ekots lördagsintervju. Programledare Tomas Ramberg ställde bland annat frågor om vapenexport till diktaturer. Men Lööf förde självmant över samtalet på Kina:

”Lööf: Jag tror att det är väldigt svårt att ställa upp ett strikt demokrati- eller diktaturkrav i vapenexportlagstiftningen…
Ramberg: Därför att?
Lööf: Därför att det är väldigt svårt att göra den definitionen. Vad är Kina till exempel? Hur definierar vi Kina som land och vad får det för konsekvenser för exporten i övrigt?
Ramberg: Ska vi exportera vapen till Kina?
Lööf: Om vi inte exporterar vapen till Kina vad gäller bekämpningsmedel till exempel, vad får det för konsekvens?”

Uttalandena har med rätta kritiserats hårt. Annie Lööf har i efterhand sagt att hon bara resonerade och visst kände till EU:s vapenembargo mot Kina. Men hon tog själv upp den retoriska frågan om Kina är en diktatur eller inte, utan att ge ett precist svar.

Annie Lööfs klavertramp är bara en illustration till Sveriges dubbla bokföring gentemot Kina. Lööfs uttalanden har än så länge inte lett till några riktiga ramaskrin på ”liberala” ledarsidor. Vi har inte heller sett någon kritikstorm och krav på respekt för mänskliga rättigheter.

Det finns flera skäl till detta. Högern har historiskt sett stundom varit kritisk till kommunistiska diktaturer. Men Kina är i dag en hybrid av kapitalism och kommunism, en marknadsekonomi och en diktatur.

Delar av vänstern hade på 70-talet en överslätande hållning gentemot Kina för att landet var ”socialistiskt”. I dag är det snarare högern som talar lågmält om brott mot mänskliga rättigheter eftersom Mittens rike är ”kapitalistiskt”.

Det kostar inte så mycket att högljutt kritisera diktaturen i Vitryssland eller att kasta förkastelsedomar över svenska Kubavänner. Men Sverige och västvärlden är i dag beroende av den växande ekonomiska och politiska stormakten Kina. Sverige export till Kina summerar till 40 miljarder årligen. Och många varor vi köper har producerats i kinesiska fabriker, till extremt låga lönerna eftersom kommunistpartiet inte tillåter fria fackföreningar.

Kina är en auktoritär enpartistat. I drygt 60 år har kommunistpartiets allmakt varit total. Demokratirörelsen slogs ner på Himmelska Fridens torg 1989. Därefter skärptes den politiska kontrollen, samtidigt som ekonomin liberaliserades. I Kina fängslas oliktänkande. I Kina undertrycks yttrandefriheten och föreningsrätten. I Kina styr partiet rättsapparaten. I Kina verkställs flest dödsstraff i hela världen.

I den svenska ankdammen härskar dubbelmoralen. I den vattenpölen funderar Annie Lööf på om Kina är en demokrati eller en diktatur och gör stora affärer utan att samtidigt ställa krav på mänskliga rättigheter. Historiens dom kommer att bli hård. Har Sverige inte lärt något av den arabiska våren?