Ledare Trots att flera länder har hårdnat i tonen mot Kina har landets tryck mot Hongkong fortsatt. Kritiken måste fortsätta och nu mer än någonsin är det dags för näringslivet att pröva hur man faktiskt ska förhålla sig till ett system utan politiska friheter.

När den första vågen av demokratiprotester i Hongkong hade ebbat ut under förra året var det många ledarsidor och experter som utropade: Vi får inte glömma dem nu! Stödet till protesterna är avgörande för Hongkongs framtid!

Jag skrev själv ett par sådana texter, och jämförde kampen om Hongkong med slaget om Helms klyfta i Tolkiens Sagan om ringen. Ni vet, slaget där Sarumans trupper nästan intog Hornborgen och utrotade människorna i Västfold. Hade Saruman vunnit där hade inget kunnat stoppa de mörka krafternas slutliga seger.

Sedan jag skrev de där raderna, i ett försök att göra en fantasifull om än inte helt rimlig jämförelse, är det dock inte mycket som har gått rätt väg i Hongkong.

Under coronaepidemin har de varit svårare att arrangera stora offentliga protester, även om invånarna ofta har trotsat förbuden och demonstrerat ändå. Förra månaden blockerades 12 prodemokratiska politiker från att kandidera i ett val som skulle hållas i september. Därefter flyttades hela valet fram ett år med hänvisning till pandemin. De flesta i proteströrelsen menar att det uppskjutna valet handlade om att hindra en förlust för Peking-lojala partier och kandidater.

I praktiken innebär det att vem som helst som enligt Kina bryter mot lagen, var det än sker i världen, kan dömas till livstids fängelse.

I måndags arresterades sju personer, bland annat Jimmy Lai, känd medieägare och demokratiaktivist. Efter gripandet gjorde ett hundratal poliser i coronariktiga munskydd en raid mot Lais bolag Next Digital.

Lai är anklagad för att ha hotat Kinas nationella säkerhet genom att samarbeta med utländska makter. En klassisk anklagelseakt i de flesta auktoritära länder.

Han greps med hänvisning till de nya säkerhetslagar som Peking tvingade på Hongkong tidigare i somras. Enligt denna ska »separatism«, »omstörtande verksamhet«, »terrorism« och »samverka med utländska makter i syfte att äventyra nationell säkerhet« kunna ge mellan 3 års och livstids fängelse. I Kina har en likalydande lag ofta använts för att komma åt oliktänkande. Kina ska nu också upprätta en egen säkerhetstjänst i Hongkong.

Enligt den nya lagen är det straffbart att begå dessa brott utanför Hongkong, alltså var som helst i världen. Och lagen omfattar inte bara de som är medborgare i Kina. I praktiken innebär det att vem som helst som enligt Kina bryter mot lagen, var det än sker i världen, kan dömas till livstids fängelse.

Lagens absurditet har fått flera länder, bland andra Australien, Kanada och Nya Zeeland, har sagt upp sina utlämningsavtal. Även USA har trappat upp tonen mot Kina.

Det är tyvärr svårt att se hur den sortens påtryckningar ska kunna få någon långsiktig effekt. Kina är allt mer expansivt i världen och allt större delar av vår ekonomi är beroende av hur det går i Kina.

Det hindrar inte att omvärlden måste protestera, och protesterna måste vara uthålliga. Det fungerar inte att väsnas lite nu och sedan låta allt vara som vanligt igen om några månader.

Om inget händer i Kinas tryck mot Hongkong måste kritiken fortsätta.

Och nu mer än någonsin är det dags för näringslivet att pröva hur man faktiskt ska förhålla sig till ett system utan politiska friheter.

Det kanske inte handlar om Helms klyfta, men utgången i Hongkong kommer ändå vara en viktig värdemätare för demokratins framtid i världen.