Bild: Mattias Vespä
Veronica Palm foto: Mattias Vespä

söndagskrönika Vi vann rätten till fri abort för mer än fyrtio år sedan och då sänkte vi garden. Men nu finns frågan om att pressa tillbaka kvinnors rättigheter i en svensk valrörelse, skriver Veronica Palm.

Det är mycket som står på spel i valet. Löntagarnas villkor, resurser till äldreomsorgen, utförsäljning av sjukhus och hyresrätter. Listan kan göras lång. Vi har till slut fått en valrörelse som kretsar kring klassiska skillnaderna i synen på hur samhället ska utvecklas.

Samtidigt är det en ovanlig valrörelse. Benägenheten att värdera rena påhitt som fakta har aldrig varit större och nationalismen rullar in även i Sverige. Men mest anmärkningsvärt är kanske ändå att det finns de som går till val på att pressa tillbaka kvinnors rättigheter. Tidigare har jämställdheten mer varit en fråga om hastighet i reformer.

Hatet mot kvinnors rättigheter paras också med klassisk moralism och sprids flitigt genom rykten och halvsanningar i en vegetation av misstro.

Låt oss titta på frågan om fria och säkra aborter. Där sprids en bild av att kvinnor i Sverige skulle göra ingreppet allt för lättvindigt. Påståendet ger en underton av att kvinnor i Sverige är för lösaktiga och omoraliska. (Vän av ordning vill dock påpeka att det krävs också spermier för att ett ligg ska resultera i ett embryo.)

Den som tror att abort är något lätt beslut har antagligen inte träffat någon som genomfört det. Jag har i alla fall inte träffat någon enda kvinna som lättvindigt har fattat beslutet att avlägsna ett embryo från sin kropp.

Sverigedemokraterna har nu, med luft under vingarna, börjat driva frågan om att sänka abortgränsen till vecka tolv. För att lyckas med sin argumentation måste de lägga ut dimridåer och dunkla sanningen. I en tid av hittepå är det möjligt och i en fråga som abort är det kanske än lättare.

Det var nämligen länge sedan vi pratade politiskt kring ett nödvändigt medicinskt ingrepp och en sådan självklar rättighet. Vi vann rätten till fri abort för mer än fyrtio år sedan och då sänkte vi garden. Trodde vunna segrar skulle bestå och gick vidare till nästa orättfärdighet som behövde rättas till.

Valet handlar också om att värna kvinnors rätt till sin kropp och varje barns rätt att födas önskat och älskat.

Det är dags att återupprätta kunskapen för att inte falska påståenden ska få fäste.

  • För det första. Det går inte att abortera ett livsdugligt foster i Sverige.

Lagen är tydlig. Fram till vecka 18 är valet kvinnans.

Mellan veckan 18 och 22 krävs särskilda skäl som prövas av socialstyrelsen efter utlåtande från läkare och kurator.

Efter vecka 22 eller om fostret uppvisar livsduglighet vid läkarundersökningen är abort förbjudet.

Genial lagstiftning som tar hänsyn till tekniska och medicinska framsteg.

  • För det andra. 94 procent av alla aborter i Sverige genomförs redan idag innan vecka 12.

De som skulle drabbas av en sänkning av abortgränsen är få, men kanske de mest sköra. Unga flickor som inte vågat berätta för mamma förens det är försent. Tonåringar med oregelbunden mens och en kropp som fortfarande förändras, som helt enkelt inte förstår att de råkat bli gravida. Kvinnor som missbrukar eller på andra sätt tappat kontrollen över tid och rum och över sitt liv.

  • För det tredje. Antalet tonårsaborter har stadigt sjunkit i Sverige.

Det går att se en tydlig koppling mellan tillgången till preventivmedel och minskande aborter.

Moralist eller inte, kvinnor och unga tjejer har sex för att de vill och för att de har samma rätt att njuta som män och unga killar.

Tillgång till bra preventivmedel och kunskaper om sin kropp och sin sexualitet är betydligt bättre metoder för att minska antalet aborter än vad predikan och förbud någonsin kan vara.

För den extrema högern har kvinnors rättigheter alltid varit provocerande.

Valet om två veckor är viktigt för den som vill se fortsatta investeringar i välfärden, schysta villkor på jobbet och ökat bostadsbyggande, men valet handlar också om att värna kvinnors rätt till sin kropp och varje barns rätt att födas önskat och älskat.

Veronica Palm är författare och socialdemokratisk debattör.