Fixeringen vid vinstfrågan är ingen politiskt framkomlig väg. Socialdemokratin borde inleda en dialog om kvalitetsbegreppet och metoder för utvärdering. Det skriver Jonas Morian, kommunikationsrådgivare och S-debattör.
Efter LO-kongressens beslut om att ”non profit-princip ska gälla inom vård, skola och omsorg”, och beskedet från LO:s vice ordförande Tobias Baudin att friheten ”för riskkapitalbolag att plocka miljonvinster ur vår välfärdssektor är fullständigt oacceptabel”, har frågan om vinstdrivande företag inom välfärden blivit akut för socialdemokratin.
Det ställs stora krav på ledarskap från Stefan Löfven för att formulera en politik som tillfredsställer de motstridiga falangerna i den här frågan. Samtidigt handlar det inte bara om att ena partiet och arbetarrörelsen. Det gäller också att formulera en socialdemokratisk politik som vinner väljarnas förtroende.
Och trots den medierapportering som har varit kring missförhållanden inom inte minst privat driven äldreomsorg, förefaller svenska folket i huvudsak vara nöjda med att det finns alternativ till kommunala, landstingsdrivna och statliga verksamheter som barnomsorg, skolor, apotek, vårdinrättningar och äldreboenden. Få önskar vrida klockan tillbaka och återupprätta offentliga monopol. Däremot vill självklart alla få ut bästa möjliga välfärd för skattepengarna.
Själv tror jag att lösningen ligger i att vidga perspektivet och inte se frågan som enbart en om ja eller nej till vinstdrivande företag. I stället måste S ställa sig på brukarnas och personalens sida. Fokus måste ligga på kvalitet.
Socialdemokratin har historiskt varit en pragmatisk rörelse som förmått skapa strategiska allianser såväl inom politiken som näringslivet. Löfven har varit tydlig med att han vill sträcka ut en hand till näringslivet och har visat stor förståelse för dess villkor, samtidigt som alliansregeringen kallat samma näringsliv för ett särintresse. I SVT:s Agenda slog Stefan Löfven nyligen fast att ”Man kan ha överskott i verksamheten och ändå ha bra kvalitet”. Frågan om vinster i välfärden är med andra ord inte fullt så svartvit som en del vill göra gällande.
Löfven konstaterade samtidigt att det inte låter sig göras att bara förbjuda vinster; ”Det finns 50 olika sätt att komma runt det”. Det kan exempelvis ske genom höga löner till ledningen, aktieutdelning eller interndebitering av lokalhyror. När debattörer i Sverige pekar på att andra länder lagstiftat mot vinster inom välfärden, blundar man för de konstruktioner som gjorts för att gömma undan vinster. Själv har jag svårt att förstå poängen med ett system som skapar incitament för fiffel. Om företag i stället får göra det företag gör bäst – koncentrerar sig på att bedriva verksamheten så bra och effektivt som möjligt så att kunderna blir nöjda och man kan ta ut en vinst – så blir det betydligt lättare att kontrollera och beskatta.
Andra verksamheter, bland annat en del kommuner, går för övrigt också med vinst utan att det höjs några röster för begränsning. Det torde bli svårt att i lag formulera hur entreprenörer inom vård, skola och omsorg inte tillåts göra vinster, medan samma krav inte ska gälla företagen som bygger dessa skolor och vårdinrättningar, städar dem eller levererar mat. Fixeringen vid vinstfrågan är med andra ord ingen politiskt framkomlig väg.
Socialdemokratin borde i stället inleda en dialog med företrädare för näringen, berörda fackliga organisationer, samt brukar- och anhörigrepresentanter om kvalitetsbegreppet och metoder för utvärdering. Även sådant som resurser, arbetsmiljö och etik bör tas upp under dessa samtal. Rimligen är intresset för detta betydligt större än för driftsformer och vinstmarginaler.
Sedan har vinstkritikerna en poäng i att det upplevs stötande med företag som drivs med skattemedel och som slussar vidare överskott till ägarbolag i skatteparadis. Men då är det vad man borde se över. Inget tvingar kommuner och landsting att lägga ut verksamhet på entreprenad till sådana företag. Lagen om offentlig upphandling har sina brister, men ger ändå möjlighet att sortera bort oseriösa aktörer.
Socialdemokratins starkaste kort har alltid varit att man satt samhällsnytta framför ideologiskt käbbel. Det finns en tredje väg ut ur vinstdebatten, om fokus sätts på kvalitet snarare än vinstbegränsning. Jag hoppas att mitt parti väljer denna väg.
Jonas Morian, frilansskribent, kommunikationsrådgivare och s-debattör
facebook: 49 twitter: 17 
Det är i sanning bedrövligt. Vinstutttag ur välfärden måste finnas kvar – inte för att det är bra utan för att Socialdemokraternas företrädare inte har kompetens nog att klara av den debatten. Vad är det för odugliga stolpskott som sitter i ledningen?
Annars tror jag att två viktigare förklaringar är dels den bubbla som samtliga politiker och journalister befinner sig i och som gör att allt som avviker från Nyliberalism uppfattas som extremt, dels att man helt enkelt har stora personliga ekonomiska intressen av att värfärden slumpas bort.
Olof, tror du på allvar att ”samtliga politiker och journalister” ”har stora personliga ekonomiska intressen av att värfärden slumpas bort”?
Bara kolla på din vän Stefan Stern…
Den framträdande politiker, särskilt inom Vänsterblocket , som under sin politiska karriär arbetar för vinstuttag ur välfärden, kan med påtaglig sannolikhet påräkna en möjlig efterpolitisk karriär inom välfärdsbranschen som renderar i ekonomiskt oberoende.
Det är nu altför uppenbart när den ene efter den andre av de allra högsta efter sin politiska karriär sålt och därmed devaverat partiets starka varumärke. Vi kan inte längre bortse från att detta hägrande Schlaraffenland skulle lämna politikerna oberörda.
Bubblan är den lokala krets av politiker och journalister till vilken människor från övriga riket icke äger tillträde. Inom denna bubbla råder vissa normer och föreställningar som inom bubblan naturligtvis uppfattas som normala och naturliga. Vi som ser bubblan utifrån ser hur den driver och kantrar, men inifrån bubblan märker man inget. Man ser en nyliberal politik såsom varande sann socialdemokrati och det av det enkla skälet att alla socialdemorater man känner och träffar delar dessa värderingar.
”…Sedan har vinstkritikerna en poäng i att det upplevs stötande med företag som drivs med skattemedel och som slussar vidare överskott till ägarbolag i skatteparadis. Men då är det vad man borde se över…”
Just det är väl det saken handlar om? Att vifta bort denna fråga med att: ”Det finns 50 olika sätt att komma runt det” som Löfvén gjorde duger inte. Folket kan vara positivt till olika ägandeformer men folket är negativt till att riskkapital plockar skattepengar och flyttar dem till kanalöarna eller till något annat ställe.
Privat ägande kan innebära kvalitet, vem har ifrågasatt detta? Saken gäller att vissa människor tillåts göra sig ofantligt förmögna på oss, vanliga arbetande, det svenska folket. Varför ska inte denna typ av vinstutdelning och utförsel av skattepengar inte kunna stoppas med llagstiftning?
Att som Morian, Löfvén, Göran Hägglund och andra, inta ståndpunkten att det bara gäller kvalitet och sen kvittar resten, det duger inte. Det gäller moral, det gäller socialdemokratisk idétradition och det gäller skattepolitisk rättvisa.
Det är inte att vifta bort frågan – det är en insikt om fakta. Många debattörer i den i den här frågan tar till svepande argument och uppskruvade tonlägen, men slarvar med fakta. Det finns ingen socialdemokratisk moral eller vinsttradition som motsäger att företag och dess ägare gör vinster. Fokus har alltid legat på att medborgarna ska få ut största möjliga nytta av sina skattepengar.
Apoteksreformen var förmodligen ett misstag. Det uppstår fler apotek i storstäder, där det redan fanns många apotek tidigare. Och vad händer i glesbygd, kommer apoteken att försvinna när regleringen upphör?
Det har blivit svårare att få tag på ovanliga mediciner sedan avregleringen. Apoteket Hjärtats VD sa just i SVT att det är grundläggande att människor får tag på mediciner. Detta har han misslyckats med trots två år i verksamhet. Tyvärr talade han nog inte sanning, eftersom profiten är grundläggande för honom och hans företag.
NEJ !!! Apoteksreformen är inget misstag och den har inte slagit fel. Den har levererat det den skulle – statliga(våra) miljarder till privata ägare. Något annat har inte varit aktuellt. Om så varit fallet så hade väl inte Hägglund(kd) givit en tia extra per såld förpackning till de privata bolagen.
Vi måste sluta framställa dessa galna borgerliga ideer som misstag och felsatsningar. De vet vad de gör och allt går som smort.
Det handlar om utsugning av våra gemensamma tillgångar.
Det jag egentligen ville ha sagt var att Jonas Morian är för okritisk och är beredd att acceptera alla förändringar rakt av. Han kan därmed förstärka borgarnas bild av att allt är framgångsrikt.
Tack för kommentaren.
Citat: ”Andra verksamheter, bland annat en del kommuner, går för övrigt också med vinst utan att det höjs några röster för begränsning.”
Kanske kan svaret vara så enkelt att den kommunala vinsten återinvesteras i den kommunala verksamheten.
Om det nu är så att det finns en uppsjö av idéer hur man trollar bort vinster i bokföringen och politiker är maktlösa inför det så är det enda rätta att vård,skola, och omsorg återregleras till offentlig regi!
Kent, det är också vanligt att välfärdsföretagare investerar överskott i den egna verksamheten. Men som företagare kan man också plocka ut hela eller delar av överskottet som vinst. Det är inget fel i det, så länge man bedriver sin verksamhet enligt avtal. Därför borde debatten snarare handla om hur verksamheten upphandlas och kontrolleras än att fokusera på vinstfrågan.
Kvalitetskrav och utvärdering kräver en Äldrepl med § § om svenska och mänskliga rättigheter för äldre i omsorgsverksamheter + en översyn över personalens rättigheter, deras utbildning och arbetsscheman,
d.v.s. förbud mot delade turer med morgon och kvällspass och fritid mitt på dagen
Kunde vi lagstifta om fem v. semester ska vi inte krypa bakom den ofta kategoriska klyschan om att det är ”parternas” uppgift att lösa de frågorna.
Det är heller inte självklart att vårdpengen ska vara lika stor för alla äldre inom omsorgen. Lika korkat som standardiserad skolpeng när behoven är så olika.
Vad har Borg gjort för att förhindra ohemula vinster till skatteparadis?
mumlat i skägget om girighet…. inte en utredning i ämnet så långt ögat når
Vilka partier eller grupper skulle förlora inflytande och ekonomi om en flermanna skatteutredning tillsattes?
Dags för misstroendevotering?
När samhällsuppfattningen leds av pengar och statistik och det viktigaste ämne i skolan är ”matte” då kan man inte sedan komma och tala om ”kvalitetsbegrepp” och om ”utvärdering”, Dessa önskemål blir bara floskler när man bara formulerar dem som abstrakta önskemål. Det finns för många önsketänkande ”morianer” men av goda intentioner är vägen till helvetet stenlagd. Socialdemokratin har tappat sin inspiration. Man håller fast vid fraser och hindrar sedan varje försök att reda ut konkret och i handling dessa ”kvalitetsbegrepp”. Det går att utveckla en utvärderingskunskap, men inte i kvantifierande termer, som Morian tycks mena. Det är just denna begreppsförvirring och en total brist på lyhördhet och dialog som gör att skillnaden mellan socialdemokrati och annat inte finns.
Kvalitet, utvärdering, dialog – var finns den goda cigarren?
Du tar rätt mycket för givet. Jag har aldrig påstått att jag sitter inne på hela lösningen. Frågan om kvalitet och utvärdering är komplicerad, men uppenbarligen finns det stora brister i dagens system. Att se över dem borde vara bra mycket viktigare än den i sammanhanget rätt ointressanta vinstfrågan.
Fast nu är det ju vinstfrågan som skapat den katastrofala situation inom välfärden idag! Hela denna nyliberal ideologi inom sossarna har förstört landet och underminerat hela socialdemokratin.
Vinstfrågan är allt!
Det räcker inte med allmänna påståenden om ”utvärdering” och ”kvalitet” utan at precisera vad man menar med dessa ord och börja rita vägen till en diskussion om detta. Det är klar att vi vill ha et gott samhälle och kvalitet och bla bla bla. Men var finns den goda cigarren? Vad menar vi med dessa allmänna ord och hur går man till väge? Det är denna diskussion vi ska försöka driva i konkreta termer. Men du visar dig ändå benägan av att låta pengar bli grunden för ”kvalitet” och ”rikedom” och du anser att det är genom statistiska (dvs sadistiska) undersökningar man kan hitta sanningen. Vilken sanning? Och vad är pengar annat än bytesvärde, ett verktyg för att byta bruksvärden, men utan värde i sig?
Ett hjärnspöke av religiöst slag. Ordet ”kredit” har ´med ”credo” att göra.
Det är ett problem för förespråkarna av privata vinster i välfärdssektorn att de som går i bräschen är personer som Jonas Morian, f d kommunikationchef på Attendo Care, Stefan Stern, anställda vid Peje Emilssons koncern Magnora och Vidar Andersson, med styrelseuppdrag i friskolevärlden.
Jag tror det är olyckligt att vi fått en debatt om välfärdssektorn så starkt fokuserad på möjligheterna att ta ut privat vinst. På skolområdet känns det snarare som att det är själva det s k fria skolvalet som är roten till mycket av det onda. Det fria skolvalet betyder att elever med ambitiösa föräldrar flyttar sin barn från skolor med svaga resultat till skolor med höga resultat – den trenden är inte kopplad till vem som äger och driver skolorna.
Konsekvenserna blir många. En är att de genomsnittliga resultaten i skolan sjunker – de framgångsrika skolorna blir inte mera framgångsrika, men de redan svaga skolorna får ännu sämre resultat. Flyttningarna innebär oc
kså att elevunderlagen i t ex vissa förortsområden urholkas så att skolorna läggs ned, vilket ytterligare försvagar attraktionskraften i redan pressade stadsdelar och driver segregationen till nivåer ombildningen till bostadsrätter inte ensamma förmår. (Se SvD 31/7)
En annan är att ansvaret för skolan ändras från att vara ett gemensamt, samhälletligt ansvar till att bli en privatangelägenhet. Ansvaret för att mina barn går i en bra skola är inte längre än skolans, lärarnas eller politikens – utan MITT! För om mina ungar har det knepigt ska jag inte ta upp det med lärarna, rektorn, övriga föräldrar, skolstyelsens ledamöter eller Jan Björklund utan då ska jag flytta på barnen. Gör jag INTE det och barnen har fortsatta problem så är felet MITT. Beträffande övriga elever är signalen tydlig: ”Det ska du strunta i!”
Konsekvensen blir inte riktigt densamma på alla de områden där man nu inför diverse vårdcheckar etc, men parallellen är uppenbar i varje fall när det gäller en stor del av älrevården, särkilt demensvården.
Det säkraste sättet att i onödan röra till det för sina barns skolgång är att rycka upp dem ur den gemenska de har i skolan och flytta in dem i ett nytt sammanhang – resultaten sjunker nästan alltid. På samma sätt är det värst man kan göra för skröpliga, oroliga, dementa äldre att flytta dem från en miljö de känner till ett nytt ställe. Men samtidigt är grundtanken att kvaliteten i systemen ska upprätthållas just genom att de externa entreprenörernas upplever en risk för att ungarna/de dementa flyttar skolpengen/vårdpengen tll något annat ställe, dvs exakt de som man till det yttersta bör undvika. Finns inget reellt hot om att ”kunderna” flyttar, fungerar inte incitamentsidén.
Icke-kommunala och icke-statliga aktörer har säkert sin roll, men hela den filosofiska tanken bakom de fria skolvalet liksom äldrepengen är ett förfärligt, inhumant teoretiskt korthus.
Magnus, det är iofs betydligt fler än oss du räknar upp som deltar i den här debatten. Se bara debattinläggen här på Dagens Arena eller på Dagens Samhälle. Min egen bakgrund på Attendo har jag aldrig hymlat med. Vill dock understryka att jag inte jobbar för dem längre utan deltar i den här debatten på samma sätt som jag alltid gjort, som en fritänkande socialdemokrat.
Själv är jag dessvärre inte tillräckligt påläst i skolfrågan för att ge mig in i den specifika diskussionen. Det gläder mig dock att du vidgar perspektivet och visar på att det finns många andra faktorer än vinst som påverkar om en verksamhet fungerar bra eller inte.
Beklagar att det inte framgick. Det var alltså jag som stod för ovanstående kommentar.
Glad att du tar till dig mina funderingar. Delar av mitt motstånd mot privatiseringarna, konkurrensutsättningen m m är ideologiskt. Således anser jag att det är ett mål i sig att alla barn i vårt samhälle möts i en samlad skola där de inter bara ges goda kunskaper utan också fostras till goda, toleranta och empatiska demokrater. Det får kosta en del och denna ambition får inte kalkyleras i pengar. I andra avseeneden är min kritik inte alls ideologisk utan väldigt krass. Grundtanken bakom konkurrenstänkandet är att vi ska shoppa skoltjänster och åldringsvård ungefär som vi väljer bilverkstad eller frisör. Genom att ”rösta med fötterna” ska företag som levererar dålig kvalitet konkurreras ut. Som jag tror att jag visade i mitt förra inlägg har denna idé inga förutsättningar att fungera inom stora delar av de sektorer där de nu har eller håller på att introduceras. Det är direkt olämpligt att skolbarn och åldringar ”röstar med fötterna”. Det finns inga förutsättningar för att konkurrensen ska kunna fungera. Det skulle vara klädsamt och stärka din trovärdighet, Jonas, om du medgav att det nog förhåller sig på detta sättet och att detta talar för att privata företag i allt väsentlgit bör stängas ute från åtminstone grundskolan och åldringsvården – från vilken du rimligen, från din tid på Attendo har betydande erfarenheter.
Tack Magnus! Det är här vi har den verkligt viktiga diskussionen. Hur ska offentligt finansierade verksamheter styras? Vilka incitament ska personal och verksamhetsledningar ha?
Naturligtvis hänger den frågan också ihop med frågan om vinstuttag ur välfärdssektorn. Vinst är det grundläggande incitamentet i privat företagande.
Om rätten för privata företag att ta ut vinst till ägarna är en icke-fråga, varför lägger då så många stormrika f d toppsossar och deras kompisar i den nuvarande partitoppen så mycket kraft på att stoppa den uppenbara folkviljan på denna punkt?
Det har varit märkligt tyst efter Prime-skandalen. Jonas Morian, kan du med handen på hjärtat försäkra att den här artikeln kommit till på ditt eget initiativ, och på din obetalda fritid utan att någon annan betalat så mycket som ett öre för att du skulle skriva den?
Lästips:
http://lenasommestad.wordpress.com/
http://tidenmagasin.se/artiklar/du-foljer-val-avtalet-lille-van/
Det är en myt att man skulle kunna ”fokusera på kvaliteten” och så skulle allt lösa sig. Att sätta upp tydliga kvalitetskrav, kontinuerligt utvärdera dessa, och sedan varna, sanktionera och bestraffa funkar inte heller. Det skulle kräva en ofantlig byråkrati i sig, och kringskära ”valfriheten” minst lika mycket som vinstreglering. Det enda rätta är att justera denna sektor så att den utgörs av främst kvalitetsmotiverade aktörer, och de vinstmotiverade aktörerna försvinner. Hör gör man det? Man förbjuder vinst. Det är självklart genomförbart, även om det skulle finnas möjliga kryphål man måste se över.
Och att dessa ”lobbyister” i fårakläder (Stern, Vidar A, Morian, etc) får uttala sig gång på gång i olika debattforum är en gåta. Lika sorgligt är väl att ”rörelsen” och LO-ledningen (lyssna t ex på K-P Thorvaldssons skitnödiga resonemang i Ekots lördagsintervju 1 sept) är så ovetande om vad man vill, och har så lite argument och forskningsinsikt, att man dessa lobbyister ständigt får stå helt obesvarade.
Martin, jag hoppas att du inte menar att en del människor ska utestängas från debatten för att de har eller haft egen erfarenhet eller koppling till de verksamheter som diskuteras? Själv deltar jag i den här diskussionen på samma sätt som jag alltid gjort, som fritänkande socialdemokrat. Att jag tidigare jobbat på Attendo har jag varit tydlig och öppen med. Förhoppningsvis tolkas det av de flesta som att jag faktiskt har en aning om vad jag pratar om.
Din uppfattning att det skulle vara en omöjlighet att upprätta bättre kvalitetskriterier och system för utvärdering är just en uppfattning. Inte fakta. Om det skulle kräva mycket resurser så får det väl göra det. Välfärden behöver resurser. Såväl till daglig drift som personal och kvalitetskontroll.
Magnus Nilsson och ni övriga, det är en lisa för själen att läsa era insiktfulla inlägg!
Särskilt intressant tycker jag att informationen om Jonas Morians jäv är. Det bekräftar misstankarna i mitt förra inlägg och stärker mig i tron att detta faktiskt är den främsta drivkraften för korrupta ”Socialdemokrater” som förespråkar vinstuttag ur välfärden.
Jag har under en tid noterat en strid ström av inlägg i frågan på Newsmill. Det intressanta är att en mycket bred majoritet av alla inlägg som försvarar vinstuttag ur välfärden är skrivna av människor som har ett personligt ekonomiskt intresse av detta får fortgå. På den andra sidan återfinns inga sådana jävsband.
Olof, se mina svar ovan. Som sagt har jag aldrig på något sätt dolt att jag tidigare varit anställd på Attendo. Tvärtom är jag tydlig med det, bl a på min egen webbplats. En snabb googling på namn torde räcka för att få fram den uppgiften. Gör det mig korrumperad? Det överlåter jag åt andra att avgöra, men det låter absurt. Rimligen borde väl även vi som själva har erfarenheter från de verksamheter vi diskuterar vara intressanta att lyssna på.
Det är väl ideologisk käbbel Jonas M håller på med. Vinst i välfärd är INTE samhällsnyttigt, Alltså bör den begränsas eller helt avskaffas. Så väga vara pragmatiskt mot dina egna värderingar. ”kill your darlings” som det heter….
När det gäller detta begrepp ”kvalité inom vården/skola” osv uttalas detta som det vore något svårt. Alla som arbetar inom vård skola och omsorg vet vad det är. Det är inte rocket sicence. Människor är olika och kan aldrig mätas i något iso 2000 system, eller någon enkät. Låt människor vara olika och då vet man, som gammalt vårdbiträde jag är, att ibland tar samma uppgift 5 min ibland en timme ( allt annat lika ), för att god kvalité skall uppnås. Människor är olika. God undervisning ges i klassrummet mellan eleven och läraren. God vård ges i mötet mellan människor. Ge vårdbiträden, lärare osv tid att utföra sina arbeten. Bra skola, vård skapas inte av tidmätare på ett kontor, eller av någon ”naiv” uppförande god som garantera något – är det dagis eller? Hur jxxxla svårt kan det va? Men, det är ju klart. Är det verkligen fred, ja menar vård, vi vill ha? Eller är det vinst?
Henrik, själv menar jag att det är just ideologiskt käbbel de mest hårdföra vinstmotståndarna ägnar sig åt. För mig har inte företags vinster något egenvärde. Inte heller förstår jag mig på det ensidiga fokuset på att begränsa eller helt förbjuda vinster. Det överordnade borde rimligen vara hög kvalitet i välfärden. Det är det min artikel handlar om.
Att ”avknoppa” har varit en mycket stor ideologisk fråga dem sista 30-åren – det vi kallar ny-liberalism . Eftersom välfärd hanterar mycket stora pengar finns det stora bolag som vill in på marknaden och tjäna pengar. Vi lever i en tid när vinst/profit/egenintresset har ett egenvärde – bagaren bakar inte för att vara snäll utan för att tjäna pengar. Det är ett STARKT ideologisk argument; Att vinst skapar ett bättre samhälle och bättre vård. Du är inte fri /pragmatisk i den analysen, tvärtom! Mycket ideologisk.
Högkvalité inom vården är inte svårt. Det är ofta en fråga om resurser dvs antalet anställda, deras utbildning och den lön vi vill betala! Det är inte raket kunskap
Vad fint att Morian blir presenterad som ”kommunikationsrådgivare och s-debattör”. Skärpning redaktionen! Om ni inte kände till Morians nära förflutna som bl.a. handlat om att ursäkta Attendo Care när äldre utsatts för vanvård, då borde ni snabbt lägga till den informationen. Så fruktansvärt genomskinligt för de som vet, och förvirrande för de som inte vet. Publicistiskt klavertramp!
Sven Erik, min bakgrund är känd för Dagens Arenas redaktion. Jag har aldrig försökt att dölja den – tvärtom är det lätt att få kännedom om den genom att söka på nätet, t ex på min egen webbplats. Har också tidigare skrivit på Dagens arena om dessa frågor, och då framgick det var jag jobbat tidigare: http://www.dagensarena.se/opinion/jonas-morian-vinster-ar-inte-problemet/
Se i övrigt mina svar ovan.
Jag undrar om artikelförfattaren över huvud taget vet hur ett stort internationellt företag fungerar? Det är maximal vinst som gäller och medarbetarna ses som produktionsfaktorer som ska generera denna vinst. Omsorgen om kunderna har detta enda syfte, inte att bidra till välfärden i det land man verkar i. Fungerar bra för varor och tjänster där det finns en tydlig kund, men är kund för välfärdstjänster?
Jag vet en del om hur stora internationella företag fungerar. Det är bland annat utifrån min egen bakgrund på just ett sådant jag skriver. Och jag kan garantera att ett företag verksamt inom t ex äldreomsorg som sätter vinstmaximering framför brukar- och personalnöjdhet inte blir långlivat. Vem skulle vilja anlita ett sådant företags tjänster? Vem skulle vilja arbeta där?
Jag har jobbat i stora internationella företag i över 20 år, som VD eller affärsområdeschef. Självklart agerar man utifrån att kunder och medarbetare ska vara nöjda, men det primära är att tjäna pengar. De medarbetare som inte motsvarar kraven försvinner snabbt. Och återigen, vem är kunden för företag inom välfärdssektorn?
Vem som är kunden beror lite på upplägget. Det jag själv har mest erfarenhet av är äldreomsorg och LSS-verksamhet som bedrivs på entreprenad. Då är kommunen som upphandlat kunden. Brukarna är just det – och det är kvaliteten för dem som står i centrum.
Precis, och det är här problemet ligger. Det är alltså inte de som utnyttjar tjänsten som är kunder utan kommunen eller landstinget/regionen. Innebär att kunden ska fungera som någon slags ställföreträdare för dem som utnyttjar tjänsterna och tolka deras behov och önskemål. Dessa måste sedan översättas till nyckeltal, kriterier i avtalen med de utförande företagen. Det är dess nyckeltal som sedan företagen har som utgångspunkt för sin verksamhet. Uppfyller de dem, så har de också uppfyllt sina åtaganden och de interna målen att göra en så stor vinst som möjligt gäller sedan. Vad de s.k. brukarna – också ett exempel på nysvenskan som vi har fått – tycker, påverkar egentligen inte tolkningen av avtalen mellan kund och leverantör. Det går inte att jämföra med uppdrag att bygga skolor, anlägga gator etc, eftersom i de fallen är ju kunden också den som sedan förvaltar och driver verksamheten.
Hej Jonas Morian!
Kan du berätta på vilka punkter din syn på vinstuttag ur välfärden skiljer sig från Moderaternas syn på samma fråga? Vilka konkreta åtgärder och förändringar föreslår du till skillnad från moderaterna? Det skulle vara mycket intressant att få höra.
Varför skall man rösta på Socialdemokraterna om man tycker denna fråga är viktig, varför skall man då inte rösta på Moderaterna?
Olof, det finns massor av skäl att rösta på socialdemokraterna snarare än moderaterna. Det viktigaste är att det sannolikt skulle ge en bättre regering, med fler människors intresse för ögonen än godtyckliga särintressen. För mig är inte vinstfrågan överordnad regeringsfrågan. Jag är beredd att resonera och kompromissa om många saker, men inte det faktum att jag är socialdemokrat.
Med det sagt ser jag ingen anledning att fördjupa mig moderat politik. Den intresserar mig inte.
Hej igen Jonas!
Det jag frågade var vad som skiljer dig från Moderaterna i just denna specifika fråga, inte i politiken som helhet. Det är svårt att tolka ditt svar på denna fråga som annat än att det inte skiljer någonting mellan din och moderaternas syn på vinstuttag ur välfärden.
Är detta korrekt uppfattat? Känner du att du så fall har många med dig inom partiets ledarskikt?
Olof, läs vad jag skriver i stället. Jag är inte särskild intresserad av moderat politik. Varför skulle jag vilja fördjupa mig i den på just det här området? Och även om de skulle tycka likadant som jag i den här frågan betyder det ingenting. Det relevanta är väl om det är en rimlig uppfattning eller inte, oavsett vem som framför den.
Jag har ingen större koll på vad var och en inom det socialdemokratiska partiets ledarskikt (hur nu det ska avgränsas) tycker i den här frågan. Det senaste kongressbeslut vi tagit argumenterar dock inte för vinstförbud eller vinstbegränsningar.
Ursäkta om jag blir tjatig, men vari består den tredje vägen?
Den breda folkmajoriteten vill att vinster som skapas inom välfärdssektorn skall återinvesteras i verksamheten. Det är en väg.
Den andra vägen är regeringens väg och det är såvitt både jag och övriga väljare kan bedöma även den socialdemokratiska partiledningens väg.
Vilken är den tredje vägen?
Olof, vilken bred folkmajoritet? Pratar du om en enskild opinionsundersökning? Jag tycker inte att socialdemokratin ska lägga om sin politik på grundval av det. Den tredje väg jag förespråkar är att strunta i käbblet om ja eller nej till vinster och i stället fokusera på bästa möjliga välfärd.
Det du beskriver som tredje väg är exakt samma väg som regeringen Reinfeldt saluför. Frågan kvarstår alltså – hur ser den tredje vägen ut?
Länk till opinionsläget i frågan om vinstuttag ur välfärden:
http://www.youtube.com/watch?v=4Bz9uZb6dIQ
”En tredje väg”? Du lurar väldigt få, Jonas Morian. Det håller på att gå åt helvete nu och du tillhör uppenbarligen femtekolonnarna.
Med den typen av ordval tror jag inte du och jag har så mycket att diskutera. Lägg av med skitsnacket och plocka fram argumenten.
Men Jonas! Du kan ju uppenbarligen inte säga på vilket sätt ditt inlägg skiljer sig från Moderaternas syn. Du är ”inte intresserad” av det skriver du. Hahaha! Detta är ju lyteskomik.
Älskar för övrigt idén om att internationella storföretag måste sätta kundernas bästa i centrum eftersom de annars inte får några uppdrag OCH eftersom ingen i så fall vill arbeta där. På vilken planet lever du? Har du helt gått vilse nationalekonomins ABC-bok utan att hitta ut?
Trist att du måste hemfalla åt sånt där när dina argument uppenbarligen tryter. Jag tar gärna en seriös diskussion om de här frågorna, men tänker inte stå och ta emot skitsnack.
Jonas, jag driver själv ett par företag och delar av min familj har suttit som fackombud under strukturomvandlingar. Det finns alltså långa erfarenheter att ösa ur från båda sidor när det gäller hur aktiebolag fungerar.
Aktiebolag har en enda uppdragsgivare – aktieägarna. Ett aktiebolag är inte till för sina kunder (här skattebetalana via det offentliga), än mindre för brukarna (här elever och patienter). Givetvis måste ett aktiebolag förhålla sig till både lagar och kundrelationer, men ansvaret gäller enbart gentemot aktieägarna.
Aktieägarna har ett enda intresse, att förränta sina pengar med högsta möjliga avkastning. Detta är hela essensen, hela drivkraften i ett aktiebolag. Jag lägger inga moraliska aspekter på det, driver som sagt själv ett par aktiebolag, men denna bolagsform med de drivkrafter det innefattar är helt enkelt sällsynt olämplig att överta samhällets åtaganden och ansvara för utsatta människor utan reella valmöjligheter.
Om man tror att ett aktiebolag som driver t ex sjukhus, skolor, hemtjänst eller vårdcentraler inte har några andra intressen än att tjäna pengar så kan jag förstå oron för att låta sådana driva den typen av verksamheter. Min erfarenhet är dock att det i sådana här företag i minst lika stor utsträckning finns ett genuint intresse av att utveckla verksamheten och bli bäst på det man gör. Sedan har jag aldrig argumenterat för att aktiebolag ska ”överta samhällets åtaganden”. Jag tror på en mångfald av ägande- och driftsformer. Jag tror inte heller att människor i behov av vård och omsorg generellt saknar ”reella valmöjligheter”.
Varför ska man bli bäst på det man gör? Jo för att kunna sälja med vinst när man kramat ur den sista droppen. Det handlar inte om att bli bäst på att ta hand om gamla eller utbilda unga utan att gå med vinst så hög som möjligt.
Då anses man ”bäst” på det man gör och verksamheten kan säljas med vinst.
Du kan aldrig få en god vård för ALLA om du godtar att somliga tar pengarna ur verksamheten efter att ha vägt pissblöjor och låtit oerfarna outbildade människor jobba till låga löner.
Jonas använder en rad icke-argument i sin artikel. Framåt eller bakåt, ja det beror på var man står och hur långt tillbaka man tittar. Innan offentliga apotek, offentliga sjukhus, offentliga skolor, offentlig omsorg mfl fanns privata dit. Att återgå till privatdrivna sådana verksamheter är alltså att gå bakåt. Sedan kom en period med offentligt drivna och nu håller vi på att privatisera igen så att förbjuda vinst skulle då kunna ses som att gå bakåt. De länder som gick före oss in i privatiseringen, såsom exempel visar i Storbrittannien, Frankrike och Tyskland, håller nu på att åter kommunalisera. (”Re-municipalising municipal services in Europe”, http://www.epsu.org/IMG/pdf/Redraft_DH_remunicipalization.pdf )Är det då framåt att återkommunalisera Och det du förespråkar att backa?
Inse att det är ett argument lika bärkraftigt som det i ”Kejsarens nya kläder”.
Men låt oss se vidare på dina argument. Du tycker att socialdemokraterna skall ställa sig på de anställdas och brukarnas sida. Det är precis därför som vi skall förbjuda vinst i välfärden. Privatiseringar har nämligen inte de effekter som så länge har hävdats. Det blir inte billigare, det blir inte bättre kvalitet och det blir inte bättre för de anställda. Tvärtom är det just genom att minska antalet anställda (den främsta kvalitetsbäraren i offentlig sektor) och genom att minska de anställdas anställningsgrad som de privata företagen skapar sin vinstmån. (Privatisation of Public Services and the Impact on Quality, Employment and Productivity, http://www.pique.at/reports/pubs/PIQUE_SummaryReport_Download_May2009.pdf )
Alltså inte hållbart!
Sist men inte minst menar du att det svenska folket vill ha det så här trots att det visat sig att flertalet vill avskaffa vinster i välfärden. Enligt Novus undersökning i juli 2012 ville 96 procent av de rödgröna väljarna detta, och hela 71 procent av alliansens väljare.
Så även här saknar du stöd.
Sist men inte mins så är ditt förslag inte den tredje vägen. Frågan handlar om privat eller offentligt och den tredje vägen är just att hindra vinstuttag. Du står kvar på samma punkt som tidigare.
Jonas borde läsa på arbetarörelsens historia – och aktiebolagens! arbetarörelsens framväxt är synonym med kooperationens. Kopperationens idé var att skaffa arbetarna varor till lägsta möjliga priser, dvs bl.a. genom att skära vinst skapa jämnliga löner. Kopperationen insåg dock snabbt att ett visst överskott var nödvändigt för investeringar och förnyelse. Kooperationen drevs också under många årtionden av mycket ideella intressen: OCH DET FUNGERADE! Tron på vinst är därför inget annat än än idoelogi! ATT kopperationen på senare tid tagit till sig vinstmaximerarnas och Börsianaernas ideologi om vinstmaximering är en tragisk annan historia.
Aktiebolagen skapades från början för att dra ihop kapital till verksamheter. Lockelsen var vinst … men på lång sikt! Nutida kortsiktiga vinster – minutvinster var främmande för 1800-talets kapitalister.
SAP behöver alltsp återvända till sina rötter!
Ingemar, jag är tämligen väl bevandrad med det du beskriver. Men faktum är ju att arbetarrörelsen aldrig (mer än möjligen i vissa kretsar som skisserade på Meidner-fonderna) velat avskaffa vinstdrivande företag. Tvärtom har man varit väl medveten om dessas välståndsskapande kraft. Och för att citera en klok vän: ”I själva verket bygger en klassisk socialdemokratisk ekonomisk politik på att vi med hjälp av skatter ökar offentlig konsumtion och riktar den mot företag som vi anser vara samhällsnyttiga. Om vinsten inte är problemet när vi köper blöjor till dagisbarnen, varför är vinsten då problemet när vi köper omsorg till dem?”
”Jämten”, beklagar att mitt svar hamnar här och inte i direkt anslutning till det du skrev. Jag håller med om att det kan vara ett problem, och sätter fingret på en sak jag argumenterat för hårt; det behövs en översyn av upphandlingsregler, kvalitetsbegrepp och uppföljning. Dagens system tillskriver godtyckliga saker värdet av kvalitet, medan andra saker förbises. Det känns som en betydligt mer relevant fråga än vinstbegränsning.
Alltså varför har dessa så kallade ”socialdemokrater” svårt att förstå! Det fungerar inte att privatisera! Det fungerar inte, det fungerar inte, det fungerar inte, det fungerar inte, förstår du?
Sedan är det just höjden av ideologiskt käbbel som Jonas Morian sysslar med! Han vill bevara rådande status quo vilket betyder att det katastrofala privatiserandet av välfärden och våra gemensamma resurser får fortsätta. Sedan att anklaga andra för ”ideologiskt käbbel” när man vill återställa denna nyliberala politik till en socialdemokratisk är i själva verket höjden av ideologi.
Ursäkta Jonas, bara en enkel fråga. Skulle du kunna länka till något av alla dina blogginlägg och liknande där du påtalar vikten av att minska klassklyftorna, sänka arbetstiden, avskaffa monarkin eller någon annan traditionell sossefråga? Du skriver ju så bra och jag skulle så gärna vilja läsa.
Delar verkligen inte din syn på på vinster inom välfärden. Mina pengar ska gå till verksamheten å inget annat! Punkt! Därav inte sagt att privata företag inte ska få bedriva verksamhet. Dock bara stiftelser å kooperativ som vi vet inte har samma vinstintressen.
Sen så går det att ha koll på att allt följs. Visst, det blir en hel del byråkrati. Men täpper man till de värsta/vanligaste kryphålen och har en regelbunden uppföljning så kommer det att gå vägen till slut. Sen är även kvaliteten mycket viktig men den ser jag som självklar.
Sen vill jag ge dig en STOR guldstjärna i kanten för att du har svarat på de flesta av inläggen. De flesta, även på denna sidan är inte i närheten av att svara så ofta och mycket som du gjort. Så det ska vara tycker jag.
”Få önskar vrida klockan tillbaka…”
Det är ju precis det som privatiseringarna gör.
Det är märkligt hur dom här små värderingsorden/fraserna vävs in och försöker ta över argumenteringen.
Privatskolor – kalls ”fri”-skolor och vi som förstår att privatskolorna och vinsterna är ett socialt och ekonomiskt inbördeskrig som äter upp Sverige, ”vrider klockan tillbaka”??
Socialdemokraterna har lagt ner tanken på att bygga ett samhälle. Man vill bara ha tillbaka kostymen från Alliansen och söker populismen. Man är för och emot i alla frågor, för att nå ”en bred folklig förankring”.
Den socialdemokratiska politiken finns hos Vänsterpartiet. Det som den här artikelförfattaren beskriver är en konservativ, bakåtsträvande maktgrupp, som vill använda varumärket till att vrida klockan tillbaka och fortsätta Alliansens idoga arbete att befästa arvssamhället. Branting, Per-Albin, Wigfors, Erlander, Olof Palme, snurrar allt våldsammare i sina gravar, medan Persson/Rosengren skålar i champagne
Bedrövligt..
I sanning!
Så j_vla bra skrivet Alf… jag gör vågen!
Vinster får tas ur välfärden, lagstiftningen skyddar apoteksföretagen istället för patienterna och elever med goda förutsättningar skall få skattesubventionerad läxhjälp på bekostnad av elever med mindre goda förutsättningar.
Där har vi bara ett litet axplock av det senaste dygnets information som visar hur allt det som vi kunnat vara stolta över i Sverige håller på att förstöras i grunden. Detta sker trots att Folkhemmet har ett starkt stöd i opinionen och det sker också under en helt motsatt retorik från de styrande i bubblan.
Sveriges stora problem är inte att vi har en högerregering som driver den här politiken, det är precis vad en högerregering har i uppgift att göra. Problemet är att vi inte har någon fungerande opposition. Socialdemokraterna har inte den ringaste åsikt om allt detta förutom vissa små besked om att det på det hela taget är bra som det är.
Vad tycker S om Bilprovningen? Vad tycker S om Apoteken? Vad tycker S om elmarkanden? Vad tycker S om järnvägens avreglering? Vad tycker S om bidrag till läxhjälp som bara den med goda inkomster kan lösa ut? Vad tycker S om vapenexport till diktaturer? Osv.
Vi behöver så förtvivlat en fungerande opposition och allt vi får är sådana som Jonas Morian och nuvarande partiledning. Jag känner en stark vanmakt – finns det någon som helst mening att engagera sig i Socialdemokraterna om man inte är nyliberal och bor i Stockholm?
Jag brukar dra mig för att delta i kommentarsfältsdebatter kopplade till nyhetsartiklar och debattinlägg, även när jag själv är upphovsman till texten som kommenteras. Skälet till det är att stämningen snabbt tenderar att bli så hätsk. Och mycket riktigt har här dykt upp fånigheter om ”nyliberalism”, ”korruption”, ”femtekolonnare” och ifrågasättande av mina partisympatier. Det här blir min sista kommentar i den här diskussionstråden.
Jag har aldrig försökt dölja att jag under en period jobbade på Attendo. Tvärtom har jag sett det som fördel för mitt deltagande i den här debatten. Det har gett mig erfarenhet och insikt i hur ett stort vård- och omsorgsföretag arbetar; hur man resonerar och vilka drivkrafter som finns. Jag har också fått en ny syn på de många gånger stora skillnaderna mellan vad som ligger bakom exempelvis ett missförhållande på ett äldreboende – och hur det rapporteras i medierna.
Sedan drygt ett och ett halvt år är jag inte längre anställd på Attendo, utan driver min egen firma som frilansskribent och kommunikationsrådgivare. Men jag har också ända sedan de tidiga tonåren varit engagerad inom socialdemokratin, och jag har fortsatt att parallellt med olika jobb delta i olika samhällsdebatter. Det gör jag därför att det känns rätt och riktigt. Inte mot pengar. Självklart är det ingen som betalar mig för att skriva debattinlägg som detta.
Det är tråkigt att en uppfattning som trots allt borde vara rätt okontroversiell – att socialdemokratin borde inleda en dialog med berörda parter om hur vi får största möjliga kvalitet i välfärdstjänsterna – väcker sådan antipati. Trots påståenden om att socialdemokratin och svenska folket skulle vara eniga om välfärdsföretags vinster ska begränsas eller förbjudas, finns det inget annat stöd för detta än en eller ett par opinionsundersökningar. Rimligen krävs det bättre underlag än så för att radikalt förändra förutsättningarna för att bedriva privat skol-, vård- och omsorgsverksamhet i Sverige.
Den här frågan är långt ifrån avgjord och debatten lär fortsätta.
Jag vill tacka för både för att du svarar och för att du hjälpt till att öppna ögonen.
Notera att en debattråd på mer än 50 kommentarer inte rymmer en enda kommentar, undantaget dina, som inte är starkt kritisk till vinstuttag ur välfärden. Efter alla inlägg och dina svar står det solklart att din uppfattning i frågan om vinstuttag ur välfärden inte skiljer sig alls från regeringens. Den uppfattning du ger uttryck för är samma som Reinfeldt och Löfven uttrycker.
Nyliberal är inget invektiv utan en saklig benämning på den som förespråkar en nyliberal politik av avregleringar och kommersiellt driven välfärd. Korrumperad är däremot ett invektiv och det finns tyvärr grund för att frukta att det finns med i bilden. När Göran Persson, Per Nuder, Michaela Waltersson mfl, den ena efter den andra säljer partiets varumärke till motståndarna efter den politiska karriären vore det naivt att tro att denna potential till ekonomiskt oberoende skulle lämna alla politiker oberörda.
Mycket talar för att jag i nästa val inte kommer att rösta på socialdemokraterna och det av ett mycket enkelt och uppenbart skäl – jag är socialdemokrat!
Olof, Då har du två nu då. Den här grupperingen som många så gärna använder, klassificeringen som gör att man är diskvalificerad Socialdemokrat relaterat till vars man jobbar är ju pinsam! är man bara kvalificerad Socialdemokrat om man jobbat i statliga betongklossar? Eller finns det en hemlig lista på korrekta arbetsplatser för en Sosse?
Om ni istället släpper stjärtskåran lite och faktiskt börjar diskutera det problem vi måste lösa så kanske vi äntligen klarar av att lämna lite förslag och valunderlag för våra väljare!!! Vi har ju ett val snart och där skall vi presentera Socialdemokratiska förslag på hur vi löser samhällets problem – Observera Socialdemokratiska och inte ett V ligth.
Ni driver partiet in i två alternativ – En splittring ( vilket kanske i o för sig vore bra när man ser dumheterna som läggs upp hela tiden ) eller fortsatta valförluster.
Vad vill våra Socialdemokratiska väljare ha för politik i framtiden?
Var ligger ”haken”?
Hur förmedlar vi en positiv och kreativ framtidstro?
Vi kan inte gå tillbaka i n i betongklossen med vårdköer, likriktade väntelistor och ett likt gårdagens dräng att som patient stå med mössan i hand och buga inför att vi kanske får komma på en höftledsoperation om 5 år. Vi har äntligen tagit oss dit att det är vi som patienter och brukare – Kunder – har makten att kräva lösningar. Detta krav skapar i långa loppet kvalitet om samtliga utförare arbetar på samma villkor! Det ger en demokratisk utveckling som jag kan se i allafall. Slappna av och kom med något konstruktivt!
Jag tror inte att jag passar in i dina teorier. Själv är jag företagare som driver två AB och har aldrig någonsin arbetat i det offentliga. Däremot anser jag att vissa uppgifter naturligt ligger inom antingen den gemensamma eller den kommersiella ramen.
Mitt konstruktiva förslag är i ena delen att de som vill ha vinstuttag ur välfärden lämpligen engagerar sig i de partier där merparten av medlemmar och väljare delar dessa värderingar.
För de som har mod nog att utvärdera två decenniers marknadsexperiment är mitt andra konstruktiva förslag att man förutsättningslöst granskar utfallet och driver ett eget alternativ till regeringspolitiken. Att driva samma poltik som regeringen, men kalla det ”en tredje väg” ingår alltså inte där.
Och för Guds skull – lyssna på opinionen! Och den finns faktiskt till förkrossande majoritet utanför bubblan innanför tullarna, att känna av läget i sin dagliga krets slår alltså helt fel.
Olof – Jag tycker ditt förslag är utmärkt! Det parti som säger nej, nej, nej och åter nej har bara runt 6 % av rösterna och dom behöver medlemmar. Alltså att vända på ditt uttalande och kan vi få diskutera kvalitet, kvalitetssäkring, engagemang och kontroll av vars varje skattekrona tar vägen för att ge varje medborgare det dom skall ha. En sådan diskussion är ju det vi måste ha – vare se vi vill det eller inte – och där behövs både privata och offentliga utförare – på samma villkor – med regler om kvalitet och regler för hur snabbt man måste uppfylla kundernas behov och regler som säkrar att en eventuell vinst inte får lämna landet. MItt förslag är att ni börjar med att göra ett studiebesök på alla dessa otroliga företag som verkar i det lilla – där familjen lägger ner sina pengar, sin själ på att skapa det ultimata som kunderna vill ha och som följer varje del av de uppdragsgivarna kräver men som inte kan luta sig tillbaka på gårdagens skattehöjar”kompetens” som enda lösning om något går åt helvete. Börja där. Läs sedan det efterlängtade kraven på samtliga utförare som äntligen verkar vara på väg från SoS…..Titta lite på ålderfördelningen ett par år framåt relaterat till hur många som kommer att jobba och hur många som inte kommer jobba….Vi har ett underbart land att leva i – men vi har också stora problem som ligger framför och backar vi in i framtiden som många av Er högröstade och saliga rättrogna gör så backar ni oss in i helvetet. Gårdagens erfarenheter i morgondagens lösningar eller nåt…så svårt borde det inte vara och för gud skull kolla upp lite om de politiska kretsar ni umgås med…Nej sägare finns det gott om men det är inget som progressivt löser något problem som jag ser det…men va fan vet jag…Ni är ju experterna – underbart!
Det lilla partiet som just nu stannar vid 6% bär på en oerhört tung historisk börda som utgör en mycket stark barriär för en bred majoritet av väljarna inklusive jag själv. Det är med stor sannolikhet därför de fortfarande inte vinner större stöd i opinionen, inte för att de har tagit över den socialdemokratiska politiken där S har lämnar Walk Over och som en bred folkmajoritet står bakom.
Huruvida man säger nej eller ja är som bekant bara avhängigt hur man ställer från. Ja till självständigt Sverige gentemot EMU, Ja till gemensamt driven välfärd, Ja till anständiga socialförsäkringar osv.
Visst skall vi diskutera kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet, medborgarrätt osv, men givetvis utan att på förhand låsa oss vid slutsatsen att vinstuttag ur välfärden är en nödvändig del av det. Tvärtom skall vi nu förutsättningslöst utvärdera de 20 år av experiment och på vetenskapliga grunder av det dra våra slutsatser.
Om vi som enda land i världen accepterar att Aktiebolag får driva vård, skola och omsorg måste vi naturligtvis ha oerhört goda skäl för detta. Detta är upp till förespråkarna att leda i bevis och där har man allt annat än lyckats med det.
Det står för mig rätt klart att (s) ledare och ”kommunikationsstrateger” inom (s) framför allt är måna om medelklassrösterna. Det behöver man inte vara cynisk för att se. Det betyder att de allra flesta av ideologiska skäl inte minst vill ha bort möjligheten att göra vinst med skattemedel, medan taktikerna tänker mer på att vinna val. Om (s) lägger sig tillräckligt anpassligt och i mitten så kanske man vinner, men till vilket pris då? Parterna blir ju mer lika varann i politik (men söker ofta dölja det) och folk blir därmed mindre engagerade i politiken.
Varför kan inte Sverige ha en regel som säger att det ska vara non-profit (eller krav på återinvestering i verksamheten) när så många andra länder tillämpar såna regler? Det måste ju gå att fuska bort en sådan regel lika lätt där som här?
/M
Ekvationen är tillräcklig komplicerad som det är:
medborgare ( = skattebetalare)
Politiker
tjänstemän
välfärdsarbetare och välfärdsbrukare
Med delvis samma , delvis olika intressen i hur man organiserar en gemensam nyttighet.
Ska man i den ekvationen ta in även upphandlare, affärsjurister och jättekoncerner ??
Stalltipset är att man då skapar alla möjliga fällor och fallgropar om det är intresset hos medborgare man i första hand ska värna.
Och i slutändan skapar man ett byråkratiskt monster av kontrollanter och anbudsgranskare . Som slukar de pengar som behövs i verksamheterna. Varpå folk rätteligen slutar tycka att det är rimligt att bidra. I ett sånt system kommer även kommunikationen välfärdsarebtare-politiker-medborgare att bli omöjlig eftersom det blir för komplext och ansvar ersätts av avtal.
Jonas! jag tror att din gamla arbetsgivare behöver hjälp:
http://www.dn.se/sthlm/det-kanns-som-att-jag-lurade-honom
Men de verkar ha tagit efter av din gamla taktik, säg att det är ett undantag, att man arbetar på att bli bättre. Trevligt att du kunde lära dem det PR-tricket! Du är duktig du.