GoranFarm_K

söndagskrönika Precis som Ukraina vill Moldavien hitta sin väg mot samarbete med EU – men straffas hårt av Ryssland för varje försök. Nu måste Sverige och EU ge sitt stöd på ett sätt som inte gör ont värre, skriver Göran Färm.

Den inre splittringen och ryska inblandningen i Ukraina är välkänd. Det är mindre känt att vi har en liknande situation i ett annat av EUs grannländer som slits mellan EU och den ryska intressesfären.

Den ryske utrikesministern Sergej Lavrov anklagade nyligen lilla Moldavien för att vilja starta krig när man kräver att Ryssland ska dra bort sina trupper från den moldaviska provinsen Transnistrien. Provinsen är i praktiken ett ryskt lydrike av samma snitt som östra Ukraina och georgiska Abchazien och Sydossetien.

Den ryske Sverigeambassadören menar samtidigt att det råder ogrundad rysskräck, »russofobi«. Tyvärr är nog skräcken rätt välgrundad med tanke på att Ryssland tar sig rätt att göra vad de själva vill mot vissa av sina grannländer, utan hänsyn till internationell rätt.

Tyvärr är nog »russofobin« rätt välgrundad med tanke på att Ryssland gör vad de själva vill mot vissa av sina grannländer, utan hänsyn till internationell rätt.

Än så länge har denna självpåtagna rätt inte drabbat något EU- eller NATO-land. Men om något land i det som ryssarna ser som sin intressesfär skulle vilja närma sig EU eller NATO väntar omedelbart rysk bestraffning.

När Moldavien, en av många f d Sovjetdelstater, i fullt demokratisk ordning och i enlighet med internationell rätt tecknade ett associeringsavtal med EU såg Ryssland detta som en fientlig handling som måste bestraffas.

Följden blev handelsembargo mot jordbruksprodukter, landets viktigaste exportvaror. Tidigare har man stoppat vinexporten.

Jag har just besökt Moldavien och träffat socialdemokratiska partivänner i det Europavänliga regeringspartiet PDM, Moldaviens Demokratiska Parti.

Det är uppenbart att nästan det enda som hindrar dem från att närma sig EU i ännu snabbare takt än idag är rädslan för hur Ryssland ska reagera – och då är Ryssland inte ens ett direkt grannland till Moldavien!

Moldavien har dock fler utmaningar än det ryska hotet. Kulturellt slits man, som Ukraina, mellan öst och väst, där extremister på högerkanten gärna vill ansluta landet till Rumänien och ryssvänner på andra kanten hellre vill närma sig Ryssland och ansluta sig till de ryssdominerade handelsavtalen än till EU.

De senare har också en praktisk fördel i att nästan alla moldaver talar ryska, medan få talar något västerländskt språk.

Även om man minns Sovjet med avsmak är man dock van vid att ha att göra med ryssar. Idag verkar ändå en stabil parlamentarisk majoritet vilja gå den europeiska vägen, även om det kommer att ta många år innan man kan söka EU-medlemskap.

Dagens internationella sanktioner mot Ryssland är väl motiverade, men där det går bör vi också söka dialog, utveckla handel och samarbete för att inte bränna alla broar.

Precis som Ukraina slåss man också med en bräcklig ekonomi, en korrupt administration och politiskt köpta medier i ett samhällsliv som domineras av politiskt aktiva oligarker.

Även socialdemokratiska PDM leds numera av en oligark, Vlad Plahotniuc. Än så länge verkar han leda partiet utan att låta sina affärsintressen prägla partiets politik, men förtroendeingivande känns det inte.

EU och Sverige skulle behöva en mer utvecklad politik för hur vi hanterar Ryssland och de grannländer som slits mellan EU och den ryska intressesfären.

Dagens internationella sanktioner mot Ryssland är väl motiverade, men där det går bör vi också söka dialog, utveckla handel och samarbete för att inte bränna alla broar.

EU och Sverige bör utveckla en tydlig »piska-och-morot-strategi«, samtidigt som vi välkomnar och skyndar på reformarbetet i Ukraina och Moldavien och stöttar deras närmande till EU.

Göran Färm är socialdemokratisk debattör och tidigare Europaparlamentariker.