Sarah Delshad, Foto: Tove Gustafsson
Sarah Delshad, Foto: Tove Gustafsson

Jämlikhet Med en fördelningspolitik som ger barnen lika livschanser skulle förorten inte enbart förknippas med stökiga pojkar som kastar sten, skriver Sarah Delshad. 

Förorten, så ofta förknippad med bråkiga ungdomar som kastar sten och motar bort journalister, har återigen blivit en medial storm.

Sällan får vi läsa om alla förortsdrottningar till mammor som nattvandrar eller om våra medborgarvärdar.

Nyligen startades ett upplopp i samband med att polisen omhändertog en efterlyst 17-årig pojke i Rinkeby. Pojken, som hade avvikit från ett ungdomsboende, är grovt kriminell, rapporterar flera medier.

Våld. Respektlöshet. Hopplöshet. Arbetslöshet. Mediebilden av förorten är ett konstant lågintensivt (och mycket känsligt) debattämne. Stökiga ungdomar är problemet, och mellan raderna menar vi givetvis stökiga pojkar. För förortstjejenar hör vi sällan om i offentligheten. Förutom de gånger hon står som offer-representant för ett slentrianmässigt förtryck av skäggiga män. Då är man minsann inte sen med att nämna henne.

Bilden är ensidig och förminskande. Den senaste tidens våldsamma upplopp genererade dessutom uppmärksamhet i USA. Både Washington Post och Fox News toppade nyheterna med rapporteringen om Sverige.

Strålkastarljus riktas återigen på vilda ungdomar och deras våld på systemet. Vilket är en schablonbild som då och då blossar upp. Förorten blir ofta en symbol för eld, vilda västern och social oro. Andra mindre perspektiv som är av värde att ha i åtanke faller snabbt mellan stolarna när mediedramaturgin kör sitt race.

Jag funderar på hur enkelt det är att glömma vikten av en fördelningspolitik i landet, och hur brist på resurser får konsekvenser senare i livet. Allting hänger samman, och förmågan att se större än vad ögat kan nå är det viktigaste människan har.

Allting hänger samman, och förmågan att se större än vad ögat kan nå är det viktigaste människan har.

DN rapporterade förra veckan om att det är en stor skillnad mellan stadsdelar i antalet inskrivna barn på förskolor. I en stadsdel som Rinkeby är 80 procent av barnen inskrivna på förskolor, medan ett område som Enskededalen är alla barnen inskrivna. Skolborgarrådet Olle Burell (S) är bekymrad och säger till DN att lärare mycket enkelt märker i en skolklass ifall det är få som gått i förskolor. 440 av de 2 500 barn mellan två och fem år som inte går i förskolan bor i ekonomiskt utsatta områden som Tensta, Husby, Rinkeby och Skärholmen.

Förskolebarnens förmåga till socialt samspel och kognitiva utveckling blir lidande och en stor kunskapslucka uppstår. Att barns första levnadsår har betydelse för framtida livschanser har understrukits av flera studier och forskarrapporter, bland annat från Tankeverksamheten i Göteborg.

För att få bukt med problemet krävs fler utbildade förskollärare, mindre barngrupper samt en högre personaltäthet i socioekonomiskt svaga områden. Samt en mer uppsökande verksamhet från förskolorna i mindre välbärgade områden.

Sambandet mellan ett områdes socioekonomiska index – ett mått på invånarnas utbildningsnivå, inkomst samt andel med utländsk bakgrund och barnens inskrivningsgrad är tydligt. Vilket måste tas på allvar.

Sarah Delshad är frilansjournalist och ledarpraktikant på Dagens Arena