Förbättrad folkhälsa kräver mer än träning

ledare En jämlik folkhälsa kräver mer än privatiserad alkoholförsäljning eller extra semester för dem som tränar.

Det nationella målet för folkhälsopolitiken är »att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation«.

Men Folkhälsomyndighetens årsrapport Folkhälsans utveckling 2019 visar att utvecklingen går åt motsatt håll för de flesta mått på hälsan och faktorer som kan påverka hälsan.

Medellivslängden ökar i Sverige för alla grupper under åren 2006 – 2017 – med undantag för kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå.

Andelen dagligrökare har halverats till 7 procent sedan 2006, men med oförändrat stora skillnader mellan grupper med för- respektive eftergymnasial utbildningsnivå.

Självmord är mer än dubbelt så vanligt i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå (23 per 100 000 invånare) jämfört med eftergymnasial (10 per 100 000 invånare).

Samma skillnader finns för exempelvis död i hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

Alla relevanta myndigheter har nu uppdraget att arbeta för en jämlik folkhälsa. Ändå saknas perspektivet helt i den statliga, av Finansdepartementet finansierade ESO-rapport som häromdagen med »samhällsekonomisk effektivitet« som utgångspunkt vill se privatiserad alkoholförsäljning som del av en ny folkhälsopolitik.

Föga förvånande gjorde Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson tummen ner för förslaget, inte minst för dess totala avsaknad av analys hur detta skulle påverka och styra mot jämlikhet.

Alkoholforskaren och professorn Sven Andreasson var uppseendeväckande kritisk och lyfte bland annat att rapporten saknar kostnader för lidande och förlorade liv och har en sådan brist på vetenskaplighet att den inte ens borde ha lagts fram.

God hälsa och ekonomisk jämlikhet är ömsesidigt beroende av varandra.

Ett betydligt bredare perspektiv har den rapport om förebyggande hälsovård som Tankesmedjan Tiden nyligen presenterade på S-kongressen, med utgångspunkten att samhälle och individ delar ansvar för måendet. »Resurssvaga grupper« med »ohälsosamma levnadsvanor« kan påverkas att förändra dem.

Rapporten har en bred redovisning av hur arbetsliv och klassklyftor samverkar för att försämra hälsan. De 30 förslagen rör allt från sockerskatt och riktade hälsosamtal på vårdcentralen (som visat sig fungera utmärkt) till längre semester för den som tränar regelbundet och en daglig obligatorisk 20 minuters promenad för alla på arbetsplatsen. Det är ambitiöst, men frågan är hur mycket eget ansvar kan påverka de grundläggande problemen.

Självfallet har vi ett eget ansvar för hälsan. Men att en stor grupp de senaste 20 åren fått sämre hälsa än tidigare kan rimligen inte bero på ett sjunkande intresse för att leva sunt, utan snarare på att de fått tuffare livsvillkor med sämre arbetsliv, minskad inkomsttrygghet och ökade svårigheter på bostadsmarknaden. Deras hälsa blir knappast bättre av fler semesterdagar för människor som redan hinner träna regelbundet.

En god hälsa på lika villkor i befolkningen går att påverka med politiska beslut, konstaterar Folkhälsomyndigheten, och forskningen håller med: jämlikhet får hela samhället att må bättre.

Men då gäller det att satsa på det som ger hälsovinster. Sverige var för 20 år sedan Europaledande på sociala satsningar. Men deras andel av budgeten sjunker och är nu nere på genomsnittlig EU15-nivå, trots att det är högre sociala utgifter som minskar fattigdomen och mer jämlik fördelning som förbättrar hälsan.

Alltför ensidig inriktning på individer skymmer sanningen att det är ojämlikhet som förkortar livet och försvagar hälsan för stora löntagargrupper

Inte minst blir den psykiska hälsan sämre i alla samhällsgrupper av ett ojämlikt samhälle.

Tankesmedjan Tiden har helt rätt i att kraftfulla förebyggande hälsoinsatser innebär goda sociala och ekonomiska investeringar för framtiden.

Men god hälsa och ekonomisk jämlikhet är ömsesidigt beroende av varandra.

Inkomstfördelning och välfärdssystem, trygga arbetsvillkor och bostäder är långt viktigare för en frisk, kunnig och lycklig befolkning än fler gymbesök.