»Trygghet i en ny tid« heter förslaget till politiska riktlinjer för Socialdemokraternas partikongress som presenterades i fredags. Förslaget innehåller flera kloka analyser av nuet, drösvis av självklarheter och många vackra beskrivningar av målen. Men metoder att nå dit är det värre med.

I det 38 sidor tunna dokumentet finns ordet »framtid« på 22 ställen, »demokrati« på 34 och »välfärd« på 44. Ordet »förslag« på fem och ordet »hur« på tre ställen. Orden »solidaritet« och »vilja« finns på två ställen var. Ord som »praktisk« och »konkret« finns inte alls med.

Dokumentet inger känslan av en socialdemokrati som betraktar en samtid som för de flesta är rätt bra. Ekonomin är stark, men fördelningen brister.  Välfärden är bra, men den når inte alla. Socialdemokratin städar upp efter de borgerliga åren och pensionärerna får det bättre.

Men var är de konkreta förslagen? Var är innovationerna och kämpatagen? Var är lösningarna?

Ta till exempel brottsligheten. Var är de direkta åtgärderna mot kriminalitet och våldet som breder ut sig? »Det är en skrämmande utveckling« konstateras i dokumentet. En oomtvistad sanning. I år har polisen i Malmö beslagtagit 45 skjutvapen. Många automatvapen från Balkan, men också avancerade militära vapen från Israel och Tyskland, finns i polisens nya samling.

Tiggeri är aldrig en väg ur förändring. Aldrig en väg mot en långsiktig lösning. 

Socialdemokraterna efterlyser en bättre förebyggande verksamhet och det kan vi alla skriva under på. Sen står det att: »Rättssamhället alltid ska reagera kraftfullt mot brottslighet.« Men vad händer när någon eller några grips för olaga vapeninnehav? Efter en identitetskontroll är de snart tillbaka i gänget, nu kanske med en ny status.

Tiden mellan brott och straff är korkat lång och saknar logik hos offer och vanligt folk.

I Malmös granne Köpenhamn har de lyckats bättre med att få bort vapen från gator och torg. Grips en person med vapen är det häktet direkt i väntan på dom. Och hen släpps inte ut förrän efter avtjänat straff på minst ett år.

Och sen EU-migranternas tiggeri som enligt dokumentet ska begränsas. Inte heller där finns det några konkreta förslag om hur det i praktiken ska gå till. Att det ska bli lättare att vräka folk som bor i olagliga läger på privat mark ändrar knappast situationen för de drygt 4 000 EU-migranter som tigger i Sverige.

»Vi kan aldrig någonsin se på hur hemlöshet och tiggeri normaliseras i Sverige«, säger partisekreteraren Lena Rådström Baastad till SVT Nyheter. Problemet är att det redan är normalt. Tiggarna utanför matbutiker, biografer och i Stockholms tunnelbana är sedan flera år en del av stadsbilden. Precis som uteliggarna i våra storstäder.

Och alla inser att tiggeri är ovärdigt, men det mest ovärdiga är att andra EU-länder accepterar att deras medborgare försörjer sig som tiggare i andra länder. Det Socialdemokraterna borde göra är att sätta press på EU att i sin tur sätta press på Rumänien och Bulgarien att hjälpa sina medborgare till utbildning och ett värdigt liv. Tar de inte ansvar för sina medborgare borde alla deras bidrag från EU dras in.

För tiggeri är aldrig en väg ur förändring. Aldrig en väg mot en långsiktig lösning. Aldrig en väg till ett värdigt liv.

När det gäller rapportens balanserade förslag om migrationspolitiken skaver det säkert på många håll och verkligheten från 2015 sätter fortfarande djupa sår inom socialdemokratin. Men att ensamt backa tillbaks till en flyktingpolitik anno 2011 är inte möjligt och ansvaret måste bäras gemensamt av EU.

Konstaterandet att det ska finnas fungerande sjukvård i hela landet är ju bra – med tanke på att kvinnor i Sollefteå med omgivning förväntas kunna föda i taxi och att kön för att operera förlossningsskador i vissa fall är fyra år lång.

Det är ovärdigt och otryggt på alla sätt.

Den 8-12e april hålls kongressen och vad den kommer fram till kommer i praktiken vara ett utgångsläge för valet 2018. Blir tiggeri, vinster i välfärden, brottsligheten och invandring de stora valfrågorna eller blir det innehållet i välfärden: jobben, skolan och omsorgen?

Ett parti med ambitioner att regera måsta våga ta i alla frågor, även de allra svåraste.