GRANSKNING. Meningsfull sysselsättning – men inte gratisarbete. Så lyder de nya reglerna i fas 3. Men så lät det inte när den statliga myndigheten Skogsstyrelsen tog in fas 3:are på intervju. Dagens Arena var med – med dold mikrofon.
Det är måndagen den 30 januari och klockan är strax efter fyra på eftermiddagen. Det är svinkallt och mörkret har börjat falla. Några hundra meter bortom det livliga busstorget i Borås stiger Åse Waldén in genom porten till en kontorsfastighet. Hon läser ”Skogsstyrelsen” på en metallskylt och går snabbt uppför stentrapporna. Vi hör hennes klapprande steg.
Tänk dig att du har varit arbetslös ett bra tag. Inte så att du inte har jobbat – de kan faktiskt ringa när som helst och därför håller du alltid ett vakande öga på telefonen. Men ivrigast är de precis innan gryningen. Eftersom många dagis öppnar vid sju brukar samtalen komma dessförinnan: ”Monika är sjuk, kan du vara här om en halvtimme!”.
Du brukar förhandla till dig en extra halvtimme. In med ungarna i bilen. Den ena till dagis, den andra till skolan. Sedan är det raka vägen till andra sidan kommunen. Ibland ringer de även dagen efter. Ibland dröjer det. Mellan varven sitter du tentamensvakt på högskolan.
För lite jobb
Det är inte så att du inte jobbar. Det är bara det att du inte jobbar tillräckligt. Du har faktiskt inte jobbat heltid på sisådär åtta-tio år. Det var då det finska företaget Ensto drog upp sina bopålar och, som så många människor nuförtiden, drog till storstan.
Och tillbaka till stan ville du inte, du trivdes inte. Hemma var ju här i huset som ingen missar – det gula med lila knutar. I byn Gingri med den gamla spetsfabriken runt hörnet – för övrigt en spillra efter en annan samhällsomvandling.
En dag tar a-kassan slut. Du hamnar i något som heter Jobb- och utvecklingsgarantin. Ett arbetsmarknadsprogram uppdelat i tre faser som åter ska lyfta in dig i värmen och tryggheten bland de tillsvidareanställda. Det säger i alla fall jobbcoachen i den första fasen. Dagarna går och där någonstans föds ditt andra barn.
Kraven på sysselsättning ökar
Du genomför några praktikperioder och släktforskar engagerat på Lernia i den andra fasen. Hittar en mormor som har varit ett av de så kallade ”fosterhemsbarnen”. Samtidigt faller investmentbanken Lehman Brothers ihop på andra sidan Atlanten, ekonomin tvärnitar och något heltidsjobb blir det aldrig. Lagom till julen 2011 ramlar du över i tredje fasen, den omdiskuterade fas 3, som numera har bytt namn till ”sysselsättningsfasen”.
Och det är någonting med det här namnbytet som irriterar dig. Det är ju inte så att du inte är sysselsatt. Du vaknar halv sju om mornarna och väntar på ett samtal, du har två barn – en tonåring och en fyraåring – en man, ett hus och en hög med timanställningar. Du tar ju de jobb du får.
Men du har märkt hur kraven på ”sysselsättning” ökar allteftersom ”faserna” avlöser varandra. Det är som om du tryckts in i en mall som inte passar dig. Som om systemet tar för givet att du inte vill arbeta, att du aldrig mer skulle stiga upp ur kökssoffan om inte någon jagade upp dig med en blåslampa.
Heltid utan lön
Nu är det januari och Arbetsförmedlingen kräver att Åse Waldén tar en ”sysselsättningsplats” hos en ”anordnare”. Det handlar om heltidssysselsättning. Men det är ingen riktig anställning och hon kommer inte att få lön. I stället kommer arbetsgivaren få cirka 5 000 kronor i månaden i ”anordnarbidrag” av staten. Och tackar Åse nej förlorar hon sitt aktivitetsstöd, de tusenlappar som i dag fyller ut timanställningarna. Hon har inte råd.
– Jag säger ingenting om att testa nya saker. Det jag vänder mig mot är att jag kommer sitta bredvid en person och utföra samma arbetsuppgifter medan han är anställd och får lön och inte jag, kommer Åse Waldén att säga när vi ses en timme senare.
Det var därför du sa ja när den där journalisten ringde och frågade om vi inte kunde spela in den där intervjun du var kallad till. Varför ska jag utföra arbete utan att få lön? Det var ju den tanken som gnagde.
Meningslöshetens återvändsgränd
När fas 3 konstruerades efter valet 2006 var en av grundbultarna att sysselsättningen inte fick ersätta ordinarie arbete. På så sätt undvek man smidigt frågan om lön – eller avsaknaden av lön – eftersom arbete enligt lagen måste vara avlönat. I stället hamnade man i meningslöshetens återvändsgränd. En återvändsgränd som allt färre hittade ut ur. Fas 3 började svälla okontrollerat.
I dag har fas 3 cirka 30 000 deltagare – en större arbetsgivare än Volvo som någon påpekade. Det har även stormat en hel del i media, en storm som kulminerade med Uppdrag gransknings reportage våren 2011. Vi fick se människor som målade redan målade stolar och slog ut armarna i en uppgiven gest: ”Meningslöst!”.
En samlad opposition krävde i ett utskottsinitiativ att nya anvisningar till fas 3 skulle stoppas. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström svarade med smärre modifieringar, bland annat möjlighet till arbetsmarknadsutbildning. Deltagarna i fas 3 var nämligen undantagna alla verktyg som Arbetsförmedlingen normalt använder. Utbildning, praktik, lönebidrag och så vidare.
Utbildningslöftet har dock fallit platt. I dag finns endast cirka 440 utbildningsplatser. Huvudanledning är att regeringen villkorade utbildningarna med att de måste leda till jobb. I praktiken krävs därmed någon form av löfte från en arbetsgivare att anställa en viss person om denna genomgår en viss utbildning. Dessa löften har visat sig vara sällsynta.
”Reella” men inte riktiga arbetsuppgifter
Framåt hösten 2011 kom Arbetsförmedlingens egen utvärdering. Myndigheten konstaterade att man hade misslyckats:
”Utvärderingen av Fas 3 visar på svårigheter att hitta platser med meningsfull sysselsättning, som samtidigt inte liknar ordinarie arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingens ledning har därför tagit beslut om fortsättningsvis tillåta platser med mer reella arbetsuppgifter.”
I valet mellan pest eller kolera – meningslöst eller gratis arbete – valde Arbetsförmedlingen det senare. Men regelförändringen ska ändå inte tolkas som att deltagare i fas 3 utan vidare kan ersätta ordinarie arbete.
– När man utför arbete ska man vara anställd och få lön. Det är huvudregeln. Sysselsättningen i fas 3 får inte tränga undan riktiga arbeten. Samtidigt kan det i högre utsträckning än ”sysselsättning” likna riktigt arbete och innehålla ”reella arbetsuppgifter”, som begreppet heter, säger Pasi Keskikastari, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen.
Får inte ersätta anställningsbehov
Fas 3 får alltså inte ersätta ordinarie arbetsuppgifter, även om det inte verkar vara mer än en hårfin skillnad mellan det hemsnickrade begreppet ”reella arbetsuppgifter” och det man helt simpelt brukar kalla ”arbete”.
– Det finns en skillnad, sysselsättning är ju en form av praktik. För det första ska det finnas en utarbetad plan för hur sysselsättningen ska leda framåt. Därefter ställs höga krav på uppföljning och utvärdering. Tanken är att deltagaren ska gå in på en arbetsplats, under handledning utföra varierande sysslor och sedan ta en diskussion med arbetsgivaren om anställningsbehov, säger Pasi Keskikastari.
– Arbetsgivaren får däremot inte ersätta ett anställningsbehov med praktik eller fas 3. Det strider mot förordningen, fortsätter han.
Dagens Arena har under hösten och vintern tagit emot mejl och samtal från personer i fas 3 som inte anser att de befinner sig i en sysselsättningsåtgärd – utan utför reguljärt arbete. Intrycket delas också av den ideella föreningen Sveriges anställningslösas landsorganisation, SALO, som anordnar träffar och hjälper ett hundratal fas 3:are med myndighetskontakter i Norrköping och Malmö.
– Fler och fler klagar på den biten. Det är något vi tydligt märkt av, säger Malmös vice ordförande Göran Rosenberg.
Ett eko som även nått Arbetsförmedlingens huvudkontor i Stockholm.
– Det kommer såklart till oss också, säger Pasi Keskikastari.
Dold mikrofon
Men för att ta få en uppfattning om hur det verkligen förhåller sig, valde Dagens Arena att utrusta Åse Waldén med en dold mikrofon inför sitt första möte med sin anordnare. Vad är det för typ av intervju? Vad säger man om handledning? Vad är det för arbetsuppgifter? Är det arbete eller sysselsättning?
Klockan är som sagt strax efter klockan fyra på eftermiddagen när Åse Waldén stiger in på den statliga förvaltningsmyndigheten Skogsstyrelsens kontor i Borås och hälsar på distriktschefen Bo Hultgren. Det ska dröja en dryg timme innan hon åter stiger ut på gatan igen.
Jobba med ”telemarketing”
På inspelningen hör vi att Bo Hultgren börjar med att göra klart att det handlar om en praktiktjänst inom fas 3. Därefter berättar han att det är tänkt att Åse ska jobba med ”telemarketing”. Åse ska sitta bredvid en av Skogsstyrelsens egna anställda, ”Mikael”, och utföra samma typ av arbete. Tillsammans ska de ringa runt till skogsägare och ”sälja in” Skogsstyrelsens kurser och seminarier.
Bo Hultgren berättar att Skogsstyrelsens seminarium och kurser brukade eka rätt tomma. Men det var innan ”Mikael” kom dit som ”praktikant från Arbetsförmedlingen”. I stället för att annonsera eller skicka informationsblad satte de ”Mikael” på att ringa direkt till skogsägarna och i dag har ”vi har fått en jäkla snurr på det”. Skogsstyrelsen i Borås, intygar Bo Hultgren, har i dag ”bäst resultat i hela landet!”
”Ett riktigt behov”
Det är det som är så ”spännande” med praktik, säger Bo Hultgren. Praktikanten kan liksom skapa sitt eget ”mervärde” på en arbetsplats vilket sedan kan leda till en anställning.
– Det är ju det som händer. Vi kan se att här är faktiskt ett riktigt behov som vi har att utveckla någonting.
– Det har visat sig att den här informationen som kommer ut direkt är otroligt värdefull, säger han.
Därefter följer en del information om Skogsstyrelsens verksamhet. Åse får sedan berätta lite om sig själv, vad hon har pluggat och jobbat med. Framför sig har Bo Hultgren hennes CV som han fått av Arbetsförmedlingen. Han går igenom punkt för punkt.
Lista med åtta andra ”intresserade”
Åse passar på att berätta om sina timanställningar och det faktum att hon ibland med kort varsel kanske måste sticka i väg och jobba – på riktigt så att säga. Det tycker Bo Hultgren kan bli lite problematiskt.
– Det jag frågar mig är hur ställer man dig i relation till någon annan egentligen? Om vi upplåter en plats här?
– Om det handlar om trettio procent [av heltid] så ska det vägas i förhållande till någon som kan vara här hundra procent, fortsätter Bo Hultgren.
Han förklarar att det är både utifrån ”deras sätt att se på det”, men även utifrån Arbetsförmedlingens. Senare under intervjun berättar Bo Hultgren att han av Arbetsförmedlingen fått en lista med åtta namn på andra ”intresserade” fas 3-deltagare. Dessa har han också tänkt kalla in på intervju.
Problematiskt med deltid
Därefter följer fler frågor kring Åse Waldéns datorkunskaper och hennes erfarenhet av ”telefoni” och sälj. Erfarenheter som Åse har erhållit efter sina år som ”innesäljare” på Ensto. Efter en dryg timme är intervjun över. Bo Hultgren säger att han inte kan lova något men att han hör av sig. Det han ska fundera på är ”prioriteringen mellan någon som vill ha heltidspraktik och din lite glidande tjänst med dina timanställningar och sånt.”
Mörkret har fallit. Frost och snö gnistrar i bussarnas ljuskäglor.
– Ja, vad ska man säga. De ville att jag skulle jobba. Gratis. Det var precis som vilken anställningsintervju som helst, säger Åse Waldén.
Inte ett ord om handledning har uttalats under intervjun. Det står även klart att Åse ska sitta bredvid en anställd och utföra samma typ av arbetsuppgifter, ett arbete som Bo Hultgren beskrivit som ett ”behov”. Det har även framställts som ett problem att Åse kanske inte kan vara där ”hundra procent”.
Åse Waldén rycker på axlarna och tar ett djupt andetag. Röken från andedräkten döljer nästan hennes ansikte när hon sammanfattar sina känslor: ”absurt”, ”förnedrande”.
”Behov att anställa?”
Hemma på redaktionen ringer Dagens Arena Pasi Keskikastari på Arbetsförmedlingens huvudkontor och läser upp delar av intervjun. Han tycker att det ”spontant låter lite märkligt”.
– Om man genomför en regelrätt anställningsintervju och sysselsättningen har karaktären av reguljära arbetsuppgifter, då borde naturligtvis Arbetsförmedlingen fråga sig: Har de behov att anställa? Då har vi andra stödformer som kanske passar bättre, säger han.
Om det i det här fallet handlar om reguljära arbetsuppgifter vill Pasi Keskikastari inte spekulera i. Han föreslår däremot att ”det arbetsförmedlarkontor som har kontakten bör nog kontrollera vad det handlar om”. Någon mer specifik kommentar från Arbetsförmedlingen går inte att få. Steve Svantesson, regionchef på Arbetsförmedlingen i Borås, vägrar ”kommentera enskilda fall” eftersom det ”strider mot sekretessen”.
Chefen: ”Inte arbete”
Distriktschefen för Skogsstyrelsen i Borås, Bo Hultgren själv, tycker inte att han gjort något fel. Han erkänner dock ”möjligen” att intervjun har karaktären av en anställningsintervju. Men enligt Bo Hultgren är syftet endast att träffa och lära känna en person. Han tycker inte heller att Åse Waldéns arbetsuppgifter är reguljärt arbete.
Varför inte?
– Eftersom det är en arbetsuppgift som vi inte har råd med. Den finns inte i vår verksamhet.
Men är ”arbete” bara det ni har råd att betala för?
– Du menar att de arbetssökande ska göra fullständigt meningslösa saker, eller vadå?
Bo Hultgren säger att ”Mikael” ska fungera som Åses handledare. Varför detta inte nämndes under intervjun har han inget svar på. När det gäller diskussionen om Åses timanställningar säger Bo Hultgren att det är olyckligt om man får intrycket av att det handlar om deras behov av arbetskraft. I själva verket handlade det uteslutande om att han behövde stämma av med Arbetsförmedlingen.
”Skillnad om man säljer schampoo”
Bo Hultgren tycker också att det är skillnad på telemarketing och telemarketing.
– Jag skulle känna mig utnyttjad om jag var med i fas 3 och satt på ett callcenter och sålde schampoo åt någon som tjänade pengar på varje såld flaska. Jämfört med att jag ringer skogsägare och erbjuder dem gratis utbildning eller information. Jag tycker det är skillnad att jobba för ett mervärde i skogspolitiken istället för att sälja en produkt på en kommersiell marknad, säger han.
Varför då?
– Jag tycker det.
Men är det skillnad för Åse? Det är ju samma typ av arbetsuppgifter?
– Det får hon svara på.
Behovet avgör
Enligt Pasi Keskikastari på Arbetsförmedlingen är Bo Hultgrens distinktion irrelevant.
– Det är inte fråga om vilken produkt som säljes, utan vad det finns för behov att få arbete utfört, säger han.
Behov, alltså. Någon sa att fas 3 i dag är en större arbetsgivare än Volvo. Det är en sanning med modifikation. Med sina 30 000 deltagare är fas 3 faktiskt större än något annat företag i Sverige. Så låt oss avsluta med att upprepa vad myndighetschefen Bo Hultgren sa till fas 3-deltagaren Åse Waldén angående just behov på Skogsstyrelsens kontor i Borås. Det var en smällkall måndag den 30 januari år 2012, någonstans mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen, på en statlig myndighet i Sverige:
– Vi kan se att här är faktiskt ett riktigt behov som vi har […] Det har visat sig att den här informationen som kommer ut direkt är otroligt värdefull.
Vi har förpassat slaveriet till historieböckerna och ser tydligen inte att slaveriet är tillbaka – i modern tappning med blå ram, signerad Alliansen.
Fas 3 är helt klart ett brott mot Artikel 4 i De Mänskliga Rättigheterna, gällande Slaveri:
”Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna.”
Jag har tagit kontakt med Svenska FN-förbundet och ställt frågan om hur jag ska gå tillväga för att anmäla svenska staten för slaveri. Det kan vara så att om man själv inte förslavats kan man heller inte anmäla. Jag har inte förslavats, men det betyder inte att jag snällt ser på medan staten skaffar slavar till företag – som får betalt för att ta emot stats-slavarna.
JAG ACCEPTERAR INTE DETTA!
Och Svenska FN-förbundet väljer – förstås – att inte svara på min fråga om hur jag ska gå tillväga.
Förutom den meningslösa halvan av artikeln som är till för att skapa snyfthistoria så är det intressant att läsa om Skogsstyrelsens utnyttjande av arbetslösa. Fas 3 behöver granskas in i sömmarna tills även vår blinda regering ser problematiken.
Till Daniel:
Regeringen ser redan problemen. Det är inte så de inte hade en aning om att det skulle bli så här. Det är ett missförstånd bland vanligt folk att detta inte skulle vara regeringens vilja, att skapa stora, stora klyftor i samhället. Det är precis klyftor regeringen jobbar hårt för och vi har genom deras politik tvingats tillbaka till 1800-talet med Det Nya Arbetarpartiet.
Såklart blir det konsekvenser beroende på vilka politiker folket väljer! Alliansen är inne på mandatperiod 2 och driver precis den politik deras väljare vill ha. Så, detta är inget missförstånd. Både regeringen och dess väljare behöver slavar.
Jag är inte heller någon anhängare av Fas 3, men just i detta fall är jag inte så säker. Det som Åsa skulle ”sälja” för myndighetens räkning är rådgivning och kurser som finnasieras av EU via ett projekt som heter LBP (landsbyggdsprogrammet). Dessa rådgivningar och kurser är helt gratis för markägaren och skogsbruket och det är beslutat av regeringen att Skogsstyrelsen ska ha x antal rådgivningar och kurser på en årsbasis. Det är ett program som gör stor skogspolitisk nytta. Det som är synd är att myndigheten har så begränsade resurser att den inte har tid och möjlighet att arbeta helhjärtat med detta utan att det tar för mycket tid från alla andra uppgifter som den också ska göra som myndighet. Samtidigt har Skogsstyrelsen ett krav på att de ska nå det deltagarmål som finns inom LBP. Ur det perspektivet är det jättebra att någon som Åsa kan sitta och ringa till markägare för att informera och sälja in den här möjligheten de har. För annars är jag övertygad om att det inte hade blivit av. Och skillnaden som jag ser det mellan att göra detta och sälja schampoo åt ett callcenterföretag är faktiskt att det företaget skulle tjäna pengar på att Åsa gjorde detta och har därför också möjligheten att ge henne ett arbete med en skälig lön.
Men snälla Skogskonsulentet, det är väl knappast Åsas fel att Skogsstyrelsen är en myndighet som för att bedriva för myndigheten NÖDVÄNDIGT arbete, inte sett till att få erforderliga bidrag från staten. Om hon förväntas utföra ett regelrätt arbete så SKA HON HA LÖN. Så enkelt är det faktiskt. Hon ska ha rättigheten att gå ifrån sysselsättningen för att vid behov och möjlighet ta ett BETALT arbete på alla de timmar hon kan få. Det är fel att någon i dagens Sverige förväntas utföra regelrätta arbetsuppgifter för nästan ingen ersättning. Åsa och fler i hennes situation har INTE problem med viljan att arbeta, de har problem med att det finns få riktiga arbeten, särskilt som en del, som i Skogsstyrelsens fall, omvandlas till sysselsättningsplatser.
Arbete va, det betyder väl nåt som är likt sysselsättning. Men riktigt lika som arbete är det inte om det är sysselsättning.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta arbete längre, utan vi får nöja oss med Sysselsättningslikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än arbetskallkyler. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.
Jag menar före FAS 3 så var det ju ytterst osannolikt att det som händer i FAS 3 skulle hända, men så fort det hade hänt ökade ju sysselsättningen med mindre än 100 procent så det var nästan sant att det arbetet inte hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det arbete som utförs i FAS 3 var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det Arbetsförmedlingen och väntade i över 3 år på att få veta om det arbete som händer i FAS 3 har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om de ska tycka att arbete i FAS 3 är så farlig som det skulle vara om det har varit sysselsättning? Nu har de bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det arbete som hände i FAS 3 inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre kontrollfunktioner så det inte händer igen.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån fråga, arbete i FAS3 inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera år, och då som sysselsättning, då är det ju i varje fall inte troligt att arbetet har utförts, utan det är väl i så fall mera har liknat sysselsättning och det förmodade arbetet inträffar längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller…
Sen är det också så att det arbete som hände i FAS 3 verkligen hände, mot förmodan, så är ju osannolikheten att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det arbete som egentligen är sysselsättning hände i FAS 3 hände, om det nu verkligen hände. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.
I varje fall inte i FAS 3. Och säkert inte Som arbete utan som sysselsättning som förra gången.Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha arbetsgivare som ska förstå sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i FAS 3 verkligen var arbete och inte sysselsättning. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga arbete inte är sysselsättningen eller att sysselsättning inte är arbete, är väll ganska osannolikt.
Så att dom inser att det som hände i FAS 3 inte kan ha hänt , eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt om det hade varit sysselsättning och inte arbeta, med tanke på att det var i FAS 3 det hände.
Tage: Hahaha, kul!
Jag är ju snäll för det mesta Ulrika
Men nu var det inte det som det här handlade om. Utan det handlade om Fas 3 där en av reglerna säger att man inte får utföra sysslor som kan konkurrera med befintliga arbeten. Min poäng var att denna typ av jobb som Åsa skulle ha gjort på Skogsstyrelsen normalt sett inte skulle ha utförts eftersom myndigheten inte får öronmärkta pengar för just den aktiviteten. Därför konkurrera inte hennes uppgift med ett regelrätt arbete, det betyder inte att jobbet som sådant är nödvändigt eller väldigt viktigt. Det är så klart inte Åsas fel att regelverket ser ut så, lika lite som det är Skogsstyrelsens fel. Som jag sa är jag ingen anhänagre av Fas 3, snare tvärtom. Jag skulle vilja ha tillbaka Plusjobben, som för övrigt Skogsstyrelsen med stor framgång höll i via de så kallade ”Gröna jobben”, men jag tycker det är fel att ge sig på en myndighet som har gjort rätt enligt reglerna. Då är det vettigare att ge sig på den som verkligen har ansvar, nämligen den borgliga regeringen.
Förstår lite hur du menar ”snälla” Skogskonsulentet
. Men jag anser ändå att Skogsstyrelsen är de som har tänjt på reglerna. De behöver ju någon som kan ringa runt och informera och boka skogsägare till de kurser som de anordnar. Därmed finns det behov av att anställa någon = ett riktigt arbete. Det är deras ansvar att äska de pengar som behövs för verksamheten och om detta jobb anses så viktigt som han påstår i artikeln, så låter det som att han borde anställa någon. Har de krav på antalet deltagare, måste de säga att det inte går att leva upp till de kraven utan ökade anslag.
Givetvis behövs det satsningar på de människor som har varit länge i arbetslöshet eller har andra svårigheter med att komma ut i arbetslivet och jag håller med dig fullständigt att Fas3 knappast fyller den funktionen.
Då är vi ju i stort sett överens Ulrika…nästan i alla fall
Som jag ser det finns det massor av sysslor i samhället som behöver göras och som innebär en stor nytta på ett eller annat sätt. Men så länge ingen är beredd att betala för dem så kommer det inte att uppstå en ”marknad” för de tjänster, ingen är alltså beredd att betala en skälig lön för att tjänsten ska utföras. De sådana tjänster som Fas 3:are ska bli hänvisade till (inte alltid ska väl tilläggas) och man kan ju tolka det som att de i så fall inte konkurrerar med ”riktiga” jobb och då är det helt okej enligt reglerna. I fallet med Skogsstyrelsen så måste de inte ha någon som utför den här tjänsten men de kan säkert behöva det. Det är en stor skillnad anser jag. Sedan är det inte så lätt som det låter att äska mer pengar för en myndighet. Under de senaste åren har det blivit mer och mer så att myndigheterna får fler och fler prioriterade uppgifter men samtidigt sänkta anslag och krav om besparingar. Regeringen vet så klart att detta inte är hållbart. Men det fina i kråksången är att man kan säga offentligt att man tar i med krafttag och sedan skylla på en generaldirektör när det går åt skogen, samtidigt som man spar pengar. Fast det är en helt annan diskussion….trevlig helg på er alla! 
Det är precis det här som händer när vi får ett samhälle som drar ner mer och mer på anslagen till statlig och kommunal verksamhet för att sänka skatten. Det finns massor med statliga och kommunala arbetsuppgifter som behöver utföras men som det saknas pengar till.. Sedan 90 talskrisen har sådana arbetsuppgifter tagits över av arbetslösa i så kallade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I parktiken innebär det inget annat än en sänkning av lönen till aktivitetsstödsnivå för vissa arbetsen som tidigare har varit avlönade. Det som alliansregeringen har lyckats med är att även tillåta att riktiga jobb förvandlas till aktivitetsstödsjobb även inom den privata sektorn. Dvs Alliansens har förvandlat svenska företag till bidragsknarkare. Människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har inte strejkrätt, men de som forsfarande har riktiga avlönade jobb har det. Det är dags för svensk fackföreningsrörelse att utlysa generalstrejk innan alla jobb i det här landet har förvandlats till bidragsjobb.
Som någon skrev det är precis så här Fas 3 är tänkt att funka. Jag har bl.a. lyssnat på en inspelning (finns kanske fortfarande upplagt på nätet) med en arbetsförmedlare som säger att ”du måste lämna tillbaka arbetskraft till staten”.
skogskonsulentet, du har nog kanske inte sett eller förstått att det jobb som Åse skulle ha utfört, redan gjordes av anställda på myndigheten. Detta innebär ju att hon faktiskt skulle utföra regelrätt jobb som andra faktiskt får riktig lön för att utföra.
Håller med att det är inte skogsstyrelsens fel att de kan göra så här, utan det är regeringen som tror att alla fas 3 är lata och missanpassade i samhället och därför behöver hjälp att ta sig ut på vettiga saker varje dag.
Problemet är att det är vanliga människor som vill och kan ta ett jobb, men inte lyckats få ett varaktigt arbete som hamnar här. Oftast har dessa människor också familj och på så sätt kommer de ju iallafall upp varje morgon. De flesta ligger nog inte på ”sofflocket”
Det som är synd här är att man på arbetsförmedlingen inte kan avgöra vem som behöver tussas iväg på aktiviteter och vem som inte behöver hjälp att komma upp varje morgon.
Ge alla som vill och kan en möjlighet att få en betald ”vettig” utbildning typ som ”datorteket” som fanns för 10 år sedan. Många skulle behöva uppdatera sina datakunskaper efter ha varit arbetslösa flera år. Andra ”vettiga lösningar skulle kunna vara att nystartsjobben skulle gås ut med mer till företagen och att alla praktiker eller fas 3 jobb skulle omvandlas till nystartsjobb efter en kortare period på företaget. 3 månader kunde vara rimligt.
Jag har varit i arbetsmarknadsåtgärder sedan jag var runt 20, dvs i 25 år innan jag fick permanent sjukersättning. Min erfarenhet är att skillnaderna på åtgärderna inte är så stora som respektive block skryter om. Vad det än heter så innebär det att arbetslösa, lågutbildade, mellanutbildade och de som jag med universitetsexamen utför gratisarbete. Måhända är vi kanske inte just de som de skulle valt att anställa om de annonserat ut jobbet på den reguljära arbetsmarknaden… men genom att slippa att betala för oss, till och med som nu då de får 5000kr i månaden kan vi vara helt okej. Bidragen vräks just nu ut över företagen av Alliansregeringen som pratat sej varma för att de velat avveckla vänsterns bidragssamhälle… tydligen är den stora skillnaden om bidragen går till ekonomiskt hårt trängda arbetslösa eller om de går till företagen.
Jag skulle vilja gå så långt som till att säga att Sverige inte skulle fungerat om inte de arbetslösa, ideella arbetarna, svartjobbarna dvs alltifrån vanliga medborgare till papperslösa hade försvunnit. Lek med tanken att man under några år drog in alla arbetsmarkadsåtgärder ”praktikplatser”, att man lyckades att rensa upp i svartjobbsträsket – då kanske det hade skapats nya jobb… de jobb som inte skapas idag pga att man får gratis arbetskraft. Så jag är inte övertygad – vill man egentligen skapa arbeten?