ledare SD kräver åter att barnbidrag och andra sociala försäkringar bara ska gå till medborgare i Sverige eller något annat EU/EES-land. Förslaget riktar udden mot personer som migrerat till Sverige från länder utanför Europa.

Häromdagen kom ett nygammalt förslag från SD. I skuggbudgeten föreslår partiet att barnbidrag, föräldraförsäkring och garantipension ska dras in för dem som inte är medborgare i Sverige eller i något EU/EES-land. Jimmie Åkesson kallar upplägget för en ”kravbaserad integrationspolitik”. Konsekvensen skulle bli att barnbidraget drogs in för 100 000 barn.

Utrikes födda är överrepresenterade i många yrken med låga löner, som vårdbiträden, städare och hotell- och restaurangpersonal. Redan idag kan det vara tufft för föräldrar i dessa yrken att betala för vinterkläder, fritidsaktiviteter och mobilabonnemang för sina barn. Ännu tuffare är det om föräldrarna är ensamstående. Om barnbidraget dessutom dras in skulle det sluta med katastrof. Framför allt skulle det slå mot barnen och skapa ett långvarigt utanförskap.

Särskilt talande är att SD riktar udden mot personer som migrerat till Sverige från länder utanför Europa. SD:s förslag innebär en sanktionerad mobbning av invånare med utomeuropeiskt medborgarskap. De två största grupperna av utrikesfödda som lever i Sverige är personer som kommer från Syrien och Polen. Med SD:s förslag skulle en barnfamilj från Polen få barnbidrag men inte den från Syrien. Eller uttryckt på ett annat sätt: Barn med utomeuropeiska föräldrar skulle straffas.

Att brutalt vägra nyanlända tillträde till det svenska samhället skulle inte gynna integrationen.

SD kan hävda att det inte går att stänga ute EU/EES-medborgare från socialförsäkringssystemet så länge som Sverige är med i EU. Det är sant. Men av det följer inte att vi behöver utestänga personer som kommer från länder utanför Europa.

SD vill samtidigt göra det svårare att bli svensk medborgare. Enligt partiet bör invandrare få vänta längre innan de kan bli medborgare. Det ska också krävas att de klarat tester i både svenska och samhällskunskap. Flera av SD:s motioner i riksdagen handlar om detta. SD-riksdagsledamoten Jonas Andersson kräver till och med att den som ska bli svensk medborgare ska vara skyldig att avge en lojalitetsförklaring.

En del av dem som beviljas asyl i Sverige är så kallade kvotflyktingar. Det är personer som flytt från sitt land och som blivit utvalda av FN:s flyktingorgan UNHCR. Systemet är viktigt och utgör en grundbult i världssamfundets gemensamma ansvar för att ge skydd till människor på flykt. Under senare år har Sverige tagit emot omkring 5000 kvotflyktingar per år, däribland flera personer som flytt från diktaturen i Eritrea.

Denna grupp kan illustrera vad SD:s politik skulle innebära. Om SD:s förslag blev verklighet skulle en barnfamilj från Eritrea mötas av två budskap: Det är svårt för er att bli svenska medborgare och så länge ni inte är svenska medborgare får ni inte del av barnbidrag och föräldraförsäkring. Man behöver inte vara ett snille för att förstå konsekvenserna. Att brutalt vägra nyanlända tillträde till det svenska samhället skulle inte gynna integrationen.

Föräldrarna i barnfamiljen från Eritrea skulle också få en uppmaning: Skaffa ett jobb så snabbt som möjligt. Då får ni också betala skatt och bidra till välfärden, bland annat får ni vara med och finansiera barnbidrag och föräldraförsäkring till barn med ”svenska” och ”europeiska” föräldrar.

SD:s förslag har fått kritik från flera håll, men inte från Moderaternas Maria Malmer Stenergard. Hon tycker tvärtom att inriktningen på SD:s förslag är bra. Detta är ett av flera exempel på hur Moderaterna i rask takt närmat sig SD. Ett annat exempel är just synen på kvotflyktingar. SD kräver att Sverige inte ska ta emot en enda kvotflykting. Moderaterna tog nyligen ett steg i samma riktning och kräver numera att antalet kvotflyktingar ska dras ner ”kraftigt”.