Det är dags att inse att klimatförhandlingarna inte kommer ge oss de stora svaren, i stället måste enskilda länder sätta igång omställningen.

Klimatförhandlingarna har pågått i över 20 år utan nämnvärda resultat. Det är dags att inte blint tro att det är dessa möten som kommer ge oss de stora svaren. FN-processen är viktig, men den behöver kompletteras med mycket mer ambitiösa nationella och regionala initiativ.

Klimatförhandlingarna i Polen avslutades för lite mer än en vecka sedan. Resultatet blev svagt. En tidsplan för kommande förhandlingarna och en ny institution för pengaöverföring har beslutats om. Men de stora summorna av klimatfinansiering som krävs och utlovats har uteblivit. Inte heller har några stora utsläppsnationer lagt förslag om utsläppsminskningar, trots att vi vet att de globala utsläppen bör peaka innan 2020. Varje år sker nästan exakt samma sak. Resultatet blir nästan alltid att man skjuter viktiga beslut på framtiden eller att man inte kommer framåt överhuvudtaget.

Det är dags att inse att klimatförhandlingarna inte kommer ge oss de stora svaren, i stället måste enskilda länder sätta igång omställningen. På de ställen i världen där utsläppsminskningar i dag sker beror det framför allt på nationella initiativ och modiga politiker. Det är där de stora förändringarna kommer ske även i framtiden. Positiva exempel och föregångare är dessutom inte bara bra för enskilda länders klimatpåverkan, de sprider sig dessutom vidare så att andra kan ta efter.

Klimatdebatten i Sverige domineras ofta av att globalt samarbete hyllas. Få aktörer lyfter behovet av föregångsländer. Man framhäver att globala utmaningar kräver globala avtal och att kraftfull klimatpolitik på nationell nivå riskerar länders konkurrenskraft och ekonomi. Men de som argumenterar så är oss svaret skyldiga på följande fråga: Är det ens möjligt att få en fulltäckande lösning på global nivå, trots att förhandlingarna nu pågått i över 20 år utan nämnvärt resultat?

Svaret på frågan är nej. Vi kommer inte få en heltäckande lösning från FN:s klimatförhandlingar. Allt för många olika intressen bland de olika länderna strider mot varandra i förhandlingarna, vilket innebär att när och om ett avtal väl sluts kommer det vara urvattnat av kompromisser. Detta var bland annat fallet med Kyotoavtalet. Det som nu krävs är en tvåspårslösning:

  1. Renodla FN:s klimatmöten och överdriv inte deras betydelse. I framtiden kanske vi får ett avtal, det vore bra. Men det är inget vi längre kan räkna med. Därför ska vi hoppas på det vi vet att FN kan ge oss; klimatfinansiering till fattiga länder, tekniköverföring och ramverk för hur länder ska gå till väga för att minska sina utsläpp.
  2. Komplettera med kraftfullare politik i andra forum. Låt EU och andra regioner ta ledningen. Satsa på nationell nivå. Genomför energiomställningen som ger framtidens teknik och jobb. Låt kommunerna gå före med energieffektivisering och smart, modern stadsbyggnad.

Tittar man sig runt i världen och letar efter det som i dag orsakar framsteg på klimatområdet är det inte de globala institutionerna. Det är snarare enskilda länder eller grupper av länder som visar vägen och tar egna initiativ. Tysklands satsning på förnybar energi har gjort så att världsmarknadspriset på solenergi har fallit som en sten. Detta har lett till att billig och ren energi nu blir tillgänglig även för fattigare länder. Danmark visar framfötterna med att vara bland de bästa länderna i världen på modern vindkraft och hållbar stadsplanering. Kalifornien har genom sitt cap-and-trade-system fått ner utsläppen och gjort miljövänlig teknik billigare och mer konkurrenskraftig. Det är dessa initiativ som nu gör skillnad och som sprider sig till andra länder och andra regioner.

Klimatförändringarna leder redan i dag till katastrofer världen om. Om vi ska klara av denna utmaning måste vi gå effektivt till väga. Då kan vi inte längre vänta på FN. För klimatet väntar inte.

Lorentz Tovatt, språkrör Grön ungdom och observatörsdelegat på COP19

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena