Min vädjan till folkpartilandet är glasklar: låt inte migrationsdebatten förskjutas, skriver Anton Wemander Grahm, migrationspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet.
Två veckor har passerat sedan Folkpartiets integrationspolitiska arbetsgrupp presenterade förslaget om att tillfälliga uppehållstillstånd skulle ges istället för permanenta. Om man får ett jobb inom tre år så ska man få stanna, annars väntar omprövning av asylskälen.
Parallellt har framstående folkpartister uttalat sig om att det är dags att börjar prata om “volymen” av mängden flyktingar som ska få komma till Sverige. Och i förra veckan föreslog enstaka folkpartister att ett tak för asylmottagning ska införas. Genom att inta en extremposition har de förskjutit debatten bortom arbetsgruppen ursprungliga förslag. På så sätt banar de väg för att medlemmarna på folkpartiets landsmöte i höst ska ta ställning för en mer restriktiv migrationspolitik.
Min vädjan till folkpartilandet är glasklar: låt inte debatten förskjutas. Fokusera på förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd. Organisera er inför landsmötet i höst för att Folkpartiet ska ta ställning för en frihetlig migrationspolitik.
Genom att villkora det permanenta uppehållstillståndet med anställning är syftet att fler personer ska komma i arbete. Trots att de flesta länder i Europa erbjuder tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, så finns det inget som visar att detta ökar människors vilja att söka jobb. Logiken borde också säga oss annat. Människor med väskorna packade i hallen och med tanken om att tvingas lämna landet tryckandes i bakhuvudet – varför skulle deras drivkraft för att söka jobb öka?
Jag välkomnar att tillfälliga uppehållstillstånd inte ska omfatta personer som kommer till Sverige som konventionsflyktingar. Men, de flesta personer som behöver en fristad här tillhör gruppen övrigt skyddsbehövande och enligt förslaget skulle inte de omfattas av detta undantag. Där ingår människor som flyr undan Assadregimens förtryck eller Daeshs terror.
Är inte stridigheterna på sluttampen så ska heller inte vår solidaritet komma med ett bäst före-datum. Därför borde permanenta uppehållstillstånd fortsätta ges till både konventionsflyktingar och människor som flyr undan krig och förtryck.
De flesta som kommer till Sverige vill inget hellre än att få ett arbete, men höga murar till arbetsmarknaden hindrar dem. För att fler ska komma i arbete behöver enklare arbeten tillåtas, integrationsprocessen påbörjas så fort man kommer till Sverige och turordningsregler slopas. Efter tre år har många börjat lära sig svenska, närmat sig inträdet på arbetsmarknaden och påbörjat sin resa mot att bli en nettovinst för samhället. Varför ska de då utvisas?
En del som kommer till vårt land har en mycket kort utbildningsbakgrund och varit med om krigets allra värsta upplevelser. Några av dessa behöver rehabiliteringar och stöd. En del av dem kommer aldrig kunna ta ett arbete, men det kan inte vara ett skäl att sända dem tillbaka till en plats de flytt ifrån. Alla människor kan inte vara en ekonomisk vinst för samhället. Människovärden kan inte räknas i kronor och ören.
Den integrationspolitiska arbetsgruppen påstår att de vänt på varenda sten för ta fram lösningar på integrationspolitiska utmaningar. Men det räcker inte att vända på varje sten, utan man måste också välja att satsa på rätt sten. Stenen som skapar känslan av hopplöshet, otrygghet och oro är funnen i fel stenröse.
Anton Wemander Grahm, migrationspolitisk talesperson Liberala ungdomsförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
