ledare 1918 drabbades Indien hårt av spanska sjukans andra våg. Det ligger nu i hela världens intresse att detta inte upprepas under coronapandemin.
Spanska sjukan 1918 var en ofattbar global tragedi. Den uppstod visserligen inte i Spanien men uppmärksammades först där. Även spanska sjukan genomgick precis som vår tids coronapandemi flera vågor. En tredjedel av världens befolkning smittades. Sammanlagt beräknas mellan 50 och 100 miljoner människor ha dött.
Spanska sjukan hade betydligt högre dödlighet än covid-19. De rapporterade dödssiffrorna i corona ligger nu på drygt tre miljoner. Men pandemin är långtifrån över och viruset sprids nu i stor omfattning i flera länder i Mellanöstern, Afrika, Latinamerika och Asien, som tidigare inte haft samma stora smittspridning som USA och vissa europeiska länder, där dödstalen nu går ner på flera håll. De tuffa restriktionerna har med intill visshet gränsande sannolikhet inneburit att spridningen någorlunda har kunnat hållas i schack. Men den avgörande faktorn stavas vaccin. Rekordsnabbt utvecklades en rad vacciner och under våren har massproduktionen kommit igång. Och nu rullas vaccineringen ut runt om i världen. Ljuset i tunneln kan skönjas.
Väst måste bidra med de ekonomiska resurser som krävs för att syd inte ska förgås av denna coronavåg.
Klassamhällets mönster och raster har förstås satt sina tydliga spår i dödstalen under coronapandemin. Trångboddhet och bostadsort sticker ut när det kommer till smittspridning. Svenskar med utländsk bakgrund har drabbats särskilt hårt. Och de flesta i vården, industrin, privat och offentlig service har inte kunnat arbeta hemma. Samma mönster återfinner vi i princip alla länder. Men det finns också en global orättvisestruktur som nu blottläggs – när smittspridningen och dödstalen i exempelvis Indien ökar dramatiskt, som länge klarade sig jämförelsevis bra. Brasilien sticker förstås sedan tidigare ut med över 400 000 döda (officiellt!) och en obefintlig politik för att bekämpa och hålla nere smittspridningen.
Särskilt oroande är förstås om mer smittsamma mutationer av viruset nu sprids i länder som har svaga institutionella förutsättningar att hantera att många blir sjuka. Det är dessutom länder som inte vaccinerat på långt när lika många som exempelvis Sverige.
Alla de här farhågorna bekräftas nu dessvärre av samstämmiga coronarapporter från just Indien. Dödstalen ligger redan på drygt 200 000 men anses allmänt vara gravt underskattade. Detta är den totala mardrömmen i en redan djupt tragisk tid. En stor smittspridning i länder med otillräckligt utvecklad sjukvård har hela tiden varit ett stort orosmoment. Det råder kort sagt brist på sjukhusplatser, syrgas och IVA-vård i många av dessa länder.
Smittspridningen i Indien tycks vara utom kontroll. Antalet döda ökar drastiskt. Sjukhusen är överfulla. Sjuka dör i väntan på vård eller en sjukhusbädd de aldrig får tillgång till vid entréer till eller på parkeringsplatser utanför redan överfulla sjukhus. Förra året stängde Indien ned, till ett högt och tufft ekonomiskt pris, inte minst för alla som verkar på den informella arbetsmarknaden. Men i år har premiärminister Narendra Modi själv deltagit i stora massmöten under valkampanjen i Västbengalen och religiösa högtider har tillåtits samla massor av människor.
En jämförelse med spanska sjukan visar med all önskvärd tydlighet vad som nu står på spel. 1918 drabbades Indien särskilt hårt under den andra vågen. Mellan 17 och 18 miljoner indier dog den gången. Det ger en indikation på vad som skulle kunna hända i Indien och i många andra länder i syd i dag. Och samtidigt kommer rapporter om tilltagande förnyad smittspridning i länder som Irak och Thailand.
Det fanns inte något vaccin mot den spanska sjukan. Men nu har företag och länder rekordsnabbt utvecklat en rad vaccinvarianter. Av flera skäl har vaccineringen i Indien inte nått särskilt långt, vilket förstås är en av den globaliserade ekonomins paradoxer med tanke på att landet är en storproducent av vaccin, som i stor utsträckning har gått till andra länder. Något som i sin tur lett till kontraproduktiva vaccin-nationalistiska tongångar.
Här måste länder som kommit längre nu göra mycket mer. Det finns flera exempel på länder som har beslutat att skicka vacciner och syrgas. Men det räcker dessvärre inte långt. Det som i det långa loppet avgör utvecklingen i detta land med nästan 1,4 miljarder invånare är om huvuddelen av befolkningen kan vaccineras. Denna globala rättvisefråga måste nu sättas högst upp på coronadagordningen.
Snart har länder som Sverige och andra EU-länder nått en vaccinerad flockimmunitet och bör nu bidra till att resten av världen ges samma möjlighet, särskilt gäller detta förstås de länder som har svaga ekonomiska muskler och dåligt utvecklade sjukvårdssystem. Pandemin är global och därför måste solidariteten nu korsa enskilda länders gränser, efter att de så länge varit stängda. Viruset respekterar inte några gränser. Väst måste bidra med de ekonomiska resurser som krävs för att syd inte ska förgås av denna coronavåg. Det som hände i Indien 1918 får inte upprepas 2021. Det är en moralisk skyldighet mot invånarna i dessa länder. Men det är också ett egenintresse. Pandemin kommer inte att vara över förrän den är över i hela världen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
