ledare Den fällande domen i Allramålet var viktig. Och härvan har redan fått stora politiska konsekvenser.

Fängelse i mellan fyra och sex år och ett skadestånd på 170 miljoner kronor plus ränta från 2012. Efter den friande domen i tingsrätten var hovrättens utslag i veckan en stor seger, inte bara för åklagaren utan också för alla oss som via pensionsavgifter och arbetsgivaravgifter på våra löner bidragit till att finansiera kalaset. Även om sista ordet inte är sagt är domen viktig. Staten, det allmänna, vi tillsammans klev fram och sade ifrån. 

För det första innebär domen att insatserna höjs för aktörer som genom det som kallas välfärdsbrottslighet vill göra sig förmögenheter på skattepengar. 

Staten, det allmänna, vi tillsammans klev fram och sade ifrån.

För det andra kommer tidigare toppolitiker och etablerade näringslivskändisar nu troligen tänka efter en extra gång innan de tackar ja till uppdrag i företag vars verksamhet bygger på pengar från det allmänna. Allra planerade för en börsintroduktion vilket gjorde trovärdighet och kontakter i pensionsvärlden till hårdvaluta.
Våren 2016 valde bolaget en ny styrelse med Ebba Lindsö som ordförande och dragplåster. Hon var inte bara tidigare VD för Svenskt Näringsliv och mångårig partistyrelseledamot i kristdemokraterna utan vid tillfället ordförande för 6:e AP-fonden. Så mycket högre trovärdighet än så går det inte att uppbåda när det gäller förvaltning av pensionspengar.

Till styrelsen valdes också förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström, enligt den nu dömde VD:n i syfte att ge fondbolaget en viss trovärdighet, öppna en del dörrar och sätta bolaget i en kontext. Ingen av dem fanns med i bolaget när de nu aktuella brotten begicks och båda lämnade snabbt sina uppdrag när SvD började granska bolaget i januari 2017.

Lindsö ersattes för övrigt av en annan toppolitiker, moderaternas Gunnar Axén. Han var under åtta år ordförande i Socialförsäkringsutskottet, det utskott som behandlar frågor rörande våra pensioner.

För det tredje befäster domen ett skifte i synen på blandning av privata företag och pengar från det allmänna. Det här är antagligen den viktigaste konsekvensen. Allra var nämligen inte den första skandalen med pengar i PPM-systemet utan vi hade sedan tidigare härvan runt Falcon Funds. Politiken har redan reagerat. I ett första steg infördes striktare regler och efter en blocköverskridande uppgörelse i Pensionsgruppen blir det snart slut med vad som närmast kan liknas vid etableringsfrihet där fonder själva ansöker om att få vara med i PPM-systemet. I det kommande fondtorget ska det enbart finnas upphandlade fonder. Det här innebär att ansvaret för att försäkra sig om att en fond är seriös och har förutsättningar att ge bra avkastning förflyttas närmare staten. Vi går från en situation där medborgaren lämnas ensam med sitt val till att det allmänna tar ett större ansvar. Förändringen är ett svar på den kritik av valfrihetssystemen som Bengt Göransson formulerade i sin bok Tankar om politik:

Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du för dig, och om du väljer fel är det din ensak”. 

Att näringslivsintressen som organisationen Företagarna protesterar är inte bara väntat. Kritiken följer också samma mönster som inom andra välfärdsområden: valfriheten påstås vara hotad och förändringen påstås ha fått stark kritik från myndigheter. För den som värnar pensionspengarna bör det räcka att läsa remissvaret från Ekobrottsmyndigheten som pekar på ett ”flertal missförhållanden och brottsliga förfaranden” som lett till ”stora ekonomiska förluster” för ett stort antal sparare.

Ekobrottsmyndigheten skriver också att utredningar av misstänkta brott med koppling till premiepensionssystemet ”kommit att bli några av de mest resurskrävande utredningarna vid myndigheten”. Det kan inte kallas för något annat än ett rejält marknadsmisslyckande. 

Efter pensionsgruppens överenskommelse finns hopp om en ny syn på etableringsfrihet och fördelningen av ansvar mellan det allmänna och medborgaren också inom andra välfärdsområden.