Anna Sundström och Helin Sahin, Olof Palmes Internationella Center.

debatt Nationalism och polarisering är inte lösningen för Turkiet– det har det turkiska folket tydligt demonstrerat, skriver Anna Sundström och Helin Sahin från Olof Palmes Internationella Center.

Det är sällan lokalval får så stor uppmärksamhet internationellt som lokalvalen i Turkiet fått. Inte så konstigt med tanke på den rådande situationen i landet, där ett auktoritärt presidentstyre är formaliserat sedan juni 2018 och där den representativa demokratin inte fungerar. De senaste två åren har totalt 94 kommuner tvångsförvaltats av den turkiska staten och ett flertal borgmästare från det socialdemokratiska partiet HDP har fängslats.

Lokalvalen som ägde rum förra helgen har föregåtts av ett drastiskt och snabbt krympande demokratiskt utrymme. Inom kort har vi sett hur tusentals civilsamhällesorganisationer har förbjudits att verka samtidigt som journalister, författare, akademiker, människorättsaktivister och politiker förföljts och gripits dagligen. De åtalas, grundlöst och godtyckligt, för grova terrorbrott och riskerar långa fängelsestraff.

Självcensuren har blivit vardagsmat i Turkiet. Oppositionella medier har stängts ned på löpande band. President Erdogans parti AKP har tillsammans med sina allierade i det ultranationalistiska partiet MHP fört Turkiet på en farlig väg, med ökad polarisering som drabbar kvinnor, progressiva röster, etniska och religiösa minoriteter.

Lokalvalen i Turkiet ser ut att ha blivit en vinst för oppositionen, med partiet CHP i spetsen.

Men lokalvalen i Turkiet ser ut att ha blivit en vinst för oppositionen, med partiet CHP i spetsen. Valen har varit ett misslyckande för regeringspartiet AKP, som har förlorat makten i de viktigaste storstäderna i västra Turkiet till oppositionen, framför allt i Istanbul och Ankara. I de båda städerna har AKP haft makten i kommunen i 16 år, och menar nu att valfusk och kupper förekommit. Valet har också visat att den allt mer tillspetsade nationalistiska retoriken har gynnat MHP.

En annan vinnare i dessa lokalval är HDP, men inte bara för att partiet återtog makten bland annat i den kurdiska staden Diyarbakir. HDP står nämligen också bakom huvudoppositionspartiet CHP:s stora valframgångar i storstäderna. HDP:s strategi var att inte kandidera i storstäderna, där de visste att de inte skulle ha en chans att vinna, men istället uppmanade sina väljare att rösta på CHP:s kandidater. Även den fängslade tidigare ledaren för HDP, Selahattin Demirtas, uppmanade dagen innan valet HDP-väljarna att rösta för CHP:s kandidater, trots att en del av dem har sin bakgrund i nationalistiska partier.

HDP, som har den kurdiska rörelsen som sin stora bas, har tydligt visat vilken makt man har i sin breda väljarbas i västra Turkiet. Men också sin samarbetsvilja för att sätta stopp för AKP:s auktoritära regim. CHP och dess ledare Kilicdaroglu måste nu inse att den farliga polariseringen i landet bara kan brytas genom en bred allians och att ett samarbete med HDP är ett måste.

Det är svårt att sia om vad president Erdogans nästa drag kommer att bli för att hantera förlusten i lokalvalen. Landet är högst centraliserat och presidentämbetet innehar stor verkställande makt. Men Turkiets ekonomi närmar sig mer och mer botten, liran förlorar värde mot dollarn, arbetslösheten och fattigdomen ökar. Erdogans främsta strategi har hittills varit att underblåsa nationalismen för att vinna stöd, implementera det ultranationalistiska partiet MHP:s politik, slå ner oppositionella röster med ickedemokratiska och rättsvidriga medel och visa sin styrka militärt genom att bokstavligen jämna flera kurdiska städer med marken, avsätta folkvalda och tvångsförvalta HDP-styrda kommuner. Väljarna visade i lokalvalen att detta inte är rätt väg att gå. De kräver en annan politisk riktning. Omvärlden har mycket att förlora på att inte fånga tillfället och stärka stödet till de progressiva krafter som nu har en gryende chans att vända utvecklingen.

Trycket på Erdogan och AKP är stort. De behöver tänka om. Nationalism och polarisering är inte lösningen – det har det turkiska folket tydligt demonstrerat.

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Helin Sahin, programhandläggare och Turkietexpert, Olof Palmes Internationella Center.