Det vore tragiskt om världen skulle styras av börsmäklare och valutahandlare, eftersom börserna i dagarna reagerar så totalt irrationellt. Det har sagts att det är en vargflock som nu försöker skrämma politikerna till nedskärningar och stålbad, men det är en fårskock det handlar om. En fårskock utan herde.

Faktiska kunskaper om ekonomin tycks inte vara önskvärda. I stället bräker fårskocken, säljer och rusar till vad man tror är stabilare papper. Det finns ingen bortre gräns för hur korkat börsen kan bete sig. Som när marknaden bestämde sig för att sänka priset på kronan, trots att Sverige har ett av de lägre budgetunderskotten, och i stället köpa dollar, när USA har ett svårslaget världsrekord i underskott i både bytesbalans och budget. Dollarn är säkrare, kvider det ena fåret. Kronor ska man inte ha i orostider, bräker det andra kreaturet.

Först faller börserna som en följd av att det finns för få konkreta nedskärningar i ett antal europeiska underskottsländers budgetar. Sedan fårskocken sålunda beställt ett stålbad av välfärden, och fått det levererat i form av besparingspaket i Grekland, Spanien, Storbritannien, Italien och snart också Tyskland och Frankrike, vad händer då?

Då formligen rasar botten ur börserna. Tydligen har många av fåren nu svängt på en femöring, blivit rädda för att ekonomin stramas åt för mycket, så att efterfrågan minskar och vi alla ska hamna i ett stort, svart konjunkturhål.

Marknaden har alltid rätt, brukar det sägas. Det är en replik med närmast totalitära dimensioner: Tig lille vän, det här förstår du inte, det här ska de stora pojkarna få avgöra. Men folk begriper. Runt om i Europa ställer de sig samma fråga vid sina köksbord: När det bara finns fragment av förnuft i allt detta massiva oförstånd, varför har våra politiker givit marknaderna så mycket makt?

70 procent av den svenska exporten går till de europeiska länder som nu tror sig kunna spara sig till välstånd och sex procent till tillväxtländer som Brasilien och Kina. Anders Borg kommer därför att tvingas revidera upp sina prognoser om arbetslösheten ju närmare valet vi kommer, samtidigt som han oavbrutet talar om vikten av sunda statsfinanser.

Men Borg kommer inte alls att nämna att det är han själv som i Europa pressat på, försökt övertala underskottsländernas regeringar att lägga de europeiska sparpaket, som riskerar att resultera i att också Sverige dras ner en djup lågkonjunktur.