Europeiska politiker tror att man kan spara sig ur krisen, men det kan man inte. För Europa har fallit ner i djup recession, och fallet bara fortsätter. Då är det självklart att detta påverkar också svensk ekonomi.

Ändå har vi under flera år fått glädjeprognoser om att det snart vänder. I måndags var det dock andra tongångar i riksdagen: ”Krisen sliter i Sverige, den pressar Sverige och den trycker Sverige”, förklarade finansminister Anders Borg och reviderade ner sina prognoser om tillväxt och förutspådde ökad arbetslöshet.

”I detta läge tar regeringen ansvar för Sverige” trumpetade han i vanlig ordning. Men gör Borg verkligen det?

Det är obegripligt att så få kopplar samman de försämrade svenska ekonomiska utsikterna med den politik som Anders Borg har haft när det gäller Europa.

Han har ju de senaste åren – med hänvisning till hur ansvarsfull han själv anser sig vara – hetsat eurozonen att inte tveka, utan fortsätta med den kontraproduktiva nedskärningspolitiken. Det är till råga på allt en politik som forskare nu tror bygger på ett räknefel.

Men vad jag vet ställde inga politiska journalister i måndags frågan till Borg: Har du inte dig själv att skylla när Sverige, som ett extremt exportberoende land, tycks vara på väg att dras med i fallet?

Vi har också hört statsminister Fredrik Reinfeldt hävda att de ordningsamma i Europa inte ska behöva betala för de slösaktiga. Det är de Nya Moderaternas svenska ideologiska stuk i en europeisk tappning: Allt hänger på individen.

Här hemma har uppfattningen ju varit att om vi straffar de sjuka tillräckligt mycket kanske de blir friska och börjar arbeta.

Regeringens budskap är också att allting löser sig om de arbetslösa bara tar sig i kragen och går till arbetsförmedlingen för att söka jobb som inte finns.

Men vänta, här är det något som inte stämmer. I Europa är det ju ordningsamma skattebetalare som i land efter land fått betala för de slösaktiga bankerna. Det senaste är att också insättarna som på Cypern riskerar att behöva ta notan för bankernas försummelser.

Frågan är om inte allt högstämt hycklande från Borg och Reinfeldt om slösaktiga och ansvarsfulla till slut smälter ner till kärnan i högerns politik sedan urminnes tider: De som har ska varda givet.

Det är följaktligen ansvarsfullt att vräka ut miljarder till McDonald’s för ungdomar som redan fått jobb, till villaägare som får rot-avdrag (men inte till de som lever i mögliga hyreshus), till Vattenfall som slänger iväg 97 miljarder kronor på att köpa ett holländskt energibolag med problem, till verkningslösa sänkningar av krogmoms och bolagsskatt, till riskkapitalbolag som skickar vårdpengar vidare till Cayman Island, och till jobbcoacher som erbjuder virkning och fotbad men inga jobb.

Här närmast slösar Borg och Reinfeldt med skattebetalarnas pengar. Det är däremot fullkomligt ekonomiskt ansvarslöst att vilja höja arbetslöshetsersättningen och ge kroniskt sjuka ett värdigare liv.

”Ett sammanhållet Sverige” är ett begrepp som Reinfeldt använt sedan i somras. Men deras politik klyver i själva verket Sverige, i sjuka och friska, i arbetslösa och de med arbete.

”Vår politik fungerar både här och i övriga Europa”, sa Borg i riksdagen i måndags. Men eftersom nedskärningspolitiken inte har fungerat i Europa kan vi förvänta oss samma sorts sociala misär också i Sverige. Det är en utveckling som lär eskalera när Borgs kassa tagit slut efter alla skattesänkningar.

Utvecklingen kan också läsas som att Europa klyvs och att Borg är nöjd med det. Hur har denne man någonsin kunnat beskrivas som ansvarsfull?