Stockholms läns landsting säger sig vilja vara en attraktiv arbetsgivare. Arbetstidsförkortning är ett led i att bli en sådan, skriver Håkan Jörnehed (V) och Gunilla Roxby Cromvall (V).

Stockholmsvårdens utmaningar är enorma. Den svåraste vårdsommaren på många år är över nu i höst.

Som värst var 998 stycken, en av tre, vårdplatser stängda eftersom det saknas personal. Operationer ställs in med kort varsel. Patienter tillbringar dygn på akutmottagningarna i väntan på vårdplatser och riskerar att få ligga i korridorerna på grund av överbeläggninga. 28 blivande mödrar hemmahörande i Stockholm tvingades föda utomläns.

Den huvudsakliga anledningen till vårdens bedrövliga situation i Stockholm är brist på personal. Vårdkrisen är landsomfattande. En söndag i början av september samlades folk till demonstration över hela Sverige för att markera mot den ohållbara vårdsituationen. Vårdens problem löses inte med fler privatiseringar eller fler vårdval som urlakar landstingets kassor. För att komma till rätta med situationen krävs nya, djärva åtgärder.

Moderna, kortare arbetstider och akademisk specialisttjänstgöring, AST, är bland de viktigaste åtgärderna för att behålla de sjuksköterskor och undersköterskor som i dag flyr vården, och samtidigt rekrytera nya. Vårdförbundet efterlyser dessa förändringar. Vänsterpartiet likaså.

På flera håll i landet pågår framgångsrika försök med arbetstidsförkortning, bland annat på Mölndals sjukhus utanför Göteborg. Gladare sköterskor och läkare som arbetade mer effektivt är några av de många positiva konsekvenserna. Sjukhuset blev återigen en plats där folk ville arbeta. Sett till producerad vård ökade antalet operationer trots färre arbetstimmar och köerna minskade. De pengar som arbetstidsförkortningen inledningsvis kostade tjänades till viss del in genom att kostnaderna för bemanningsanställda och externa operationer minimerades.

Även i vårt landsting sker försök med arbetstidsförkortning, på Södertälje sjukhus och Karolinska Huddinge exempelvis. Experimenten har gett goda resultat men nu måste krafttag till för att fler kliniker och mottagningar börjar med kortare arbetsdagar. Vänsterpartiet föreslår detta i en motion i Stockholms läns landstingsfullmäktige, men får endast oengagerat politiskt gehör från borgarna.

Ett argument mot att gå ner i tid brukar vara ungefär »hur kan ni föreslå att personal ska arbeta mindre när det behövs mer personal«. För det första är det ingen lösning att köra slut på befintlig personal, då riskerar den att fly, vilket är kärnan i rådande kris. För det andra visar försöken med kortare arbetsdagar att det blir lättare att anställa fler kollegor, vilket gör att resterande personal slipper jobba ihjäl sig.

Dessutom visar undersökningar att misstag i vården generellt begås mellan sjätte och åttonde arbetstimmen. Det alltså även patientsäkerhetsmässiga argument för att gå ner i arbetstid.

Ett argument som sällan hörs i debatten är att det möjliggör mer resurseffektivt användande av medicinteknik. Ett exempel: med sex timmars arbetsdag kan en dyr operationssal användas 12 timmar per dygn, i stället för bara 8 timmar som i dag. Två operationslag får tid under samma dygn, vilket är positivt för både patienter och ekonomi.

Visst, arbetstidsförkortning kostar inledningsvis pengar. Men det gäller att tänka långsiktigt. Krisen fortsätter att rasa ­ nu krävs ett batteri av åtgärder. Vårt förslag är sex timmars arbetsdag. Men även generell arbetstidsförkortning måste till för att våra sjuksköterskor ska återvända.

Stockholms läns landsting säger sig vilja vara en attraktiv arbetsgivare. Arbetstidsförkortning är ett led i att bli en sådan.

Håkan Jörnehed (V), oppositionslandstingråd
Gunilla Roxby Cromvall (V), förtroendevald