Bild: Miljöpartiet/Flickr.
Bild: Miljöpartiet/Flickr.

höstbudget I årets budget storsatsar regeringen på en mer likvärdig skola. Tidigare har effekterna av sådana satsningar många gånger slagit fel.

Regeringen storsatsar på en mer likvärdig skola i årets budget. 1,5 miljarder år 2018 blir 2,5 miljarder 2019 och år 2020 får skolan hela 6 miljarder kronor. Pengar som ska gå till skolor med stora socioekonomiska problem. Satsningen riskerar dock att slå fel.

Mer pengar rakt ner i ägarnas fickor, till skolor med redan höga resultat och till koncerner som missköter sina skolor. Det har i flera fall blivit resultatet när regeringen tidigare satsat pengar på en mer likvärdig skola. Det skriver Sten Svensson, författare och skolutredare Katalys, Mats Wingborg, fristående utredare aktiv i Nätverket för en likvärdig skola, och Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys, på SvD debatt.

De radar upp ett antal exempel.

Trots att skolkoncernen Praktiska upprepade gånger fått hård kritik av Skolinspektionen för att de misskött sig och krävts på höga viten har ägarna kunnat ta ut höga vinster. När kvaliteten sviktar får koncernen sedan extra stöd för att höja kvaliteten.

Ett annat exempel är satsningen på läxhjälp. Syftet är att ge extra stöd åt elever med svårigheter och hjälpa dem att klara av skolan. De eleverna kommer ofta från socioekonomiskt svaga förhållanden. Det bidraget sökte och fick skolkoncernen Internationella Engelska Skolan för samtliga elever. Det är en koncern där betygen redan är väldigt höga och de flesta eleverna kommer från familjer med hög utbildningsnivå. Resultatet blir att skolan kan höja sin vinstmarginal ännu mer.

Lärarlönelyftet är ett ytterligare exempel på hur skattepengar går direkt ner i skolägarnas fickor. De fristående skolorna har mycket låg lärartäthet och får därför avsevärt mycket mer pengar än de kommunala huvudmännen. »Först håller de fristående skolhuvudmännen ner lärartätheten för att få pengar över till vinst. Sedan får de extrastöd av staten för att de har så låg lärartäthet«, skriver debattörerna.

De riktar hård kritik mot att regeringen saknar en strategi för hur man ska se till att pengarna hamnar där de ska – hos eleverna, och då främst de från socioekonomiskt utsatta områden.