Olle Svenning, som skrivit en biografi om Thorbjörn Fälldin, känner inte igen Centerpartiet i Annie Lööfs verklighetsbeskrivning och ideologiska riktning.
Annie Lööf anser att det var bönder som la grunden för Sveriges snabba marsch mot demokrati. Hon daterar bondemobiliseringen hundra år tillbaka i tiden.
Det är sant att bönder i Sverige marscherade vid den tidpunkten. 1914 mobiliserades ett mäktigt bondetåg mot demokratin. Demonstranterna ville visa sin lojalitet med konungen och hans personliga makt. Konungen och bönder enades om en statskupp mot liberalen och statsministern Karl Staaff. Bondemajoriteten bekämpade demokratin.
Detta utspelade sig som Annie Lööf brukar säga för så många herrans år sedan.
Det gjorde också Centerns storhetsperiod; den inföll på 1970-talet. Partiet bröt då upp från att främst vara ett organiserat intresse för bönder. Centern blev civilisationskritiker, delvis antimodernister. 60-talet hade slagit sönder landsbygdens gemenskap och drivit folk till storstäder. Industri och stat smälte samman och blev alltmer centralistiska och storskaliga. Allt fler instämde: landsbygdsbor, storstädernas nyinflyttade, småföretagare, ungdomar och miljöaktivister. Kärnkraften var symbolen för den hotfulla teknologiska centralismen. Thorbjörn Fälldins nej lät ovillkorligt.
Centern blev det näst största arbetarpartiet och ställde sig bakom en rad LO-förslag. Det växande Centerpartiet attackerade socialdemokratin från vänster genom att ställa hårda krav på inkomstutjämning och full sysselsättning.
Thorbjörn Fälldin strategiska mål var att alliera centern med Folkpartiet; de skulle bilda ett gemensamt parti. Därmed skulle den socialdemokratiska hegemonin kunna brytas utan att den politiska högern fick inflytande.
Centerns ungdomsförbund, som kallades Åsa Nisse-marxister, sa nej; de ville inte ha med liberaler att göra. Folkpartistiska ideologer vägrade allians med kusiner från landet. Mitt politiska livs största besvikelse, så karaktäriserar Fälldin sammanbrottet. Här kunde den svenska politiska historien ha skrivits om. Ett progressivt, socialt borgerligt block kunde skapats. I stället fick Fälldin leda en tre-partiregering med svårartade interna motsättningar. Löftet om att avveckla kärnkraften slogs sönder. Näringspolitiken, som skulle få landsbygden att leva, avfärdades av den nyliberala Gösta Bohman-högern, som också sa nej till en viss modernisering av skattepolitiken.
Den sociala och miljöpolitiska allians som centern byggt pulvriserades; partiets förtroende undergrävdes. Ur besvikelsen skapades Miljöpartiet och runt hälften av centerväljarna försvann, sannolikt för alltid. Fälldin sökte som alternativ samverkan med Kristdemokraterna. Kulturkonservatism och viss social reformism förenade partierna. Centern hjälpte Alf Svensson in i riksdagen och han tackade med att ta över centerväljare. En framgångsepok för centern var förbi. Partiets sociala allianser hade rämnat. Tilltron till miljöpolitiken suddats ut, jämlikhetstraditionen undergrävts genom samarbetet med den politiska högern och den upproriska kampen för glesbygden var avblåst.
Partiets programkommission vill i dag ta farväl av såväl Centerns historia som dess ideologi. Centern, historiskt landets kanske mest egalitära parti, ska verka för platt skatt. Enligt modell från USA:s republikanska höger.
Programskrivarnas ultraindividualism bryter med bonderörelsens tro på kollektivism och kooperation. Den högeranarkistiska kritiken mot staten hånar Centerns föreställning om det offentligas uppgift att utjämna mellan stat och land. Skolplikt ska bort och privatundervisning spridas till glesbygden. Fälldin tog i stället staten till hjälp för att bygga ett universitet för glesbygdens och landsortens ungdomar. Han talade ofta om hur svårt han hade att uthärda nyliberaler, sådana som ville privatisera skola, vård och omsorg.
Centern, som alltid varnat för motsättning mellan folk och elit, tycks ha erövrats av ett litet, socialt avskärmat kotteri, programmerat av näringslivets många rika tankesmedjor. De unga narcissisterna söker inte inspiration i Centerns historia utan i gårdagens nyliberala idéproducenter. Annie Lööf säger sig älska tankar och idéer hos Ayn Rand, egoismens och den grovhuggna kapitalismens själva lärdomsguru. Rand, ”den rationella egoismens” förkunnare, var förresten också ideologisk inspiratör för reklammännen i TV-serien Mad Men – den tidens Stureplansgäng.
Olle Svenning är journalist och författare. Han har bland annat skrivit biografin Fälldin, om Centerpartiets partiledare mellan 1971 och 1985.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
