Under ett år kör hemtjänstpersonalen i Strömsunds kommun närmare 100 000 mil för att ta sig till, från och mellan olika vårdtagare. Här är Linn Winther bakom ratten.

reportage I snöstorm, halka och mörker ska hemtjänsten ut. En stor del av arbetstiden i gles– och landsbygdskommuner går till att köra mellan olika vårdtagare. Digitalisering kan till viss del avlasta, men ofta är uppkopplingen som svagast i de områden som ligger mest i periferin.

Det är tidig förmiddag. I personalrummet på Brismarksgården i Hoting har Linn Winther och Emilia Johansson slagit sig ner för en kopp kaffe innan de ska iväg på nästa uppdrag. De har redan varit ute på morgonrundan hos brukare på byn och kokat gröt, delat ut mediciner och dragit på stödstrumpor.

– Idag är det ganska jäktigt, på grund av sjukfrånvaro. Det är bara vi två här, berättar Emilia.

Emilia Johansson

 

Med åldrande befolkning och allt färre yngre är bemanningen en utmaning. Enhetschef Madelen Karlsson har ständigt ett pussel att lägga när det gäller att hitta vikarier och säkerställa kompetensförsörjningen inför framtiden. Intresset för att arbeta inom vård och omsorg är svagt och många unga flyttar från byarna för utbildning och jobb närmare städer.

Emilia och Linn hittar dagens inplanerade jobb i sina jobbmobiler. Strömsunds kommun har inrättat en särskild teknik- och planeringsenhet som ser till att personalen har rätt utbildning för de insatser som ska göras, att ingen allergiker skickas till vårdtagare med husdjur och att det finns bilar tillgängliga för alla turer. Eftersom uppkopplingen kan vara svajig, kommer planeringen också ut på papper till hemtjänstteamet i Hoting och Tåsjödalen.

Just den här dagen jobbar Linn och Emilia nästan enbart i samhället Hoting. Andra dagar kan de behöva köra upp till sju mil enkel resa.

– Jag är van vid avstånd och tycker att det går bra, men när vädret är dåligt är det inte så roligt. Dessutom är det väldigt mycket djur längs vägen mot Norråker, säger Linn, som ursprungligen kommer från Gäddede i nordvästra Jämtland, intill norska gränsen.

År 2019 kördes kommunens hemtjänstbilar närmare 100 000 mil. Linn Winther, Emilia Johansson och deras kollegor lade totalt 16 800 timmar på att resa till, från och mellan vårdtagare.

Enhetschefen Madelen Karlsson bekräftar att resorna till brukare kan ta förhållandevis mycket tid. Ibland kan det krävas två timmars bilkörning för en insats på tio minuter. Visst har det förekommit olyckor på vägarna även för hemtjänstpersonalen, men man har varit relativt förskonad från allvarligare incidenter.

– Det händer att personalen måste skotta sig loss om de fastnar, men vi har bra bilar med fyrhjulsdrift, berättar hon.

Några i hemtjänstgruppen bor i byn Norråker, drygt fem mil från Hoting och bara någon kilometer från gränsen mot Lappland. De utgår därifrån när de jobbar, men med minskat kundunderlag har personalstyrkan blivit mindre och måste samarbeta mer. Då blir det längre sträckor att köra.

– Det kan vara snabba förändringar med nya beslut på någon som bor flera mil bort, men personalen är helt fantastisk, väldigt självgående och flexibel, säger Madelen Karlsson.

Kostnaderna för hemtjänst varierar stort mellan olika kommuner i landet. I Strömsunds kommun var kostnaderna år 2019 drygt 350 000 kronor per hemtjänsttagare, vilket är betydligt högre än riksgenomsnittet. Det är dock inte enbart restid som ökar kostnaderna, utan även andra faktorer spelar in, till exempel hur stora vårdbehoven är hos brukarna.

Att hemtjänstpersonal i större städer har ett mindre geografiskt område och därmed hinner hjälpa fler är inget som Linn Winther och Emilia Johansson enbart skulle se som fördelar.

– För de boende, de som vi är till för, är det nog en stor trygghet att vi är så få. Jag tror att det är bättre. De behöver inte träffa så många olika personer, säger Linn.

– Att sätta sig i bilen och köra gör också att man hinner andas lite. Det blir en liten break, säger Emilia.

År 2030 kommer antalet 80-åringar i Sverige vara 50 procent fler än idag. Att utöka digitaliseringen av vården är därför något av en överlevnadsfråga för att kunna behålla hemtjänsten i den omfattning och med den kvalitet som finns i dag.
– Det handlar inte bara om att effektivisera, utan också om att modernisera vård och omsorg. Jag ser ingen väg tillbaka, säger Eva Sahlén på Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Hon är samordnare för en treårig satsning, som kommer ur en överenskommelse mellan SKR och regeringen, om att stödja kommunerna att utveckla mer välfärdsteknik i äldreomsorgen. Eva Sahlén ser möjligheter att till exempel underlätta rehabiliteringsinsatser genom att fysioterapeuter kan jobba med grupper via skärm i stället för att åka ut. Digitala lösningar kan också ge äldre tätare kontakt med inte bara hemtjänsten, utan också med anhöriga.

– De som fyller 80 år 2030 är födda 1950. Det är en generation som varit med om hemdatorreformen, som har köpt matvaror via nätet och som ser digitalisering som en självklarhet, säger Eva Sahlén.

I Strömsunds kommun är personalens mobila scheman ett tydligt resultat av digitaliseringen. Nyckelfria lås blir nästa steg. Planer på positioneringslarm och digital tillsyn finns, men har ännu inte blivit verklighet. På vissa håll har byborna själva grävt för fiber, i andra delar av kommunen saknas säker uppkoppling.

– Det finns tyvärr fortfarande vita fläckar och där har kommuner, regioner och staten ett gemensamt ansvar att skapa förutsättningarna för digitalisering, säger Eva Sahlén på SKR.

Madelen Karlsson, enhetschefen i Hoting, ser anledning att vara vaksam på hur mycket digitaliseringen kan och ska avlasta.

Personalens schema kommer digitalt från kommunens teknik- och planeringsenhet. Madelen Karlsson, enhetschef i Hoting, ser annars digitaliseringen som ett komplement och inte en ersättning för exempelvis tillsyn.

 

– Tillsyn är så mycket mer än att bara titta på någon, det är att se helheten och att fånga upp om något inte är som vanligt. Men som komplement kan digital tillsyn fungera, säger hon.

Utanför Brismarksgården är Linn Winther och Emilia Johansson redo att ge sig iväg i varsin bil för att fortsätta dagens arbete. De trivs med att jobbet är så omväxlande och självständigt och att de får jobba med äldre människor som är förhållandevis pigga.

– Det är ett väldigt fint jobb. Tänk att på arbetstid få prata med någon och höra hur de hade det när de växte upp, säger Emilia.

– Ja, det är ganska häftigt att få lyssna på hur det var och vad de gjorde när de var unga, instämmer Linn.

 

Text och bild: Helena Lindh