nyhet Modellerna som förutspår klimatets utveckling har länge varit osäkra. Men nya mätningar från Arktis kan leda till bättre pricksäkerhet.

Under vintern 2019-2020 genomfördes den största polarexpeditionen i Arktis och Norra Ishavet någonsin. Det handlar om den tyska isbrytaren Polarstern och projektet MOSAiC och nu har de första resultaten presenterats.

En av upptäckterna från MOSAiC-expeditionen är att man under dess gång iakttagit en större mängd blandning av kallt och varmt vatten vid ytan under isen än förväntat. Även Céline Heuzé, docent i klimatvetenskap vid Göteborgs universitet och en av ledarna för den del av MOSAiC-projektet som fokuserar på havsmätningar, pekar ut denna upptäckt som särskilt anmärkningsvärd. Konsekvensen av detta är att smälttakten accelereras.

– När det är varmare vid vattenytan innebär det också dåliga nyheter för isen som nu smälter snabbare än vad vi tidigare trott, menar Céline Heuzé.

Ett resultat av den allt snabbare upptiningen av Arktis är det nytillkomna ekonomiska intresset för området. Detta i form av bland annat nya fraktvägar och tillgängliggörandet av diverse naturtillgångar som tidigare varit täckta av tjocka lager is. Även om MOSAiC har som uttalad ambition att bidra med den kunskap som krävs för att kunna framställa ett ramverk för hur Arktis kan utvecklas ekonomisk på ett hållbart sätt, ställer sig Céline Heuzé kritisk till den ständigt ökande aktiviteten i området.

– Någonting som iallafall jag märker är att Arktis är ett intresseområde för alla stater. Bland annat är det lite enklare att få pengar för att forska om Arktis just nu. Men jag skulle snarare gärna vilja ha det svårare att få pengar om det skulle innebära att Arktis inte förstördes.

Precis som under den kända expeditionen från slutet av 1800-talet under ledning av norska Fridtjof Nansen, frös man avsiktligt fast med isbrytaren i isen för att sedan driva med denna och samla in data. Dessa är i sin tur av stor vikt för möjligheterna att kunna ta fram så precisa klimatmodeller som möjligt. Speciellt med tanke på att dessa genom åren har präglats av osäkerhet.

– De klimatmodeller som finns nu inkluderar nästan bara data från sommaren eftersom det är då som det är möjligt att åka till Arktis. Man har helt enkelt försökt göra modeller utan att veta vad som egentligen finns där. Så självklart har modellerna varit dåliga, berättar Céline Heuzé.

Även om de nuvarande modellerna är osäkra betyder det inte att det råder några tvivel om att världen befinner sig i en kris och de klimatförändringar som den står inför är orsakade av människor, något som Céline Heuzé också är noga med att poängtera.

– Det finns ju färre människor som säger att klimatförändringarna beror på naturliga orsaker idag, vilket är bra nyheter. Inte ens oljeindustrin säger det. Mina resultat behövs inte heller för att visa på att klimatförändringarna och klimatkrisen är på riktigt. Det prognostiserades för över 100 år sedan av Svante Arrhenius. Vi behöver inte ens modeller för att visa på det, det är bara matematik. Jag förstår helt enkelt inte människor som fortfarande hävdar att klimatkrisen inte finns.

 

Text: Oskar Göhlman