Bild: Mattias Vespä
Veronica Palm foto: Mattias Vespä

Jag är fast besluten att hejda den feministiska backlash världen är inne i, skriver debattören Veronica Palm.

Jag vet inte om jag ska vara glad. Glad över att kunna fira 8 mars utan att riskera möta »Men det behövs väl ingen internationell kvinnodag längre« eller »Männen då? Det finns ju män det är synd om också.« För när vi samlas till möten och demonstrationer i år så är det med färska bilder av hur kvinnohatet sprider sig igen. Patriarkatet borde vara omöjligt att förneka när bevisen är så många, tydliga och dagsaktuella.

Kvinnohatet sluter upp i de mest oheliga allianser och anfaller från flera håll. Den kristna högern går armkrok med totalitär islam i sin gemensamma iver att kontrollera kvinnors kroppar och underliv. Vissa kvinnor drabbas genom att slöjan dras åt hårdare och andra genom att de förvägras rätten till en säker abort. Och i Ryssland legaliseras kvinnomisshandel i hemmet. Världens starka män rustar sig med all macho-styrka de kan finna för att ställa sig och sina idéer mot varandra, men kvinnohatet har de gemensamt.

Jag är arg över att det ska vara så jävla svårt att bryta patriarkatet.

I Sverige har vi för första gången på 40 år fått en högljud abortmotståndsrörelse som föser en barnmorska som vägrar utföra sitt arbete framför sig. Vi har en växande arme av nättroll som tagit som sin livsuppgift att hota kvinnor med sexuellt våld, bara för att kvinnor har mage att våga kräva att behandlas med respekt eller bara för att de är kvinnor i en manligt dominerad värld. Och nio av tio unga kvinnor upplever att reklam i det offentliga rummet får dem att må dåligt och vilja ändra något på sin kropp.

Och som om inte det direkta våldet och sexualiseringen vore nog så har vi det strukturella förtrycket som tydligast manifesteras i pengar. Lön är både det du behöver för att betala räkningar, köpa mat och med lite tur ha något kvar för roligheter. Men lön är också beviset på vilket värde som sätts på det arbete du utför. Kvinnor som grupp värderas konsekvent lägre än män som grupp. En kvinna i Sverige tjänar i snitt 4 200 kronor mindre än en man, varje månad.

Nej. Jag är inte glad. Eller kanske lite förtröstansfull över att fler ser kvinnoförtrycket och fattar att vi måste göra nått åt det. Men inte glad. Mest är jag arg, som vanligt inför 8 mars. Arg över att det ska vara så jävla svårt att bryta det där patriarkatet. Och så är jag stolt, stolt över alla de kvinnor som gått före och alla vi som idag står upp för vår och alla andra systrars rätt att vara människor.

Arg och stolt. Och fast besluten att hejda den feministiska backlash världen är inne i. Så tänker jag fira 8 mars i år.

Veronica Palm, debattör