Kristoffer Olofsson
Kristoffer Olofsson

Marknadshyrornas vara eller icke-vara är fortfarande en het potatis i bostadsdebatten. Det låter som om det vore någonting betydligt mer avlägset än det är. Men i praktiken har fri hyressättning redan blivit verklighet, genom en rad beslut under de borgerliga regeringsåren, skriver bostadsdebattören Kristoffer Olofsson.

Ett återkommande tema i den bostadspolitiska debatten är att fastighetsägarna högljutt protesterar mot motparternas ovilja att införa marknadshyran på den svenska hyresmarknaden. Det är fullt förståeligt utifrån deras intressen av att gynna privata fastighetsägare på bekostnad av landets hyresgäster, vilket är en förväntad effekt av införandet av marknadshyror.

Hyresgästföreningen gör rätt i att varna för vilka tragiska konsekvenser det skulle få om fria marknadshyror infördes fullt ut och vilken ytterligare offensiv av hyreshöjningar det skulle innebära.

Hyresreglering - i den mening som staten sätter nivåer för hyrorna – har vi inte haft sedan början av 1970-talet. Det vi har är bruksvärdessystemet som bygger på frivillig förhandling och möjlighet till prövning av hyresnivåernas skälighet i hyresnämnden.

Det är dock värt att påminna om hur genomgående bruksvärdessystemet avreglerades under den borgerliga regeringstiden 2006-2014. Allmännyttans hyresnormerande roll avskaffades 2011. Dess självkostnadsprincip likaså.

Det som fanns kvar av allmännyttan, efter den stora utförsäljningsvågen under föregående år tvingades in i en »affärsmässig« bolagsform med krav på avkastning. Allmännyttan förväntas hädanefter höja hyrorna inom det egna beståndet på samma sätt som privata hyresvärdar.

Hyresgästföreningen gör rätt i att varna för vilka tragiska konsekvenser det skulle få om fria marknadshyror infördes fullt ut,

Numera heter det att staden måste »bygga ikapp« bristen på hyresrätter. En brist som det tidigare borgerliga styret målmedvetet skapade. Ser man utvecklingen över en längre tid har byggandet av hyresrätter gått tämligen trögt. Men för all del, det byggs mer hyresrätter nu än för några år sedan och det håller jämna steg med antalet nyproducerade bostadsrätter.

Till följd av allt detta består det totala hyresbeståndet idag till större andel än tidigare av nyproducerade lägenheter. Det kanske inte låter som något dåligt i sig. Om det inte vore för presumtionshyrorna.

Numera heter det att staden måste »bygga ikapp« bristen på hyresrätter. En brist som det tidigare borgerliga styret målmedvetet skapade

Systemet med presumtionshyror infördes 2006 och är en regeländring som tillfälligt åsidosätter bruksvärdesprincipen för nybyggda hyresbostäder. Presumtionshyror motsvarar ganska väl en nivå som marknadshyran skulle ligga på vid fri hyressättning. Systemet innebär att en sådan, betydligt högre hyra kan sättas under en period om 15 år för lägenheter i nyproduktion.

Detta har eskalerat under de senaste åren. Enligt en rapport från Hyresgästföreningen är 3 av 4 hyror i nyproducerade lägenheter presumtionshyror.

Systemet med presumtionshyror har samtidigt fört med sig att andelen förhandlade bruksvärdeshyror sjunkit rejält, från hälften av alla hyror i nyproduktion till knappt en sjättedel på bara några år.

Sammanfattningsvis har vi en ny hyresmarknad i Sverige idag. Huvuddragen är att långsiktig förvaltning av allmännyttan ersatts av nybyggda hyreslägenheter med vad som i huvudsak motsvarar marknadshyror å ena sidan och (p.g.a. privatiserings- och ombildningsvågen) en växande andrahandsmarknad med hyror som också de motsvarar marknadshyror, å andra sidan.

Till detta lägger vi hyreshöjningar som motiveras genom att privata hyresvärdarna allt oftare driver igenom rent spekulativa renoveringar inom det befintliga beståndet, och de fall där hyresvärden själv bestämmer hyran utan förhandling (läs ”marknadshyra”).

När fastighetsägarna redan förverkligat sina vildaste fantasier krävs mer än att bara försvara det som finns kvar av ett urvattnat bruksvärdessystem.

Att föra en debatt kring marknadshyror idag, är som om tiden stått stilla de senaste tio åren.

Som om hyrorna stått och stampat, när de i själva verket skjutit i höjden.

Det ger oss en förvirrad bild av var vi befinner oss och vad som hänt. Okej om man för tio år sedan hade en bild av att vi fortfarande hade en »reglerad«/förhandlad hyresmarknad att tala om.

Det är magstarkt att påstå idag, då det är kosläpp på hyresmarknaden sedan flera år tillbaka.

Att införa marknadshyror borde inte ens vara uppe för diskussion, då vi har experimenterat med vad som i praktiken liknar marknadshyror länge nog nu.

När fastighetsägarna redan förverkligat sina vildaste fantasier krävs mer än att bara försvara det som finns kvar av ett urvattnat bruksvärdessystem.

Kristoffer Olofsson har en master i hållbar stadsutveckling.