@salmasaid Bild: Dagens Arena
Salma Said

Vid det här laget har det skrivits närmast enorma mängder om den arabiska våren i västerländsk media. Kanske mer än något annat har man fokuserat på en speciell aspekt av upproren: internet. Det har talats om ”Twitteruppror” och “Facebookrevolter” till leda.

Därför var det uppfriskande att höra Salma Said på konferensen #net4change (givetvis en hashtag på Twitter) som arrangerades av Sida i dag i Stockholm. Salma, en erfaren demokratiaktivist från Egypten, riktade skarp kritik mot idén att ”Twitter kunde kasta omkull den egyptiska militären”.

Hon påpekade – vilket förstås inte är någon nyhet, men knappast kan sägas för många gånger – att människor som agerar på nätet i regel är privilegierade: de är välutbildade, har tillgång till dator, talar engelska … Helt enkelt: människor som är ”lika” västerlandets journalister.

Salma Said menade rent av att Mubaraks nedstängning av internet (den 28 januari) bidrog till att människor gav sig ut i stan och demonstrerade. Man kunde inte längre ”sitta hemma i soffan och ha koll” på allt som hände. För att få information – vara aktiv – var man tvungen att gå ut på gatan.

Våld – väpnad kamp – är dessutom tyvärr nödvändigt i nästan alla uppror mot en diktatur.

”Jag använde inte sociala medier de första 18 dagarna av revolten. Däremot använde jag stenar”, sa Said, och menade att bilden av en ”fredlig revolution” i Egypten är en skönmålning: ”Den blev fredlig när vi bränt ned 90 procent av alla polisstationer på 6 timmar.” (efter det fanns det inte kvar några poliser att slåss mot).

Det finns förstås en rad förklaringar till västerländsk medias överdrivna fokus på internet och sociala medier i den arabiska våren. Men efter Saids anförande i eftermiddags tänker jag att åtminstone en av anledningarna handlar om vår väldiga trygghet: vi möter sällan våld, lever inte i repressiva stater. Vi vill så gärna tro att det går att störta en auktoritär, brutal regim enbart genom massiv mobilisering på Twitter. Det är rätt naivt.