Så blev det som många spekulerat: Lucas Papademos, tidigare chef för Greklands riksbank och vice ordförande för Europeiska centralbanken (ECB), har fått mandat av Greklands president att bilda en ny regering. Papademos blir alltså premiärminister, om än för en interimsregering.

Exakt vad den nya regeringen ska göra innan det blir nyval är oklart – presidenten och parlamentets partiledare höll tidigare i dag ett fyra timmar långt möte i frågan. Med tanke på att parterna under det extremt pressade läge som råder tog tid på sig att godkänna Papademos, finns det anledning att hålla utkik efter rapporter om vad Papademos mandat egentligen innebär.

Tills det klarnar kan man med fördel fundera en stund kring vad som faktiskt har hänt: Grekland har kollapsat, ekonomiskt och politiskt. Tidigare regeringschefen Giorgos Papandreou blev till slut tvungen att avgå. Nyval behövs, men tills dess måste någon leda landet – Grekland har åtagit sig mycket i förhandlingar med sina eurogrannar, men kritiseras för slö implementering. Då kallar man in sin gamla riksbankschef för att styra upp saker och ting.

Föreställ er samma läge i Sverige: Fredrik Reinfeldt (M) tvingas lämna Sagerska palatset och håller ett sobert avskedstal om att landet måste acceptera att ge upp sin suveränitet till EU-kommissionen, IMF och ECB. Håkan Juholt (S) försöker ihärdigt med en politisk linje som går ut på att både skälla på Reinfeldt för att han förhandlat bort suveräniteten, och för att han inte implementerar räddningspaketet, i vilket den är en del.

Kungen kallar alla till förhandlingar. Efter en mangling på slottet, ges tidigare riksbankschefen Lars Heikensten i uppdrag att ta tjänstledigt från sitt nuvarande jobb som vd för Nobelstiftelsen, för att rädda Sverige.

Plötsligt blir det lite lättare att förstå att grekerna inte bara gör “det som är bäst för dem”.