Är det bara tv-licensens begravning vi bevittnar?

Tv-licensen har spelat ut sin roll. Det är svårt att förneka för den som har följt med i den tekniska utvecklingen under 2000-talet. Hösten 2012 börjar vi streama HBO:s tv-serier över nätet och lyssnar sedan flera år tillbaka på P1-morgon via Iphonen.

Men när vi lyssnar till tv-licensens begravningsklockor borde vi lystra till de minst lika starka varningssignalerna. Då public service-kommittén på tisdagen presenterar sin utredning gör man allt för att försäkra att den avgift som ska tas ut är ohotad av pengaabstinenssuktande finansministrar.

Avgiften som tas ut ska enligt förslaget överföras till Riksgälden – och inte vara en del av den årliga statsbudgeten.

”Vi menar att den av oss föreslagna modellen ger förutsättningar för ett fortsatt starkt oberoende och frihet från politisk styrning samtidigt som den ger en trygg, förutsägbar och stabil finansiering av public service.” skriver utredarna i en debattartikel på DN Debatt.

Låter betryggande.

Men exempel från Portugal och Nederländerna skrämmer. De avgifter som inledningsvis hålls åtskilda från statsbudgeten har successivt glidit över i finansministrarnas grepp.

I Portugal har de gapande hålen i statsfinanserna öppnat helvetesgapet för landets samlade public service-tjänster. Ett förslag som de senaste veckorna har luftats skulle innebära att stora delar av public service-bolaget RTP läggs ned – alternativt läggs ut på entreprenad.

RTP:s ledning valde att avgå och vad som händer med förslaget är ännu inte klart. Men utvecklingen visar att löften om ”oberoende och frihet från politisk styrning” väger lätt när åtstramningarna kräver size zero.

På samma sätt har neddragningar drabbat holländska public service efter att tv-licensen omvandlats till en vanlig skatt. Vad som återstår av NPO är en skugga av det forna jaget.

Tv-licensen må vara död. Men det finns anledning att vara varsam med den utredning som nu presenteras. Om det inte är public service begravning vi vill bevittna.