Krönika Demokratiskt övergrepp om Tidöpartierna går SD till mötes om public service.

Enligt uppgifter kommer den parlamentariska utredningen om framtiden för public service att föreslå mycket radikala förändringar, framdrivna av Sverigedemokraterna och Tidöpartierna. En viktig motivering ska vara att öka förtroendet för public service bland sympatisörer till i första hand Sverigedemokraterna, men också Moderaterna.

Det är ett mycket märkligt argument.

Visserligen är det sant att förtroendet för public service är betydligt lägre bland sverigedemokrater och personer som står långt till höger än bland andra. Det gäller dock inte bara public service. Sverigedemokrater och personer som står långt till höger har lägre förtroende även för andra traditionella nyhetsmedier. Bland dessa grupper har förtroendet även sjunkit under de senaste åren. De uppfattar också olika medier som mindre oberoende och mer styrda av en politisk agenda.

Därmed skulle public service inte längre kunna leva upp till sitt demokratiska uppdrag

Detta är dock inte det enda som utmärker sverigedemokrater och i vissa fall även personer som generellt står långt till höger. De har också lägre förtroende för människor i allmänhet, olika politiska institutioner, universitet och högskolor, myndigheter och forskare, för att bara nämna några exempel.

Sverigedemokrater utmärks också av en starkare konspiratorisk mentalitet än andra, och av en starkare tro på olika specifika konspirationsteorier. Omvänt tror de i lägre utsträckning på vetenskapligt belagda fakta och andra typer av evidens när det gäller en rad olika frågor, exempelvis klimatförändringar, brottslighet och invandring. Detta framkommer av bland annat de årliga SOM-undersökningarna. I den meningen utmärks de generellt av en högre grad av kunskapsmotstånd: de tror i högre grad på vad de vill tro på snarare än vad forskning och annan evidens visar att det finns goda skäl att hålla för sant. Det gäller även i synen på medierna och public service, där de bortser från att en rad studier visar att vare sig svenska medier i allmänhet eller public service är vänstervridna i sin nyhetsbevakning.

Allt detta pekar på att problemet – om det nu kan anses vara ett problem – med det lägre förtroendet för public service bland sverigedemokrater inte handlar om public service. Det handlar om att sverigedemokrater generellt har lägre förtroende, hyser mer misstro, och är mer obenägna att ta till sig forskning och annan evidens. Detta kan inte public service göra något åt.

Man får heller inte glömma bort att en viktig förklaring till varför förtroendet för medierna i allmänhet och public service i synnerhet handlar om att politiker, aktivister och politisk-alternativa medier till höger under flera år har bedrivit en opinionsbildning som går ut på att framställa medierna som vänstervridna och underminera förtroendet för traditionella nyhetsmedier. I den deltar allt från riksdagsledamöter till olika debattörer och anonyma konton på X och andra sociala medier, understödda av mer eller mindre högeralternativa medier och utländska aktörer med ett strategiskt intresse att underminera förtroendet för svenska medier. Det lägre förtroendet för traditionella nyhetsmedier, inklusive public service, kan därför ses som en effekt av en framgångsrik opinionsbildning.

Att hänvisa till ett lägre förtroende bland sverigedemokrater och vissa andra grupper som motivering för radikala förändringar av public service är därför inte hållbart. Det enda som möjligen skulle öka förtroendet för public service bland dessa skulle vara ett av Sverigedemokraterna politiskt kontrollerat eller tuktat public service, eller att public service som av rädsla för att stöta sig med dessa grupper anpassade sig till dessa grupper och deras verklighetsuppfattningar. Men därmed skulle public service inte längre kunna leva upp till sitt demokratiska uppdrag: att tillhandahålla verifierad och sann information som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i olika samhällsfrågor. Det skulle bli ett propagandaorgan.

Att detta är vad auktoritära högerpopulister som Sverigedemokraterna vill är inte förvånande. De följer bara samma spelplan som deras ideologiska själsfränder i länder som Polen och Ungern. Däremot vore det allvarligt och ett demokratiskt övergrepp om övriga Tidöpartier gick dem till mötes.

Jesper Strömbäck