Ledare Gränser som stängs istället för att öppnas, och en känsla av att det där ute är livsfarligt för oss, ligger i tiden. Det visar både hanteringen av corona och flyktingarna vid EUs gräns. 

Vi lever i en tid där gränser stängs istället för att öppnas. En värld där omvärlden oftare uppfattas som ett hot än som en levande möjlighet. En värld där mötet med »den andre« blir allt mer laddat och grogrund för rädsla snarare än nyfikenhet. Trenden är numera så tydlig att den knappt behöver påpekas, och under de senaste veckorna har utvecklingen drivit fram två nya, brutalt tydliga exempel.

Det första är förstås coronaviruset. I helgen stängdes alla direktflyg mellan Iran och Sverige in. De flesta länder har redan vidtagit liknande åtgärder. Flygen till Wuhan i Kina har sedan länge slutat gå och så snart det sker ett större utbrott någon annanstans kommer det säkert bli på samma sätt. Allt fler svenskar överväger nu om de verkligen ska göra den där semesterresan under våren eller sommaren. På samma sätt begränsas nu handeln, och (uppsidan av allt detta) enligt experter på området går det redan att se effekter för utsläppen av koldioxid, både i de drabbade områdena och globalt.

Det andra exemplet är lika självklart. Det räcker att slå upp valfri nätsida för att se bilder från gränsen mellan Turkiet och Grekland. Tusentals människor väntar på att fly, och på att få använda sin rätt att söka asyl. Istället möts de av taggtråd och tungt beväpnad militär. Ingen jävel ska komma över bron. I förrgår dödades en ung man när han försökte ta sig igenom avspärrningarna. Det kommer oavbrutet rapporter om en växande misär bland de som väntar. Ungefär samtidigt lade moderatledaren Ulf Kristersson ut en bild på sig själv i jägarkläder och texten: Stärk gränsen!

Rena julafton för de som vill hata på nätet, sprida falska rykten och konspirationsteorier.

Moderatkansliet insåg snabbt att det hela var outsägligt osmakligt och bytte ut bilden mot en där Kristersson bär kostym. Men budskapet förblir det samma. Gränsen ska stängas. Läget vid den turkiska gränsen kompliceras av att den här strömmen av flyktingar är ett direkt resultat av den turkiske presidenten Erdogans utpressning av EU.

I samband med flyktingkrisen 2015 slöt EU ett avtal med Erdogan. Han lovade att hålla kvar stora flyktinggrupper i Turkiet, mot att EU gav enorma summor pengar till Turkiet. Avtalet har gett Erdogan i det närmaste oändliga möjligheter att pressa EU till ytterligare eftergifter. Stöttar ni inte mitt krig i Syrien? Då släpper jag på flyktingströmmen igen! Är ni kritiska mot hanteringen av kurderna, eller journalisterna eller författarna? Tänk så många flyktingar som vill till EU-området!

Men Erdogans politik förändrar inte det faktum att han fått detta utpressningsläge till skänks av ett EU som för allt i världen inte vill ha fler stora flyktingströmmar på halsen. Nu blir det ett tydligt tecken på vår tids nya politiska läge, att den första fråga man ställer sig när hjälpbehövande knackar på dörren är »hur ska vi stoppa dem från att komma in?«. Annars kunde man tänka sig att den första frågan skulle vara: »Hur ska vi bäst kunna hjälpa dem?«.

Även om oron och hanteringen av corona och flyktingarna inte kan likställas så visar de på trenden med stängda gränser, och en känsla av att det där ute är livsfarligt för oss, vilket är rena julafton för de som vill hata på nätet, sprida falska rykten och konspirationsteorier.

Tusentals trollkonton med anknytning till Ryssland har trummat ut uppgifter om att coronaviruset skapats i ett amerikanskt laboratorium för att skada den kinesiska marknaden och stärka USA:s globala makt. På andra sidan har en amerikansk senator spridit vidare ryktet att viruset skapades i ett kinesiskt laboratorium och alltså inte uppstod på en matmarknad i Wuhan.

I Sverige har extremhögerns troll dragit sin vanliga lans mot vänsterliberala myndigheter som vill lura medborgarna, i det här fallet att viruset inte är så farligt och går att kontrollera. Boven i dramat blir förstås den »farliga« omvärlden. När flyktingarna började samlas vid taggtråden mot EU spreds omedelbart bilder som visade rader av unga män, inte alls de barnfamiljer som andra rapporter talade om. »Detta är inte riktiga flyktingar«, basunerade Ledarsidorna och andra organ ut.

Paradoxalt nog är båda dessa verkliga eller påhittade hot också ett bevis för att det i det långa loppet inte är möjligt att stänga in sig bakom några konstruerade gränslinjer. Flyktingarna är ett resultat av global fattigdom, krig och klimatkris, frågor som bara går att lösa på global nivå. Och om det inte får någon lösning kommer problemet bestå, och öka i omfattning.

Corona är ett virus som sprids över gränserna i princip hur vi än agerar, och det krävs internationell samordning, gemensamma insatser, för att stoppa spridningen. Ändå kommer den tydligaste effekten nu bli att vi än mer drar oss in bakom våra egna grindar, och låser dem så gott det nu går. Kortsiktigt i alla fall. Långsiktigt kan vi fortfarande hoppas på en klokare väg.