Vad vill Fredrik Reinfeldt och Anders Borg? Vi vet att de har kört sönder a-kassan och velat skicka cancersjuka till Arbetsförmedlingen. Men vad vill det moderata radarparet åstadkomma under de kommande fyra åren?

Regeringsdeklarationen var ett sömnpiller och gav föga vägledning. Reinfeldt och Borg vill förstås ha makten. Därför söker de våra röster, och de får det. Moderaterna noterade i den senaste opinionsmätningen en all time high. Eftersom ingen vet vad de vill göra, tycks alltså väljarstödet öka för att ingenting heller ska göras.

Anders Borg samlar pengar på hög. Men måste inte våra storstäder byggas om för att klara klimatkraven? Behöver inte Sverige en innovationspolitiker där staten stöttar växande företag? Var ska de unga bo, om vi inte bygger några hyresrätter? Vad händer när tågen stannar i kylan nästa vecka, därför att Anders Borg har strukit bort det mesta av underhållet ur budgeten? Räcker det med att Reinfeldt lägger huvudet på sned och ser bekymrad ut, om världen nästa år – kanske – når peak oil och bensinpriserna tiodubblas?

Moderaterna har gjort framtidslösheten till program, skriver idéhistorikern Sverker Sörlin i en artikel i norska Morgenbladet. Han liknar Reinfeldt och Borg vid avpolitiserade rörmokare, som kryper in under diskbänken, för att sticka fram huvudet och säga: ”Det verkar som du har ett läckage på sjukförsäkringssystemet. Vet du vad, jag ordnar det åt dig”.

Man skruvar på rören, ordnar saker, utan att folk ska behöva bli oroliga. Göran Perssons tio regeringsår var i samma stil – efter budgetsaneringen skulle inga stora förändringar ske. Man kan vinna ett val och kanske två på att vara som avpolitiserade rörmokare. Men tre?

Anders Borg är den som bestämmer vad Reinfeldt ska säga. Nu har Borg bestämt att de pengar som han samlat på hög ska användas, inte till klimatinvesteringar, inte till stöd till växande företag, inte till bostadslösa unga, inte till beredskap inför risken för bensinbrist. De ska gå till att sanera statsskulden. Borg talar mycket om att ta ekonomiskt ansvar, men här är det faktiskt att slösa med miljarderna på ett näst intill obefintligt problem.

Som Martin Wolf skrev i fredags i Financial Times är politikerna i Europa besatta av att sanera skulder, när staterna också har tillgångar, och billigt kan låna för att investera i infrastruktur för att ytterligare stärka tillgångarna.

Varför kommer bara små pip från de borgerliga minipartierna – som i Agenda i söndags – om regeringens totala brist på riktning om vart man är på väg? Är de rädda för Anders Borgs förskräckliga humör?