En rödgrön regering med feministisk utrikespolitik och höga ambitioner gällande hållbarhet och humanism bör inte tillåta affärer med diktaturer, skriver Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

I går fick vi veta att Saab får klartecken att exportera luftradarsystem till Förenade Arabemiraten.

Affären är en skrällande väckarklocka om att en ny striktare vapenexportlag redan dröjt alltför länge. En ny lag måste sjösättas snarast. En som innebär att diktaturer och krigförande länder – som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten – i framtiden aldrig kan köpa svenska vapen eller krigsmateriel. Tveksamma affärer av det här slaget måste kunna stoppas.

Förenade Arabemiraten är ett land som kritiseras av Amnesty men även av UD för att grovt kränka mänskliga rättigheter. Det är också ett land som deltar i strider i Jemen. Strider som skördar civila offer och i medial skugga av kriget i Syrien innebär ofattbart mänskligt lidande.

Saabs avancerade radarsystem Global Eye är ett spaningsinstrument som kan användas i strid och svenskt krigsmateriel får enligt lag inte exporteras till krigförande länder. Därför har staten genom Inspektionen för strategiska produkter, ISP, granskat affären. Det är ISP som nu godtagit Saabs export av radarsystemet till Förenade Arabemiraten.

På regeringskansliet ligger samtidigt ett utkast till en ny vapenexportlag. Om förslaget hunnit bli ny lag hade det troligen blivit betydligt svårare att godkänna Saabs export till Förenade Arabemiraten.

»Regeringen återkommer med förslag om en skärpning av regelverket gentemot icke-demokratiska stater«, sa utrikesminister Margot Wallström när förslaget om ny vapenexportlag presenterades förra sommaren. Sedan dess har inte mycket hänt. Visst måste en lag få ta tid att ta fram, men när affärer som Saabs kan passera är det förstås djupt beklagligt att det inte kunnat gå fortare.

I den nya lagen måste alla kryphål tätas. För kryphål i lagen är precis vad Saab nu utnyttjar. Trots att Förenade Arabemiraten är både en diktatur och ett krigförande land, kan alltså staten genom ISP säga ja till en export av avancerad stridsutrustning.

Men var det inte redan nu förbjudet att exportera till länder i krig? Jovisst. Men striderna i Jemen tolkas som strid mellan grupper inom en nation, inte mellan två stater. Med nuvarande lagtext innebär det att affären kan uppfattas som laglig.

Det är minst sagt beklämmande och beslutet gör mig både arg och mycket bedrövad. Svenska vapen kommer nu att kunna användas i syfte att förtrycka människor i Förenade Arabemiraten och till strider i Jemen.

Verklighetens krassa marknadstänkande riskerar här att övertrumfa politikens fredsfrämjande strävan. I sin regeringsförklaring lovade statsminister Stefan Löfven att prioritera ansträngningar för nedrustning och konfliktförebyggande. Förra året skickades näringsminister Mikael Damberg till Förenade Arabemiraten för att främja svenskt näringsliv och export. Och det är svårt att se andra skäl till affären mellan Saab och Förenade Arabemiraten än reda cash.

Ett företag ska tjäna pengar, det är svårt att invända mot det. Men att tjäna pengar på export som så uppenbart befinner sig i gråzonen mellan rätt och fel – ja, liv och död, för att tala klarspråk – går förstås att ifrågasätta. Att dessutom göra det med statens goda minne desto mer så. Framför allt borde inte en rödgrön regering som kallar sin utrikespolitik för feministisk och har ambitioner att vara i främsta ledet när gäller både hållbarhet och humanism tillåta en affär som denna.

Jag skrev om den här affären redan tidigt i våras och upprepar gärna vad jag då sade: Att sälja radarsystem till Förenade Arabemiraten må vara möjligt rent juridiskt, men knappast moraliskt.

Med Saabs export kommer svenskt krigsmateriel kunna bidra till fler civila dödsoffer. Det kan aldrig accepteras.

Ulf Bjereld, förbundsordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet