Bild: stock.xchng

Sverigedemokraterna är inte en del av det officiella programmet i Almedalen, men deras skugga vilar över Visby på fler sätt än de SD-företrädare som minglar friskt på stadens krogar. Framgången i Europaparlamentsvalet – där SD trots att det hävdas att deras väljare är ointresserade av just EU-val nådde 3,3 procent – gör att riksdagspartierna på allvar måste förhålla sig till risken att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i höst.

Under ett seminarium på Visby Högskola i går eftermiddagen diskuterades det paradoxala i att medan stödet för SD stadigt ökar och människor upplever att främlingsfientligheten breder ut sig, så visar SOM-institutet i Göteborgs forskning på det diametralt motsatta. Det vill säga att svenskar som folk har blivit mindre, inte mer, främlingsfientliga. 1993 instämde 53 procent helt eller delvis i påståendet att det finns för många utlänningar i Sverige. 2002 var siffran 38 procent.

Varför fortsätter då SD att klättra i opinionsmätningarna? Statsvetaren Gissur Erlingsson menar att det beror på att det dels finns en latent efterfrågan på ett främlingsfientligt parti i väljarkadern, dels att SD har lyckats exploatera den. Och i takt med de successiva framgångarna i kommunvalen under 2000-talen har deras synlighet ökat alltmer.

Erlingsson ställde också bilden av SD-väljaren på högkant. Med hjälp av SOM-resultaten i Skåne kan SD:s kärnväljare mejslas fram och han – för det är en han – kan, på tvärs med den allmänna uppfattningen, inte knytas till någon särskilt socioekonomisk grupp. Väljarna har hygglig utbildning, tjänar mer än medelinkomsttagaren, är inte socialt utanför och de lever i fasta parrelationer.

Så hur ska riksdagspartierna svara? Socialdemokraternas Luciano Astudillo och moderata Elisabet Svantesson deltog, tillsammans med forskaren Pernilla Ouis på seminariet, och de var överens om att det gäller att vara tydlig med sin egen politik och visa på alternativ till Sverigedemokraternas rasism snarare än att spela på deras planhalva. Astudillo var också tydlig med att de rödgröna under inga som helst omständigheter tänker regera med ens passivt stöd av SD. Svantesson – som är kvinnan bakom det förslag på "svenskkontrakt" som Moderaterna vill ska möta alla nyanlända migranter – svävade i Schlingmannsk anda lite mer på målet.

Den uppmärksamma har redan noterat att de borgerliga partierna gör vad de kan för att hindra Sverigedemokraterna att ta sig in i riksdagen genom att glida själva åt det brunblå hållet i hopp om att ta deras väljare. Ovan nämnda svenskkontrakt, Folkpartiets oändliga radda med språktester och kravlistor är bara några exempel på högerretoriken.

För oppositionen gäller det att gå i motsatt riktning och formulera en politik som andas hopp, framtidstro och solidaritet och – framför allt – arbete, utbildning och drägliga bostäder åt alla, oavsett om man tillhör de två tredjedelar av samhället som alliansens konsekvent väljer att hälla sina resurser över eller inte.