Nu räcker det. Tjejers kroppsliga integritet kränks om och om igen. Detta måste få ett slut! Det skriver Caroline Gyllström och Hanna Nilsson, Stjärnjouren.

Med anledning av den anmälda gruppvåldtäkten i Sundbyberg vill vi i Stjärnjouren påpeka vikten av att flytta fokus mot förövaren i stället för mot offret. Samt rikta blickarna mot de orsaker som ligger bakom att våldtäkter sker. Dessutom vill vi påpeka vikten av att arbeta långsiktigt mot våldtäkter, vilket innebär att ifrågasätta normer kring maskulinitet och manlighet.

Debatten när en våldtäkt uppmärksammas skuldbelägger och skapar rädsla bland många tjejer i stället för att lägga fokus på förövaren. Genom att tjejer uppmanas att vidta olika försiktighetsåtgärder faller också ansvaret för killars handlingar och föreställda ”okontrollerbara sexualitet” på tjejen. Detta är något som vi motsätter oss. Det kan aldrig vara tjejens fel att hon blir våldtagen.

Det är viktigt att en enskild händelse av våldtäkt betraktas som en del i en strukturell ojämlikhet och sammankopplas med andra former av fysiskt och psykiskt våld. Den strukturella ojämlikheten tar sig specifikt uttryck i olika handlingsutrymmen för killar och tjejer.

Samtidigt som gruppvåldtäkter väcker avsky ser vi hur andra övergrepp och kränkningar ses som ett normalt inslag i vardagen. Sexuella trakasserier så som tafsningar på krogen och att som tjej vara rädd för att gå ute själv på kvällen är något som har normaliserats. I stället för att tjejer ska skuldbeläggas för handlingar utförda av killar, menar vi att frågan borde ställas annorlunda. Vilka mekanismer ligger bakom en våldtäkt?

Vi får hundratals frågor av tjejer som blir tvingade till sex av sina pojkvänner och så här ser det ut i det påstådda jämställda Sverige i dag:

“Hur tydlig måste man vara för att det ska räknas som ett nej? När vi var ihop så varje gång de sista månaderna ville han ha sex varje gång vi träffades och sa jag nej så försökte han iaf och jag tröttnade på att typ försöka säga nej för han lyssnade ju tydligen ändå inte och lät då han göra det han behövde typ. Och ibland så försökte jag hjälpa honom så han skulle komma fortare så att det snabbt skulle vara över för det gjorde oftast ont för mig att ha sex.”

Den bakomliggande strukturella orsaken till våldtäkterna måste problematiseras. Frågor vi bör ställa är: Varför är män överrepresenterade med 98 procent bland våldtäktsförövare? Och vad kan vi göra för att det skulle kunna se annorlunda ut?

Ett förebyggande arbete är svaret på denna fråga. Det handlar om att synliggöra, ifrågasätta och förändra värderingar, normer och strukturer som är kopplade till sexualitet, kön och makt. Särskilt normer kring maskulinitet, våld och respekt.

Kommuner tar inte sitt fulla ansvar för att förebygga våldtäkter. Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund undersökte våren 2012 i vilken omfattning kommuner arbetar för att förebygga våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor. Av de 226 kommuner som svarade på undersökningen var det bara drygt tio kommuner som angav att det i kommunen finns förebyggande arbete som tar upp frågor som könsroller, sex, normer för maskulinitet, kärlek och känslor med ungdomar.

I stället ligger det på oss idéburna organisationer som oss tjejjourer att prata ute på skolor om bakomliggande värderingar så som gränsen mellan ömsesidigt sex och sexuella övergrepp. Genom att hålla i hundratals workshops med temat vad som är okej sex vet vi att det finns ett stort behov bland ungdomar att prata om detta.

Det är därför dags att stat och kommun tar sitt ansvar och gör det till en obligatorisk del i sex- och samlevnadsundervisningen att prata om bakomliggande värderingar så som gränsen mellan ömsesidigt sex och sexuella övergrepp. Det är ett minimum om samhället på allvar ska kunna anses arbeta mot våldtäkter.

Caroline Gyllström och Hanna Nilsson,
Stjärnjouren, Sundbybergs tjejjour