Bild: Fredrik Haglund

I gårdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen stod det klart: Carl Bildt (M) och Urban Ahlin (S) fortsätter att göra utrikespolitiken till en personlig prestigekamp. Det är tröttsamt, onödigt och inte minst skadligt för Sveriges internationella trovärdighet.

Carl Bildt drog till med det gamla kommunistspöket mot Vänsterpartiet, svängde sig med "Castrokramare" (!) och "talibantolererare" (!!) och kallade det rödgröna samarbetet för "röra" flera gånger.

Ahlin å sin sida inledde med att kritisera Bildt för att han drog över tiden med en halv minut (!) och för att utrikesdeklarationen låg på UD:s hemsida i ett par minuter redan i går kväll, trots att Bildt tydligt bad om ursäkt för dessa misstag.

Det är som att de båda herrarna har brist på relevanta politiska skiljelinjer att debattera och koncentrerar sig på trams.

Bildt och Ahlin borde i stället ha börjat där debatten slutade: erkännande för det som de flesta partier i riksdagen är överens om och som därför stärker Sverige, exempelvis hållningen i Mellanösternkonflikten och Östersjösamarbetet. Ett litet land som Sverige behöver vara samlat i utrikespolitiken för att höras.

Det betyder inte att det inte ska finnas några viktiga skillnader mellan blocken att diskutera. Exempelvis kommer det aldrig bli enighet om Folkpartiets Nato-vurmande eller Moderaternas urholkning av biståndet. Urban Ahlin riktade befogad kritik mot att Carl Bildt totalt bortsåg från srhr-frågorna i sin utrikesdeklaration. Däremot verkar utrikesministern äntligen ha tagit till sig en del av den kritik som framför allt Kvinna till Kvinna har riktat mot honom om att han ignorerar kvinnorna. Det sexuella våldet i konflikter nämndes som ett prioriterat område och förhoppningsvis blir det mer än bara ord.

Det som sägs i riksdagens talarstol påverkar i förlängningen människors liv och vardag. Hans Linde från Vänsterpartiet gjorde det tydligt när han anmärkte på Carl Bildts syn på att det inte är "verklig utrikespolitik" att kritisera Kina för enskilda fall eller att avsluta det militära samarbetet med Israel. Det är högst verklig politik för de människor som drabbas av Kinas och Israels brott mot de mänskliga rättigheterna! Bildts von oben-syn är direkt livsfarlig.

Det märks att Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer förmå Socialdemokraterna att föra en mer radikal utrikespolitik än de senaste S-regeringarna har gjort. Även vid en rödgrön regering från i höst kommer det dock att krävas samförstånd över blocken i de stora frågorna för att skapa internationell trovärdighet.

Men det kommer att bli skillnad. Däremot är det inte lönt att koncentrera sig på "billig polemik", som utrikesministern så träffande kallade en del av inslagen i gårdagens debatt.