Regeringen fortsätter att handskas slarvigt med kvinno- och tjejjourernas verksamhet, skriver Angela Beausang, ordförande i Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
Häromveckan gjorde jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) och barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) ett utspel på SvD Brännpunkt under rubriken ”Kvinnojourer får mer pengar”. Många har tolkat utspelet just så, att mer pengar ska gå till kvinnojourernas arbete. Ministrarna skriver själva i ett pressmeddelande att satsningen ska underlätta tillgången till skyddat boende för alla kvinnor som utsatts för mäns våld.
Men satsningen som presenterades rör det statliga verksamhetsbidraget till rikstäckande organisationer. Roks, som under flera år har sett vårt verksamhetsbidrag urholkas, gläds förstås åt detta. Vi har tvingats till besparingar som direkt drabbar våra kvinno- och tjejjourer och i förlängningen de stödsökande kvinnorna och tjejerna. Vi gläds också åt att vår medlemsjour Terrafem, som har en rikstäckande stödverksamhet, fått gehör för sin svåra situation och nu kan få möjlighet att driva sitt skyddade boende vidare.
Men att beskriva det förstärkta statsbidraget som att kvinnojourerna får mer pengar är att handskas slarvigt med verkligheten. Roks är ingen nationell kvinnojour, vilket uppgavs i debattartikeln, utan en paraply- och intresseorganisation för kvinno- och tjejjourer som alla är egna föreningar. Och precis lika angeläget som att stärka de nationella organisationerna, lika angeläget är det att stärka våra medlemsjourer.
Ett ökat statsbidrag kommer självklart ge oss möjligheter att kunna stötta våra jourer, men är långt ifrån tillräckligt för att möta den verklighet som jourerna står inför i dag.
I dag har kommunerna det lagstadgade ansvaret för att kvinnor och barn som utsatts för mäns våld ska ha tillgång till stöd och skydd, och uppfyller ofta det ansvaret genom att finansiera kvinnojourernas skyddade boenden, för kvinnor som kommer via socialtjänsten. Men kvinno- och tjejjourerna har svårt att få finansiering till sin övriga verksamhet.
Det handlar både om att kunna erbjuda skyddat boende till kvinnor som av olika anledningar inte har kontakt med socialtjänsten, och om att kunna hålla i gång den viktiga telefonjouren som för många kvinnor är det första steget på vägen att lämna en våldsam man. Det handlar om tjejjourernas stöttande och förebyggande arbete. Och det handlar om vikten av att behålla ett starkt och självständigt civilt samhälle, något som Maria Arnholm uttryckte som viktigt i en debattartikel i somras.
Roks kvinno- och tjejjourer samlades nyligen i Stockholm för ett rådslag om framtiden. Vi vill:
* Att regeringen talar klarspråk om det ökade statsbidraget och hur det ska komma de lokala kvinno- och tjejjourerna till dels.
* Att regeringen ser över strukturen för de statliga utvecklingsmedlen som numera fördelas via Socialstyrelsen.
* Att regeringen inför ett kommunalt statsbidrag som öronmärks till idéburna organisationer som ger stöd och skydd, samt arbetar förebyggande mot mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn.
På så sätt värnas de ideella organisationernas ovärderliga insatser på lång sikt.
Angela Beausang, ordförande i Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
