Det är inte för sent att ställa krav på att de 19 000 personer som ska bygga Ostlänken har rimligt betalda, värdiga och säkra jobb.

Snart påbörjas byggandet av Ostlänken, en höghastighetsjärnväg mellan Järna söder om Stockholm och Linköping ­– det största infrastrukturprojektet sedan Öresundsbron. Bara Trafikverkets kostnader kommer att uppgå till över trettio miljarder.

Frågan är hur mycket Ostlänken kommer att ha kostat när rälsen ligger blank och ny i det nu skirt gröna försommarlandskapet. Den kommer säkert att ha kostat lite mer än budgeterat, så brukar det vara. Men den kan också ha kostat människoliv.

Stora, statligt finansierade infrastrukturprojekt har varit hårt drabbade av arbetsmiljöolyckor under de senaste åren.

Enligt LO-rapporten När arbetskraftskostnaderna pressar priset inträffade det 31,4 arbetsolyckor per tusen anställda vid bygget av Citybanan i Stockholm. Och 20,5 vid arbetet med Citytunneln i Malmö. Långt fler än de mellan 11 och 18 olyckor per tusen anställda och år, som är normalt vid anläggningsarbeten. Fram till 2014 dödades sex människor under arbetet med Citybanan.

Citybanans sex kilometer är ett litet projekt jämfört med Ostlänken, som kommer att bli 150 kilometer lång. Dessutom ska nya stationer byggas i Nyköping, vid Skavsta flygplats, i Linköping, Norrköping och Vagnhärad.

Det kommer att finnas behov av anläggningsarbetare, maskinförare, elektriker, betongarbetare … Eftersom det aldrig har byggts höghastighetsjärnväg i Sverige tidigare, kommer en del kompetens behöva rekryteras utomlands. Men självklart innebär en infrastrukturinvestering av den här storleken en fantastisk möjlighet att skapa lokala arbetstillfällen.

Det finns numera inspirerande exempel, inte minst från Skottland, på hur offentlig upphandling kan användas för att skapa praktikplatser, lärlingsplatser och jobb åt långtidsarbetslösa. Men det förutsätter att Trafikverket ställer krav på detta i upphandlingen.

I dag släpper Arena Idé rapporten ”Ostlänken – Upphandling på väg att spåra ur?” Frilansjournalisten Peter Leander har grävt i förberedelserna inför upphandlingen, och pratat med alla inblandade: Facket, politiker, Trafikverket. Hans slutsats är att inget tyder på att upphandlingen av Ostlänken kommer att gå till på något annat sätt än upphandlingen av Citybanan och Citytunneln.

Det betyder att Trafikverket inte kommer att ställa krav på varken praktikplatser eller jobb åt långtidsarbetslösa. Och det innebär att många av dem som bygger Ostlänken kommer att jobba någonstans i en lång, grumlig kedja av underentreprenörer, där varken facket, myndigheter som Skatteverket och Arbetsmiljöverket eller uppdragsgivaren staten har insyn.

Ostlänken kommer att skapa 19 000 nya jobb i en region där många närliggande orter har hög arbetslöshet. I Norrköping, där Peter Leanders rapport presenteras på en konferens i dag, var arbetslösheten 12,5 procent i april 2015. Frågan är om det kommer att vara rimligt betalda, värdiga och säkra jobb? Eller kommer människor att få sätta livet till?

Trafikverket måste få ett tydligt uppdrag: det är slut på lägsta prisets tyranni. Ingen ska behöva dö på jobbet.

Det är inte för sent att få upphandlingen av Ostlänken på rätt spår.