Foto: Miljöpartiet/Pixabay

Polisen Påskkravallerna är långt ifrån det enda exemplet på att Polisen idag inte kan hantera sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Därför behövs en rad åtgärder genomföras för att  öka effektiviteten och legitimiteten i Polisens arbete. Det skriver Martin Marmgren,  polis och rättspolitisk talesperson för Miljöpartiet. 

Kravallerna under påsken illustrerade på ett smärtsamt sätt att Polismyndigheten inte alltid håller måttet. Kollegor utsattes för livsfara och övergivna fordon vandaliserades och brändes. Det är långt ifrån det enda exemplet på att Polisen idag inte kan hantera sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Det finns brister i allt ifrån hanteringen av mängdbrott eller utredningen av gängmord till den lokala närvaron och det brottsförebyggande arbetet.

Det finns brister i allt ifrån hanteringen av mängdbrott eller utredningen av gängmord till den lokala närvaron och det brottsförebyggande arbetet.

Vi ser behov av genomgripande satsningar och förändringar över lång tid framöver:

1.Resurs. Polismyndigheten växer och kommer behöva fortsätta att växa kraftigt de kommande åren med både poliser och civila för att klara sitt uppdrag.

2.Verktyg och lagstiftning. Polisen behöver tillgång till såväl bättre juridiska som fysiska verktyg för att utföra sitt arbete. Exempelvis behöver lagstiftningen om preventiva tvångsmedel komma på plats.

3.Personalpolitik. Polisen behöver förutsättningar att satsa vidare på lön, arbetsmiljö och arbetstillfredsställelse. Polisen ska vara en arbetsplats där man trivs och stannar. Ambitionen med personalpolitiken för både poliser och civila behöver höjas.

För ovan åtgärder finns ett brett politiskt stöd, vilket är bra. De räcker dock inte, vi behöver även göra förändringar för att öka effektiviteten och legitimiteten i Polisens arbete:

4. Lärande organisation. Det finns ingen etablerad struktur för att lära av misstag inom polisen. Fokus på att utreda straffansvar när polisanställda begår fel hämmar möjligheten att skapa en lärande organisation där man kan analysera vad som har gått fel och hur detta kan förebyggas i framtiden. Polisen behöver sin egen ”Lex Maria”.

5. Tillsynsmyndighet. Det förekommer ingen regelbunden och systematisk extern granskning av Polismyndigheten likt det sätt IVO eller Skolinspektionen fungerar. En Polisinspektion skulle inte bara kunna utvärdera enskilda skeenden som hur påsk- eller Husbykravallerna startade och hanterades, utan även på strukturell nivå se över hantering av skjutningar i gängmiljö, butiksstölder, sexualbrott eller profilering/kontroller. Detta oavsett om myndigheten fått in anmälningar eller själv initierat granskning.

6.Brottsförebyggande arbete. Det är allmänt känt och vetenskapligt bevisat att det är viktigt att förhindra nyrekryteringen till kriminella miljöer. Polisen kan i samverkan med skola, socialtjänst och fritidsverksamhet spela en nyckelroll i detta arbete. Det är dock sällan fallet, och i den nya strategi för brottsförebyggande arbete är den sortens arbete (social prevention) tydligt nedprioriterat. Det behöver förändras.

7.Antagningsprocess och utbildning. Polisutbildningen behöver bli en högskoleutbildning för att öka attraktiviteten, förbättra kvaliteten och säkra kopplingen till akademin. Antagningsprocessen behöver ses över och baseras på forskning, för att bäst sortera ut de mest lämpade sökanden istället för att sänka kraven. Polisen måste också bli bättre på att öka antalet antagna med utomnordisk bakgrund för ökad effektivitet, representationen och polisens legitimitet. 

8.Ledning och styrning. Polisen är i normalfallet väldigt bra på att leda vid särskilda händelser men styrningen i vardagen är inte lika effektiv. Enkla och etablerade processer och dokument för allt mellan hantering av personaladministration till specifika utredningar skulle höja kvaliteten på det löpande arbetet. 

Svenska poliser är sannolikt bland världens bästa och svensk polis åtnjuter ett stort och i många delar välförtjänt förtroende. Men vi är övertygade om att vi kan ännu mycket bättre. Allt för många människor får inte tillnärmelsevis den hjälp de rätteligen borde kunna förvänta sig av vad som ska vara den yttersta garanten för trygghet och frihet i Sverige. Det är inte värdigt ett rikt land som Sverige och det behöver vi förändra. 

Martin Marmgren, Polis, riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson för Miljöpartiet