Konspirationsteoriernas berättelse är falsk. Men det krävs mer än kritiskt tänkande och källkritik för att den ska falla, skriver Jimmy Larsson, antirasistisk debattör.

Andas tillsammans – så beskriver Wikipedia ordet conspirare, konspirationsteori. Vad flertalet konspirationsteorier har gemensamt är att de bär på en historia om en grupp mäktiga och inflytelserika individer eller institutioner som i hemlighet samarbetar för att uppnå ekonomisk eller politisk makt.

I DN skriver företrädare för Ungdomsbarometern och Expo om Ungdomsbarometerns årliga undersökning där man kartlägger svenska ungdomars attityder, intressen och värderingar. Den visar att misstron mot den parlamentariska demokratin är påtaglig och att konspirationsteorier har fått fotfäste i Sverige.

Politiskt sett är tron på konspirationsteorier allra starkast bland de som säger sig sympatisera med Sverigedemokraterna. I denna grupp är det exempelvis 17 procent (jämfört med 7 procent bland övriga) bland de äldre som menar att världen styrs av hemliga sällskap. För de yngre i samma grupp är motsvarande siffra 16 procent (jämfört med 8 procent bland övriga partisympatisörer).

Gemensamt för alla SD-sympatisörer som svarat på undersökningen är populism i kombination med undergångsretorik, samt en djup misstro mot samhällets institutioner och statsmakter. En världsbild som bekräftas av rasistiska och högerextrema nätsajter där bilden av våra medier, institutioner och statsmakter som någonting vi inte kan lita på reproduceras dagligen. Lösningen som presenteras i DN är mer kritiskt tänkande och bättre källkritik.

Spridningen av rasistiska konspirationsteorier på nätet är i dag vardag trots att liknande teorier för bara några år sedan aldrig lyckades etablera sig i någon större utsträckning. Konspirationsteorier spreds från enstaka plattformar – exempelvis politiken.biz som startades 2001 av Yrsa Häggström, då medlem i Ny Demokrati, för att »visa oss vanliga människor de olika spelreglerna som gäller inom världspolitiken« – men utan möjlighet att nå ut till någon bredare publik.

Nu har vi ett annat politiskt landskap och ett annat sätt att förhålla oss till internet, inte minst genom sociala mediers framväxt.

Artiklar och nyheter från ”alternativmedia” som tidigare inte såg dagens ljus når stora delar av befolkningen genom våra digitala kanaler – såvida vi inte aktivt döljer eller avföljer budbärarna.

Syftet med spridningen av konspirationsteorier är att desinformera för att minska vår tillit, vilket i förlängningen leder till splittring och sociala motsättningar. Studier visar också att när vi väl tror på en konspirationsteori gör det att vi enklare tar till oss av andra, helt orelaterade, konspirationsteorier.

Tror vi exempelvisChemtrails har vi enklare att tro på Eurabiateorin, som beskriver islam som en totalitär politisk ideologi där samtliga av Europas länder ingått ett avtal med arabländerna i syfte att förslava Europa.

Risken med att bara fokusera på kritiskt tänkande och källkritik är att vi lätt hamnar där Aftonbladets ledarskribent Katrine Marçal hamnade när hon skrev »Håller de [Muslimerna] på att ta över vår kontinent? Nej, i dag uppgår de till mellan tre och fyra procent. Om ­rådande trender fortsätter kommer andelen ­stiga till runt tio om 40 år«. Det är ett svar som bekräftar problemformeringen även om det bemöter med källkritik.

Samtidigt som källkritik är viktigare än någonsin är den i sig ingenting som stoppar spridningen av och tron på rasistiska konspirationsteorier. För varken rasism eller konspirationsteorier bygger i slutändan på logik eller fakta. Dessa teorier erbjuder en förenklad och farlig bild av hur samhället styrs. Ofta baserad på extrem hetro- eller homogenitet. Den bilden måste bemötas med kritiskt tänkande och källkritik, men också med en trovärdig berättelse som vilar på värderingar och långsiktiga lösningar för ett jämlikare samhälle.

För i slutänden är det en falsk berättelse som konspirationsteorierna erbjuder. En berättelse om hur vi, bara vi andas tillsammans, kan identifiera de verkligt onda och låta det goda segra. Min fråga är: Vad erbjuder vi för alternativ?

Jimmy Larsson, antirasistisk debattör