»Hur skattemedel används i välfärden är ett politiskt ansvar«

Stick i stäv med vad Svenskt Näringsliv påstår – juridiskt är det fritt fram för svenska politiker att strypa vinster i välfärden, skriver Oskar Taxén, jurist, Kommunal.

I dagarna lanserade Kommunal rapporten Rätten att reglera vinster i välfärden – en juridisk analys. Den har tillkommit som ett svar på att Svenskt Näringsliv hävdat att det vore rättsligt omöjligt att reglera välfärdsvinsterna. I rapporten klarläggs att så inte är fallet utan att det alltjämt är Sveriges riksdag som har ansvar och makt att bestämma hur våra gemensamma skattemedel ska användas vid köp av vård, skola och omsorg.

Svenskt Näringslivs argumentation är ett tecken i tiden. Ofta hörs det från företagarhåll att svenska politiker är bakbundna av Europakonvention och EU-rätt när det gäller frågor om vad politiker får göra. Vi har sett det vad gäller offentliga upphandlingar där det just hävdas att det är olagligt eller »rättsligt omöjligt» att ställa krav på anställningstrygghet eller andra villkor. Vi har också sett det inom den kommunala politiken – där företag allt oftare hävdar att kommuner inte får driva olika verksamheter för att de konkurrerar med det privata näringslivet.

Näringslivets argumentation är intressant och viktig. För de har inte alltid fel. EU-rätten och Europakonventionen ställer upp begränsningar för hur stat, kommun och landsting får lagstifta och bedriva politik inom olika områden. Ett sådant reglerat område är just de offentliga inköpen. Men det är viktigt att våga analysera näringslivets rättsliga påståenden och inte ta dem för sanning. För, som vi tidigare visat vad gäller upphandlingar och nu vad gäller välfärdsvinsterna, är de begränsningar som finns mindre än vad näringslivet påstår.

Avseende välfärdsvinsterna kan konstateras att EU-rätten tydligt pekar ut offentligfinansierade utbildningstjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och vissa sociala tjänster som sådana tjänster där EU:s medlemsstaters system skiljer sig åt och medlemsstaterna därför har stor frihet att själva utforma sina system.

Det gäller också frågorna om vinstdrift. EU-kommissionen har uttryckligen i en så kallad vägledning angett att medlemsstaterna för dessa tjänster får utforma sin nationella lagstiftning på sätt som innebär att leverantörerna inte ska dela ut vinst. EU-kommissionens ställningstagande bygger på några uppmärksammade avgöranden ifrån EU-domstolen och bekräftas också de nya upphandlingsdirektiv som för närvarande genomförs i svensk rätt.

Att EU-rätten och Europakonventionen medger att Sverige reglerar välfärdsvinsterna inom vård, skola och omsorg innebär inte att Sverige måste införa en vinstbegränsningsreglering. Det är tvärtom kärnan i vår rapport: att det är politiker som ansvarar för hur skattemedel används, även vid offentliga inköp.

På tisdag kommer Ilmar Reepalus välfärdsutredning att presentera sina förslag kring hur välfärden kan regleras så att skattemedel används till vad de avsatts för. Men det är inte heller tjänstemännen i Reepalus utredning som har att bedöma i vilka branscher som en vinstbegränsnings-reglering är nödvändig. Denna bedömning kommer oundvikligen att landa i våra riksdagspolitikers knä som, bransch för bransch, måste ta ställning kring hur framtidens välfärd ska se ut och fungera.

Oskar Taxén, jurist Kommunal