Även när finansministern går fram med budskapet »det går väldigt, väldigt starkt för svensk ekonomi«, går borgerligheten i taket när det presenteras en Socialdemokratisk budget. 

Inget borde vara så lugnande som när landets finansminister lägger fram en ekonomisk prognos med budskapet »det går väldigt, väldigt starkt för svensk ekonomi«. Men när det ackompanjeras av Socialdemokratiska budgetförslag, då går borgerligheten i taket.

I går offentliggjorde regeringen den ekonomiska vårpropositionen samt förslaget till vårändringsbudget. Under temat »ansvar, trygghet och utveckling« presenterade finansminister Magdalena Andersson vårens budgetförslag.

En av de största satsningarna som föreslås är 10 miljarder i ökade statsbidrag till kommunerna. Förslaget var ett av Vänsterpartiets krav i förhandlingarna med regeringen och ska enligt partiets beräkningar räcka till 23 000 nya välfärdsjobb.

Förutom detta föreslås ett tillskott till Migrationsverket på 30 miljarder kronor, samt utökat stöd till Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Ansvar, utveckling, och framför allt trygghet verkar stå i fokus.

Det tydligt röda budgetförslaget har fått borgerligheten att se rött. Som vi tidigare vet finns det få saker som oppositionen hatar lika mycket som trygghet. Tryggheten på och utanför arbetsmarknaden tog rejält med stryk under alliansregeringens styre, och trygghet inom vård och omsorg likaså.

Och nu lanserar alltså sosseregeringen ett vänsterpolitiskt budgetförslag med just trygghet som tema. HUR VÅGAR DE?!

Chocken och ilskan är ett faktum inom allianspartierna. Moderaterna skriver på Twitter om »sanningen kring regeringens budgetförslag« under hashtaggen »sveket«. Kristdemokraternas Ebba Busch Thor skakar på huvudet i SVT:s Gomorron Sverige och kallar regeringens förslag för »ett svek mot de allra mest utsatta som står längst från arbetsmarknaden«.

Att allianspartierna är kritiska mot budgetförslaget är självklart, och vad är väl en budget utan ett budgetbråk? Men någonstans i allt fingerpekande och prat om »svek« tappar jag intresset. Allt känns så regisserat och överdramatiskt.

Det är det politiska innehållet som är verkligt intressant, men som lyser med sin frånvaro i bråket.

Innebörden av de tio välfärdsmiljarderna, satsningen på Migrationsverket, stödet till polisen, ökad skatt för bankerna, utvidgat RUT-avdrag eller något av de andra budgetförslag som presenterades igår. Här har vi en verklig konfliktyta för allianspartierna, och flera ingångar till saklig kritik gällande just det politiska innehållet.

Vad jag vill se är ett riktigt budgetbråk. Ett bråk som styrs av fakta och politik snarare än känslor och strategisk dramaturgi. Där siffror ställs mot siffror, förslag mot förslag. Där ansvar och utveckling inte bara är budgettema, utan också tema för budgetkritiken.