Bild: Wikimeda

Intervju Hot om våld, fängelse och tortyr har lett till att hundratals belarusiska journalister i dag lever i exil. Dagens Arena har pratat med det belarusiska journalistförbundet som i dag, på världsdagen för pressfrihet, tar emot både Reportrar utan gränsers och Unescos Pressfrihetspris.

Situationen för journalister har blivit allt hårdare i Belarus sedan det, enligt observatörer, riggade presidentvalet 2020. Då Alexander Lukasjenko säkrade sin sjätte mandatperiod. Mellan 2020 och 2021 har över 600 journalister gripits och tillsammans spenderat mer än 10 000 dagar i fängelse, enligt en rapport från Reportrar utan gränser.

I dag, på världsdagen för pressfrihet, delar Reportrar utan gränser ut sitt Pressfrihetspris till det belarusiska journalistförbundet BAJ, Belarus Association for Journalists. Dagens Arena träffade vice ordförande, Aleh Aheyeu, som är på plats i Stockholm för att ta emot priset.

– Vår organisation bildades 1995 för att försvara journalisternas rättigheter. Då bestod mediefältet av två delar. Dels en statlig propaganda och dels oberoende medier som förklarade sanningen för belarusiska folket. Tyvärr skulle man kunna säga att listan på problem som vi hjälpte våra journalister med då, har blivit allt längre med tiden, säger Aleh Aheyeu.

Aleh Aheyeu. Foto: Olle Bergvall.

 

Sedan mitten av 2020 har oberoende journalister konfronterats med en exempellös våg av repressalier, berättar Aleh Aheyeu. I dag är 24 av hans kollegor frihetsberövade och sitter på anstalt. Och hundratals journalister har varit tvungna att lämna Belarus på grund av hot om repressalier.

Mellan augusti 2020 och oktober 2021 tvingades 300 journalister fly sitt hemland, enligt rapporten från Reportrar utan gränser.

– Men en stor mängd journalister stannar kvar i Belarus och fortsätter att arbeta där. Trots hot om liv och hälsa, säger Aleh Aheyeu.

Det finns redaktioner med en del medarbetare i Belarus och en del i exil. Och redaktioner som helt och hållet arbetar från utlandet. Men de ser sig själva fortfarande som en gemensam mediesektor, trots att de får jobba under olika förhållanden på olika ställen, berättar Aleh Aheyeu.

– De tycker fortfarande att deras viktigaste uppdrag är att föra frihetsordet och sanningen till belarusiska folket. Och de som kommer nu till de oberoende medierna visar sin stora offervilja. De vill göra allt för att arbeta inom oberoende journalistiken trots alla risker.

Det finns flera nya lagar i Belarus som begränsar journalisternas arbete. Bland annat en massmedia-lag som förbjuder att livesändning från icke-auktoriserade sammankomster. Och en lag mot extremism som gör det enkelt för staten att stämpla oberoende mediers innehåll som extremistiskt, och därmed döma journalister och publicister till långa fängelsestraff.

Aleh Aheyeu säger att så fort en redaktion förklaras som extremistisk minskar antalet besök på deras sajter. Men med tiden återställs den till samma nivå eftersom människor ändå efterfrågar sann information.

– Att försöka gömma sanningen i en tid med så mycket teknisk utveckling är som att försöka fånga en solstråle, säger Aleh Aheyeu.

I februari 2021 lämnade Aleh Aheyeu själv Belarus efter en husrannsakan hemma hos honom och i organisationens kontor. Han ville inte vänta tills listan med politiska fångar utökades med hans efternamn, berättar han, och flyttade därför till Polen. Precis som de flesta av hans kollegor och medarbetare i journalistförbundet.

I augusti 2021 tvångslikviderades BAJ. Men organisationen fortsätter att bedriva sin verksamhet på distans, säger Aleh Aheyeu. Den har blivit van vid att arbeta med en halvunderjordisk status.

Har kriget i Ukraina haft någon påverkan för journalister i Belarus?

– Redan före kriget flydde en stor andel belarusiska journalister till Ukraina. Vid början av kriget visste vi att ungefär 70 journalister evakuerades från Belarus till Ukraina på grund av repressalierna.

– När kriget bröt ut blev de åter flyktingar och vi fick hjälpa dem att lämna Ukraina och ta sig till säkrare länder. Nu är det många redaktioner som skickar sina journalister till Ukraina för att de ska belysa hur kriget pågår och vad som händer där. Vi håller kontakt med dem och försöker så gott vi kan hjälpa redaktionerna för att deras journalister ska ha ett säkert arbete i Ukraina.

Vad tänker du om att er organisation nu uppmärksammas och får både Unescos och svenska Reportrar utan gränsers pressfrihetspris?

– Vad gäller Unesco är det erkännande att det arbete som vi utför grundas på de standardprinciper som motsvarar FN:s standarder.

– Vad gäller priset som vi får av Reportrar utan gränser är det också ett erkännande, särskilt med tanke på att Sverige var först i världen med att införa en tryckfrihetsförordning. Det betyder att vårt arbete motsvarar de normer som utformats i Sverige tack vare den här lagen. Vi uppfattar det också som ett tecken på solidaritet som man visar gentemot journalister som utsätts för repressalier. Och som i dag är frihetsberövade, säger Aleh Aheyeu.