Foto: Garry Knight/Flickr.

Det är svårt att hitta ett mer illa valt tillfälle att försöka få bort Labours partiledare. 

Torsdagens brexit-omröstning har fått hela Storbritannien att gunga. Inte bara ska landet lämna EU och få en ny premiärminister – det stormar rejält inom Labour.

Sedan valresultatet presenterades i fredags morse har elva personer från Labours skuggregering lämnat sina uppdrag. Det hörs röster inifrån partier som kräver val av ny partiledare.

I ett läge där Tories är delat på mitten efter en smutsig valkampanj, och dessutom saknar permanent partiledare, har Labour ett guldläge att faktiskt driva politik och vara det stabila alternativet på ett stormigt brittiskt politiskt hav. Men i stället ägnar sig Corbyn-kritiker åt interna maktspel. Frågan är vad de egentligen tror att de ska få ut av det.

Labour-ledare Jeremy Corbyn har inte sluppit kritik sedan han klev på som partiledare för Labour, men det finns en tid och en plats för allt. Corbyn har ett starkt stöd inom sitt parti. Sedan han tog över ledarskapet har medlemsantalet exploderat. De nya, eller i vissa fall gamla, medlemmarna står företrädesvis till vänster. Det var inte heller Labour-sympatisörerna som röstade ut Storbritannien i EU – 63 procent av dem röstade för att stanna kvar i unionen.

Det finns kritik att rikta mot det Labour som Jeremy Corbyn leder. De nya medlemmarna är företrädesvis medelklass – Labour verkar ha svårt att nå ut till den arbetarklass det säger sig företräda. Corbyn anklagas även för inte vara »väljbar«. Men det är knappast så att det räcker till för driva en kampanj för en ny partiledare. I stället bör Labour ägna sig åt att föra en politik för att garantera att Storbritanniens utträde ur EU inte drabbar landets arbetarklass.

Det upprorsmakarna inom Labour ägnar sig åt är rent ut sagt dumt och skadligt för partiet både intern och externt. I en tid där förtroendet för de etablerade partierna redan är skrämmande lågt vill jag bara skicka en hälsning till dem som vill fälla Jeremy Corbyn: skärp er!