En stor del unga vuxna känner oro för framtidens sociala trygghet. Det framkommer i årets Välfärdstendens från Folksam, skriver Kjell Rautio, utredare på LO och Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam.
Sverige har förlorat sin pallplats i OECD-ländernas välfärdsliga. Ersättningsnivåerna i det svenska socialförsäkringssystemet ligger i dag väsentligt under de nivåer som garanteras i många andra länder med motsvarande system. I takt med att ersättningarna har minskat har förtroendet för det svenska socialförsäkringssystemet sjunkit, vilket har i sin tur har ökat efterfrågan av privata försäkringar.
I årets Välfärdstendens från Folksam, som publiceras i dag, har fokus satts på unga vuxna och deras syn på trygghet och förtroende för välfärden nu och i framtiden. Rapporten baseras på en intervjuundersökning bland 1002 personer i åldrarna 20–29 år som researchföretaget Ipsos har genomfört på vårt uppdrag.
Bilden som växer fram är både nyansrik och tydlig. Unga vuxnas tillit till dagens välfärd är långt ifrån hundraprocentig. Nästan häften uppger att de känner ganska eller mycket stor oro för att deras föräldrar i framtiden inte får den vård de behöver och 40 procent känner samma grad av oro för att inte kunna försörja sig ifall de blir sjuka, arbetslösa eller skadar sig.
Skillnaden mellan män och kvinnor är påfallande. Gapet mellan könen är störst när det gäller pension. Andelen kvinnor som oroar sig för att pensionen inte ska räcka uppgår till 47 procent medan motsvarande andel bland männen är 27 procent. Hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen är oroliga för att inte kunna skaffa sig fast anställning och inte kunna försörja sig vid sjukdom, arbetslöshet och skada. TCO:s medlemmar uppvisar en betydligt högre grad av oro för framtiden än övriga fackliga medlemmar.
Hur ser unga vuxna på framtiden utifrån ett längre perspektiv? Befinner sig Sverige i ett bättre eller sämre läge om tio år jämfört med i dag? Sämre, befarar merparten unga vuxna. Nästan hälften tror att den sociala tryggheten blir något eller mycket sämre jämfört med i dag. Fyra av tio befarar försämringar inom vården och omsorgen samt att sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. Lika stor andel tror att arbetslösheten kommer att vara högre om tio år. LO-medlemmarna är generellt sett betydligt mer pessimistiska än både medlemmarna hos TCO och Saco.
Men allt blir inte sämre om tio år. Nästan sex av tio tror att vi då har ett mer jämställt samhälle jämfört med i dag. Och en tredjedel tror också på förbättringar inom arbetsmiljöområdet.
Vilka handlingsstrategier har unga vuxna för att möta en tillvaro som upplevs allt mer otrygg? Skiljer sig strategierna åt beroende på om det gäller otryggheten i privatlivet och arbetslivet? Oavsett arena tenderar unga vuxna att sträva efter att mer försöka lösa problemet individuellt eller tillsammans med släkt och vänner än via röstsedeln eller facket. Två tredjedelar skulle antingen skapa egna lösningar tillsammans med vänner, köpa privata försäkringar eller betala ur egen ficka. Men även om man är beredd att betala extra för ökad trygghet är unga vuxna mycket skeptiska till vinster inom välfärdsområdet. Åtta av tio tycker nämligen inte att privata vinstintressen hör hemma i välfärden. Mest skeptiska är kvinnor.
Om tryggheten i arbetslivet inte motsvarar unga vuxnas önskemål skulle nästan hälften välja att byta arbete. En tredjedel skulle välja att rösta på partier som vill satsa på socialförsäkringar, medan 15 procent skulle engagera sig fackligt för att driva den aktuella trygghetsfrågan. Och 12 procent skulle skaffa sig en privat försäkring för att känna sig tryggare.
Sveriges fall i välfärdsligan har alltså inte gått dagens unga vuxna obemärkt förbi. Det finns starka skäl att fortsätta det fackliga förnyelsearbetet och sträva efter ökad facklig relevans och lyhördhet. Och ska riksdagspartierna upplevas som ett förtroendeingivande alternativ måste de presentera trovärdiga svar på de frågor som väcker de ungas oro inför framtiden. Först då kan en pallplats i välfärdsligan återigen vara inom räckhåll.
Kjell Rautio Håkan Svärdman
Utredare på LO Välfärdsanalytiker på Folksam
facebook: 137 twitter: 18 
Det är helt djävla unfucking belivable hur LO kan få sitta på parkettplats och beskriva en verklighet som vi alla känner till, på medlemmarnas bekostnad.
Det är LO som är förutsättningen till de villkor som man sen gör enkäter om och presenterar i diagram. Man gapar till sin egen passivitet och kapitulation inför arbetsgivrarna och bostadsinflationspolitiken.
”Befinner sig Sverige i ett bättre eller sämre läge om tio år jämfört med i dag?”
Vad är det för nonsensfrågor?
Vi har en MATEMATISK segregation som bara kan brytas med politiska beslut.
Det är så fruktansvärt självklart att det inte behöver ältas av utredare på LO/Folksam.
”Välfärdsanalytiker på Folksam” ?
Var får man allt ifrån? Är inte Folksam ett försäkringsbolag?
Sänk medlemsavgifter och premier istället för detta eldorado i självklarheter.
Jo vist är Folksam ett försäkringsbolag men vi var med och la grunden för kollektivavtalen om AMF och förvaltade AGS avtalssjukförsäkrinen ett 20-tal år. AGS gav en kompensationsnivå på c:a 90%. hela paketet AMF kostar arbetsgivarna omkring 6% av lönesumman.
Den som arbetar med LO kollektivavtal har ett bra försäkringsskydd. Det känner troligen inte ungdomarna till.
Mvh. Göran som var med från början 1962 när LO medlemmarna fick AFA avtalsgruppliven.
Håller helt med Alf C ovan. LO och Folksam borde med omedelbar verkan kräva att såväl sjukersättningen som A-kasseersättningen skall uppgå till 100% av min tidigare lön! Att man som sk sjukpensionär bara får 65% av sin tidigare lön, vilket bestämdes av Persson och Nuder är ett ännu större svek mot våra sjuka vänner. De ska också få behålla 100% av sin lön.
Då kan vi äntligen tala om jämlikhet, jämställdhet och solidaritet!
Håller med Alf Carlsson men det är ändå bra att detta eldorado i självklarheter har en ” källa” att hänvisa till. LO har ju nu ”förnyats högerut och begåvats med en nickedocka som ordförande som vill bli kompis med Sveriges statsministern som står för och genomför ideologin i boken ”det sovande folket” . Så om tio år är LO ännu mer ointressant som fackförbund och de unga vuxna ännu mer oroliga att bli sjuka eller arbetslösa.
Nej. Det har ingen som helst betydelse att det finns ”källor” till att LO har blivit ett utredningsinstitut över sina egna misslyckanden och som har flyttat in den ”fackliga kampen” i rättssalarna, istället för att mobilisera medlemmarna.
Det finns ingen som helst anledning att klä dessa självklarheter i någon slag ”vetenskaplig sanning”. Den enda funktionen är att man kräver andra ”vetenskapliga sanningar” och sätter någon slags standard för debatten som utesluter en absolut majoritet av LOs medlemmar.
Vi har en ickeanställningsform som heter ”timanställning”.
Denna anställningsform håller ungdomar i slaveri, upptar stor del av deras energi och engagemang bara i väntan på att telefonen ska ringa. Den får dom att hålla käften om missförhållanden, därför att man är rädd att inte mer bli uppringd etc..
Den hindrar dom från att ta banklån och den hindrar dom från att våga stiga in i livet, t o m att skaffa familj.
Detta vet ALLA. Detta utnyttjas av arbetsgivarna. alltmedan ”Kålle” diskuterar non profit och någon annan sitter och utreder det man själv är orsak till.
LO är genom sin passivitet, likgiltighet och ideologiska ointresse (Kålle 90 000:- månaden) helt ointresserade av att befinna sig i manegen. Man vcill sitta och småputtra med utredningar om att folk ”får det sämre och tappar framtidstro.”. Man vill sitta på parkettplats med övriga etablissemanget, inklusive massmedia, inklusive andra akademiker, inklusive arbetsgivarna och berätta hur det är, för att i pausen gå ut och skåla i champange och konstaterar att ”man egentligen vill samma sak, men har olika vgar att gå”, alltmedan städerskan undertecknar sitt städpass på toaletten och blir hängd om någon hittar ett dammkorn i hörnet.
Det som produceras av Kjell Rautio och Håkan Svärdman har BARA och UTESLUTANDE funktionen att ”visa att man gör något”, att man ”tycker något” och är direkt kontraproduktivt.
Det finns ingen som helst ens idé om att lämna bidrag till gåtans lösning.
LO är för *non profit företag. Det har Kålle sagt. Man är för det redan nu, man ska bara utreda vad det betyder först. Den låga nivån borde få varje medlem att bli rasande.
LO är ett skämt som antingen måste radikaliseras 180 grader eller bytas ut mot något helt nytt.
*Non Profit – Verksamhet som driva av stat, kommun eller landsting.
(Vad är problemet?)
(Kålle är problemet).