Det är vi som har skapat en hopplös generation

Ledare Knark och ångest, det är tonåringarnas vardag. Det är dags att ta ansvar och ta det ständigt ökande (miss)bruket bland svenska ungdomar på allvar. Inte minst för att det är vi, deras föräldrar, som har skapat den bedrövliga verklighet som de försöker fly ifrån. 

Föräldrarna är chockade, rädda – och arga. Deras son har börjat droga. Han går första året på gymnasiet, naturprogrammet på en högt rankad skola i Stockholms innerstad. Avslöjandet kommer när han, efter att ha misslyckats på ett matteprov, tar en överdos av
bensodiazepin.

Det visar sig att sonen har experimenterat med LSD, cannabis och kokain i ett halvår. Föräldrarna, födda på 60-talet, uppväxta med kampanjer som »Spola kröken« och därför uttalade drogmotståndare, fattar ingenting. På krismöte med föräldrarna till sonens kompisar, berättar tonåringarna om att knark har blivit lika vanligt som alkohol, åtminstone i vissa förmögna stadsdelar. Drogerna distribueras till innerstan och säljs av gängen som hamnar på tidningarnas löpsedlar varje gång det rapporteras om skjutningar i orten – så ser det nya klassamhället ut.

Tonåringarna säger att det är personlighetsutvecklande att hålla på med droger. En livsstilsgrej. Det är i alla fall inte farligt. Det farliga är föräldragenerationen med sin hopplöst gammaldags inställning.

För den som upplever daglig ångest är steget inte långt till att hitta medel för lindring – oavsett om det innebär antidepressiva på recept eller illegala droger

Generation Z eller iGEN kallas den, generationen som hanterade sina smartphones redan i vaggan och är för unga för att minnas 11-septemberattackerna 2001. Forskare, tyckare och trendspanare brukar lyfta fram hur mycket den skiljer sig från tidigare generationer, både när det gäller livsstil och värderingar.

Affärstidningen Forbes skriver att generation Z var småbarn under den globala finanskrisen 2007 till 2008, vilket har påverkat deras syn på ekonomisk trygghet. Eftersom de samtidigt har matats med information om krig, olyckor och klimatkrisen, har de jämfört med tidigare generationer en pessimistisk syn på framtiden.

Enligt en rapport från analysföretaget Kairos Future är det frågor om moral som väcker största intresset. Gen Z tycker att det är viktigt att sätta upp regler för vad man får och inte får göra, till exempel ställer de sig positiva till samtyckeslagen och anser att barn måste uppfostras ganska strängt, med tydliga begränsningar till exempel när det gäller skärmtid.

Vad som verkligen sticker ut, enligt Kairos, är att hela 73 procent av de intervjuade uppger att de har allvarliga problem med ångest, vilket är tre gånger så mycket som vi i generation X svarade där vi var i samma ålder. Majoriteten av de tillfrågade refererar till sociala medier och tror att den upplevda psykiska ohälsan beror på stress. För den som upplever daglig ångest är steget inte långt till att hitta medel för lindring – oavsett om det innebär antidepressiva på recept eller illegala droger. Båda kan medföra oförutsedda förändringar av tonåringars omogna hjärnor – vi vet till exempel nu att missbruk av cannabis i ung ålder kan medföra irreparabla skador. 

Det är med andra ord dags att ta det ständigt ökande (miss)bruket bland svenska ungdomar på allvar. Visst är det lätt att skratta åt nollvisionen om ett narkotikafritt Sverige, men i slutänden handlar det inte om generationsmotsättningar, utan om ett omänskligt samhälle, där otrygghet och sociala klyftor ökar behovet av självmedicinering.

Det förstås ingen slump att just USA, med en av världen mest individualistiska och konkurrensdyrkande kulturer, drabbades av den stora opioidkrisen. För om Gen Z ibland kallas för den hopplösa generationen, så är det vi, deras föräldrar som har skapat den bedrövliga verklighet som de försöker fly ifrån.