Alla ekonomiska indikatorer pekar på en förestående svensk konjunkturnedgång, att vi är på väg att dras in i den djupa europeiska recessionen.
I Sverige köper vi färre bilar, kläder och skor, orderböckerna blir tunnare, annonseringen i tidningar och TV faller, och varseln och konkurserna ökar. Mot den bakgrunden är det högst välkommet att finansminister Anders Borg i dag lägger fram en expansiv budget.
Men betyder det att han numera blivit anhängare av en aktiv konjunkturpolitik – att man ska parera efterfrågefall med statsutgifter som ökar efterfrågan? Nej, det som skett i det förflutna tyder på att Borg mest spelar teater inför valet 2014.
Under finanskrisens första år, när de flesta länder kraftigt stimulerade ekonomin hörde Sverige till tre-fyra länder med den minst expansiva politiken.
Finansministern avvisade gång på gång en sådan ekonomisk politik, med hänvisning till att det var viktigare att minska statsskulden. Han ”samlade i ladorna” för att betala av en statskuld som i stort sett redan var betald. Så sent som i våras när en enig ekonomkår ropade på en mer expansiv politik tuggade Borg fortfarande på om vikten av ”säkra trygghetsmarginaler”.
I augusti bytte han fot. Trots alla alarmerande siffror om en fallande konjunktur och i strid med Riksbankens och Konjunkturinstitutets prognoser anser Borg att det finns ett reformutrymme i budgeten på 23 miljarder nästa år och 27 miljarder året därpå. Varför inte 50 eller 100?
Detta prognostrixande är förstås intellektuellt ohederligt. Men man behöver inte tveka en sekund om behovet av en mer expansiv ekonomisk politik i Sverige.
Politiskt kan Borgs helomvändning slå undan benen för den socialdemokratiska oppositionen, som ängsligt mumlat med i talet om vikten av ”goda statsfinanser”, trots att man i själ och hjärta velat ha mer av stimulanser.
Blir man triangulerad, det vill säga att motståndaren härmar dina förslag, är lösningen att skärpa politiken. Stefan Carlén och Christer Persson menar i boken ”Åter till full sysselsättning” att för Sverige med sin låga ränta är det läge att låna till 35 miljarder årligen i samhällsinvesteringar. Höjd a-kassa och högre pensioner sätter mer fart på ekonomin än sänkt bolagsskatt.
Den tidigare så hyllade Borg stöter nu på patrull i fråga efter fråga. Hans påhitt om att vi får 30 000 fler arbetslösa om a-kassan höjdes har mötts av protester till och med från regeringskollegor. Hans känslokalla tes om att incitament behövs för att sjuka ska söka jobb, har nu mildrats av Försäkringskassan.
Det är därför dags att på allvar ifrågasätta bluffen Anders Borg.
facebook: 49 twitter: 17 
Snarare är det så att den byråkratiska Försäkringskassan kommit till insikt om att lagar kan tolkas på ett för medborgaren välvilligt sätt.
Skönt att Ylva Johansson har släppt tron på att politiker genom statliga verk kan ordna allt till det bästa för medborgaren.
Just det Inge Johansson, det är mycket bättre att ”marknaden”, aktieägare och kapitalister ordnar det bästa för medborgaren. Det har de senaste 20 åren visat!
Sverige ligger i toppen bland världens länder när det gäller att beskatta människor och företag. Skatterna används till att med hjälp av statliga och kommunala organisationer genomföra det som politikerna anser vara gott för medborgarna.
Politiker är en begränsad skara och inte sällan leds skaran av ett fåtal individer i den politiska pyramidens topp. Medborgarna styrs av åsikterna hos ett fåtal individer som sätter prägeln på hur samhällets resurser skall användas.
Den stora skiljelinjen mellan vänstern och liberaler är hur stor del av kakan skall den enskilde individen bestämma över contra politikerna.
I kommande budget föreslås sänkt bolagsskatt som ger företagen mer av samhällets resurser att förfoga över. Det är bra för fler människor i form av aktieägare, anställda och leverantörer kommer i åtnjutande av en större kakbit. Det blir direkt ett större drag i ekonomin jämfört med om först politikerna skall agera genom statliga och kommunala företag . Byråkratin slukar resurser när politikerna får en större bit av kakan. Resursslöseriet ökar. Därför är det bättre om den statliga och kommunala budgeten minskar och individerna får bestämma över skolpeng, sjukpeng, arbetslöshetspeng med mera. Ekonomin effektiviseras när fler aktörer fattar fler beslut jämfört med om Löfven/Andersson och Reinfeldt/Borg bestämmer om det mesta genom statliga och kommunala organisationer.
Det mest skrämmande exemplen på ineffektivitet i ekonomin ser vi i diktaturerna och enpartistaterna där en aktör bestämmer allt. Om vi som medborgare tror på oss själva och överlämnar mindre av våra ideer till politiska aktörer ökar effektiviteten i samhällets resursanvändande. Mindre makt till auktoriteter och mer till oss som medborgare.
Ja, idag är ju t ex tågtrafiken mycket effektivare jämfört med tidigare då det var ett enda statlig verk som hade ansvaret??? Fint om Inge Johansson & likasinnade vaknade till lite kanske…
Det är alltså därför som företag köper konkurrenter, för att få e mindre effektiv styrning, då uppköpen faktiskt gör att färre beslutar över fler.
Stordriftsfördelar är alltså en myt eller fungerar det bar inom den privata sfären?
Det finns en övertro på en expansiv ekonomisk politiks positiva effekter.
Den nationella och internationella erfarenheterna från tiden för OPEC 1 och framåt är att en expansiv ekonomisk politik inte ger de positiva effekter som man önskat sig
Detta gäller både om vi pratar om en expansiv finanspolitik och en expansiv penningpolitik. Kombineras de två (vilket många på vänsterkanten nu förespråkar) så kan konsekvenserna bli förödande.
.
”Under finanskrisens första år, när de flesta länder kraftigt stimulerade ekonomin hörde Sverige till tre-fyra länder med den minst expansiva politiken.”
Skriver Björn Elmbrant
.
Det är i sak korrekt men eftersom Sverige är ett land som klarat krisen bättre än de länder där man trott på de expansiva penning- och finanspolitikens evangelium så kanske det inte var fel..
Märker ni inte att den nyliberala rosa drömmen alltmer krockar med verkligheten? Vi är många nu som förstår hur sjukt det är. Ett ruttet banksystem, som bygger på bedrägeri stressar vidare för att överleva dag för dag. Turerna att rädda euron blir allt märkligare. ”Dollarn är ett borttenlöst hål”, säger den amerikanske ekonomen Peter Schiff, som också förutspådde finanskrashen. Det ”ekonomiska undret” Kina är en hård diktatur med storhetsvansinne och imperiedrömmar.
Framför allt lever världens befolkning under extremt olika villkor, och har över huvud taget inte chans att på lika villkor hävda sig.Det är inte alls deras eget fel. De är födda in i fattigdom. Bara de som är födda in i rikedom kan inbilla sig att alla är sin egen lyckas smed. En mycket liten elit dikterar villkoren, men förstår tydligen inte vad de håller på att ställa till. Det går inte bara att fortsätta som vanligt när hela finanssystemet krashar eller när klimatförändringarna får havsvattnet att översvämma New Yorks och Londons finansdistrikt.
Nyliberalismen har i själva verket utvecklats till en religiös sekt, som i underdånighet och i mytiska riter dyrkar guden ”marknaden”, och har upphöjt en av dödssynderna, ”girighet” till högsta norm. En sådan kultur är naturligtvis dömd till snar undergång. Den är helt enkelt mycket farlig och hotar människans överlevnad. Det hade man säkert förstått redan på stenåldern. Nyliberalerna är ännu farligare och ännu mer korkade än eliten i det gamla Sovjetunionen.
Sverige fick en ny religion , krndeeisomtn .Sverige blev ett enat land. Europe9erna hade le4rt sig att framge5ngarna blev stf6rre med he4star. Bf6nderna i Sverige fick betala skatt. Dom betalade med se4d , kf6tt och fisk m.m . Sverige var uppdelade i 4 olika grupper adel, pre4ster, borgare och bf6nder. Det var viktigt att ha en ge5rd ne4r man var bonde men man kunde ockse5 hyra ge5rdar av kungen. Dom e5t grf6t , morot , rotfrukter och torrbrf6d. Dom dricker vatten , mjf6lk och svag f6l.Flera grejer som vi anve4nder idag har blivit tillverkad i medeltiden. Birger Jarl blev ke4nd ff6r att hela riket skulle ha fredslagar.
Arena försöker o försöker – först ‘triangulerar man’….ja kanske det i viss mån, visst tar man till sig en del förslag där man kan får majoritet i riksdagen, emn framförallt är man i centrala frågor som ‘jobbpolitiken’ definitivt utanför trianguleringens värld och tämligen kontroversiella, men här ‘triangulerar’ socialdemokratin dvs man accepterar i praktiken den del av politiken som är mest omvandlande av Sverige och som ställer solidariteten på spel. Men Arena kan naturligtvis inte avstå från ‘triangulering’ när chefen själv, herr Bengtsson, har tyckts så…..
——-
Expansiv politik, jovisst förde herr Borg expansiv politik, möjligen inte tillräckligt och framförallt ineffektiv genom skattesänkningar och dess fördelning och i viss mån kontracyklisk . Arena har, med visst stöd från TCO, för fram tanken att bytesbalansöverskottet so visar på sparande, implicerar brist på stimulering, men det är den relativa skillnaden i totalt – privat och offentligt – sparande som avgör stimulansens storlek dvs relativt från ett utgångsläge.
——–
Det finns vissa faktorer i krisen 2007 och framåt som Arena bortser från nämligen att den i första hand avser exporten dvs omvärldens kris och bristande efterfrågan och här har riksbankens penningpolitik med sjunkande valutakurs haft störst betydelse. Den stora felaktigheten i finanspolitiken är att skattesäkningar och låga räntor spätt på skuldsättningen och att inga åtgärder vidtagits för att begränsa utlåningen (till främst bostäder) med andra medel. Inriktningen med skattesänkningar till medelklassen har spätt på lånekarusellen och man kan fundera på hur resultatet blivit om pengarna istället satsats på bostadsinvesteringar och nödvändig infrastruktur, som skapar inkomstströmmar i flera led. Här, på detta område, liksom på invandringspolitikens område – de två stora, samhällsförändrande faktorer som har stor ekonomisk betydelse – har vänster och höger ingen politik och inte heller politik för att säkra pensioner och framtida exportnäringar i Sverige, de står lika tomhänta i praktiken. Proteströsterna går till SD (som inte heller har politik på de stora områdena, men är den enda kanal där folket kan lyfta missnöjet med en av de väsentligaste frågorna), i övrig är valet mellan partier en röst på pest eller kolera och normalt folk ser alltmer till sig själva.
Socialisms: Alla för En
Nyliberalismen: En mot Alla
Har Sverige bedrivit åtstramande politik under krisåren eller har den varit expansiv? Numera måste man gå över Atlanten för att läsa och förstår vad som händer i Sverige, så här en länk till en not av Krugman på sin blogg med en jämförelse mellan politiken i Sverige och i USA.
http://krugman.blogs.nytimes.com/2012/05/16/sweden-sweden-as-conservative-icon/
Varför måste debatten innehålla epitet om individer som bluffmakare, korkade och sömniga?
Är det för att debatörerna anser att deras åsikter är de rätta och enda som skall skapa ett gott samhälle?