gästledare Britternas uppvaknande har blivit brutalt sedan de plötsligt insett att deras nationalklenod håller på att stjälas bakvägen. Sverige kan lära av den brittiska erfarenheten. 

Då och då genomförs undersökningar om vad britter är stoltast över i sitt land. Det brukar inte vara kungafamiljen, brittisk humor, afternoon tea eller något annat typiskt brittiskt fenomen som får förstaplatsen.

Nej, istället är det sjukvårdssystemet the National Health Service, NHS, som brukar rankas högst. Systemet med avgiftsfri sjukvård för alla är i det närmaste en nationell symbol.

Tyvärr kan den tiden snart vara förbi. Under de senaste trettio åren har nämligen det brittiska sjukvårdssystemet genomgått något av ett systemskifte genom stegvis införande av marknadsmodeller och privatisering. Först nu börjar allmänheten förstå vad det är som hänt.

Enligt en opinionsundersökning som gjordes av Ipsos MORI i januari 2018 är sjukvården numera den fråga som flest britter oroar sig för.

Hur kunde det bli så här? Vi som oroar oss för den svenska sjukvården gör gott i att dra lärdomar från den brittiska erfarenheten. Deras system håller nämligen på att utvecklas till ett Nya Karolinska Sjukhuset på steroider.

Finansiären bakom ett av de mest kritiserade sjukhusprojekten, Barts and the Royal London, är nämligen ingen mindre än Skanska.

Någon som kan berätta om förvandlingen är Allyson Pollock, som i dagarna besöker Sverige. Hon är professor i folkhälsa och chef för Institutet för hälsa och samhälle vid Newcastle University. Hon är också en drivande kraft i kampen mot både föregående och sittande regeringars sjukvårdsreformer.

Pollock menar att den brittiska sjukvården har genomgått en amerikanisering. Man har förvisso aktat sig för att till exempel införa patientavgifter som skulle väcka omedelbart motstånd. Däremot har utförandet av sjukvården steg för steg skjutits över till privata aktörer, genom olika nya marknadsmodeller som allmänheten inte förstår sig på eller kan syna. Resultatet är ett fragmentiserat system där kostnaderna skenat.

Mest chockerande av allt är det som kallas Private Finance Initiative, PFI. Det är en modell för offentlig-privat samverkan som idag används för att finansiera 159 sjukhus. Istället för att det offentliga själv finansierar nya sjukhus kliver den privata sektorn in och lånar ut pengar.

Det är en bra affär – för de privata investerarna. Sjukhusen däremot går på knäna på grund av skenande kostnader och höga räntebetalningar. För att fylla underskotten tar man till nedskärningar och nya privatiseringar.

Om något i upplägget låter bekant är det ingen slump. Finansiären bakom ett av de mest kritiserade sjukhusprojekten, Barts and the Royal London, är nämligen ingen mindre än Skanska, som vann avtalet för katastrofprojektet Nya Karolinska Sjukhuset i Solna.

Dessa brittiska PFI:s är alltså föregångaren till den modell för offentlig-privat samverkan som nu testas och brutalt misslyckas i Sverige.

Stockholms universitet genomför just nu en utvärdering av processen som ledde fram till byggandet av Nya Karolinska Sjukhuset. Den första delrapporten visar att beslutet att använda sig av modellen offentlig-privat samverkan inte var resultatet av noggrant övervägande utan istället grundades i en tydlig ideologisk övertygelse.

Denna typ av lösning är lyckligtvis fortfarande en främmande fågel i det svenska systemet. Men om det kan införas bakvägen i ett land som Storbritannien där sjukvårdssystemet värderas så högt ska vi inte tro att vi är immuna här.

Om liknande lösningar införs på bred front kan det få vansinniga konsekvenser både för sjukvårdens kostnader och allmänhetens förtroende för det offentliga. Och när bollen väl är i rullning tenderar privatiseringar att leda till ytterligare privatiseringar.

Än är inte allt förlorat. Just nu sker en enorm mobilisering kring sjukvårdsfrågan i Storbritannien i hopp om att kunna vända de reformer som rullats ut. Kanske kan vi i Sverige lära något även av det.

Åsa Odin Ekman går Aftonbladets ledarskrivutbildning och praktiserar på Dagens Arena.